DEN STORA BLUFFTRÅDEN om svenska utbildningar

Går man igenom den här delen av flashback (U&S), blir man snabbt varse att många haft den åsikten om i alla fall humaniora och många samhällsvetenskapliga utbildningar sedan början av 2000-talet.

2011 kom intresseorganisationen Svenskt Näringsliv med rapporten: "Konsten att strula till ett liv". Här är ett utdrag ur sammanfattningen:

"Unga som kommer in på en utbildning som är efterfrågad på arbetsmarknaden tar sig i allmänhet
igenom den i rask takt. Den sena genomsnittliga examensåldern beror i stället på, för det första,
att många läser utbildningar utan säker framtid och dessa tar mycket lång tid på sig att avsluta sina
studier, och för det andra att högskoleutbildning har blivit en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Situ-
ationen ställer till stora problem, både för ungdomar som hamnar i högskoleutbildning trots att de
hellre skulle vilja arbeta, men också för ungdomar som verkligen vill studera men trängs undan av
dem som egentligen inte är särskilt intresserade."

Rådet som getts på flashback länge till humaniora och samhällsvetenskaps-spekulanter är att det inte nödvändigtvis är en dum idé att studera, eftersom det är ett grundkrav för många intressanta jobb, men att det är riktig puckat att studera utan att nätverka, arbeta på sidan, och börja göra karriär redan medan man studerar. Vill man endast förlita sig på sina studier är det vårdyrken som gäller, någon form av ingenjörsutbildning eller jurist med mycket goda betyg.

Så varför för inte Myndigheten för yrkeshögskolan sådan statistik då, eller är den egentliga bristen kompetenta statistiker?

Att utbildning är en industri har varit tydligt länge.

Det finns flera intressen bakom.

- privata aktörer har rent vinstintresse. Nästan alla gymnasiala utbildningar och yh-utbildningar drivs numer privat.
- lärare, rektor osv har intresse i att behålla sina jobb. På universiteten bedriver lärararna ibland forskning och säljer utbildningsmaterial till elever, alltså har även de ibland ett rent vinstintresse i att så många som möjligt antas, och att utbildningen fortsätter år efter år.
- politiker vill skyffla in arbetslösa någonstans, visa handlingskraft och lova förändring. Då är utbildning perfekt. Hundratusentals är inne i denna karusell varje år.
- branschorganisationer och företag vill ha ständig tillgång på arbetskraft så de kan dumpa löner och möta efterfrågan. Aldrig fel att ha desperata människor väntandes på jobb.
- facken vill ha medlemmar så de kan fortsätta sin verksamhet.

Vem ska egentligen sticka ut hakan och säga nånting? Ingen förutom de som drabbas vill säga sanningen för den finns det inget intresse i. Så karusellen fortsätter, år efter år.

Hur många pallar svara på en sån enkät? Sånt hamnar i en hög av mejl eller i en soptunna nånstans. Sen kan man formulera frågorna så att resultat blir närmare det man söker.

Fackförbunden rapporterar sin egna statisk av medlemmar, som sen folk repeterar som papegojor. Problemet är ju bara att folk som aldrig ens varit i ett relevant jobb aldrig kommer betala pengar till ett för dom irrelevant fack så dom kommer aldrig med i statistiken. Därför kan Sveriges ingenjörer tex skryta med en arbetslöshet på under 2%, självklart är det inte ens nära sanningen att bara 2 % med ingenjörsexamen inte jobbar som ingenjörer.