Beter ni er också som jävla spån med er partner?

Hahahaha, tror aldrig jag skrattat så hårt förut Bäst ever!

Händer väl...ganska ofta.

För ett par år sedan, när hon gick förbi köksingången där hela min familj befann sig, eftersom vi precis hade ätit, så drog jag ner byxorna på henne.

Hon hade ett par mjukisbyxor på sig och ett par trosor under (annars hade det varit för elakt, till och med för mig). Jag tog ett stadigt grepp om byxorna mitt på låret och gjorde ett ryck, hon skämdes oerhört.

Efter det har hon haft lite svårt att lite på mig när jag går bakom henne, dessutom har hon börjat knyta åt byxorna...

Om man nu har en partner som det funkar med, annars får det bli med bästa vännen. Men givetvis för man sig som en välstädad man ute bland folk och fä, jobb osv.
Men visst är det kul att viska i flickvännens öra att man vill ha diarré till frukost och andra grejs.

haha, nä, det stavas "Lyckta" i det här fallet

bara en fråga... kommer någon av er att fortsätta med detta oerhört underhållande beteende när ni kanske blir föräldrar?
om ni slutar när ni får barn, fortsätter ni sen när dom flyttat hemmifrån?

intressant att höra era tankar om det.

Hahaha! Jag tror att jag kommer fortsätta, men vissa grejer kanske man inte drar inför barnen liksom. Får vänta tills dom sover eller är i skolan eller nåt.
Men jag vill alltid hålla på o fula mig, hur skulle man annars orka leva? :P

Det är riktigt roligt att barnsla sig även med barnen. Jag har många olika 'identiteter' som jag plockar fram. Ett vanligt exempel är om barnen trotsar och vi har bråttom. Då blir jag Herbert..(fransk accent) som kommer från Uzbekistan och bryter på franska. Herbert tror att man sätter sockorna på huvudet och tröjan på benen. Barnen asgarvar och så flyter allt på i precis den takt man kör. Det roliga är att barnen verkligen glömmer att det är mamma bakom rollen. Skitkul. Efteråt kan de säga 'mamma mamma, Herbert var här igen'.

Klart man inte kommer att sluta. Vissa saker passar inte att man gör framför barnen men allt annat kommer att fortsätta.

Jag och min kille var barnvakter i tre dagar till två ungar i 10års åldern och de skarattade så de tjöt för det mesta. De tyckte inte att vi var som andra vuxna.

Framförallt så lärde min kille dem att göra dumheter också. Tex när det var mat och jag bad någon hjälpa till så sa ungarna "vad tyst det blev här? Hör ni något" och noncalerade mig totalt.

Haha va fan, jag kommer bara att skaffa barn av den anledningen att jag kan använda dom som en ursäkt till att barnsla mig lite extra o leka lekar

vafan är de för fel på folk sådär har jag aldrig betett mig med nån pojkvän... inte ens med kompisar... jag är för seriös

A de måste du nog vara men hur är du då med din pojkvän? Slappnar du inte av nånsin i hans närvaro? Du kanske inte är barnslig i naturen överhuvudtaget