Studenter slår larm: ”Sjuksköterskeutbildningen är ett luftslott”

Detta är mycket allvarligt och behöver åtgärdas omgående.

Vet från säkra källor att det är likadant i Malmö...

Samtidigt förtalas patienter, får allvarliga vårdskador och dör helt i onödan frekvent....

Att studenten ifråga var ambitiös säger i och för sig ingenting själva utbildningskvaliteten.

Korrekt nivån är alldeles för slapp... Efter 2010 gick det snabbt utför....När "smartphones" började användas...Sorgligt

Förvånar knappast.

Jag håller med Briascca och 101000111, som skrivit ovan om kvalitetsnedgången inom högskola/universitet generellt.

Det beror nog på en blandning av orsaker. Nya studenter har fått sämre utbildning i grundskola och gymnasium. Många av dagens studenter är inte kunskapsmässigt behöriga till de utbildningar de kommer in på via alltför höga gymnasiebetyg, "glädjebetyg".

Sen har vi alltså detta med att avdelningar och institutioner måste godkänna studenter för att få ekonomin att gå ihop. Det borde inte förvåna någon att det leder till lägre krav på studenterna, som alltså egentligen inte klarar av studierna, och i förlängningen ny arbetskraft i form av okunniga "högutbildade".

Det är inte bara tragiskt för alla inblandade individer, det saboterar dessutom en av de fördelar som lilla Sverige tidigare hade i internationell konkurrens.

En snabb sökning visar att flera = 2.
Umeå och Dalarna erbjuder deldistans. Karolinska lägger ned sin deltids distansundervisning from ht26.

Teori = distans, praktiska övningar utförs på plats.

Distans är modernt och borde erbjudas på alla utbildningar.

Precis tvärtom. Distansundervisning har testats i stor omfattning de senaste 20 åren, t.ex gymnasialt på Hermods och Nti och på högskolenivå på bl.a. Södertörn och Dalarnas Högskola.

Fusket ökade, kunskapsnivån sänktes, kvaliteten på utbildningarna var bristfälliga oavsett ämne.

Fler och fler kommuner och lärosäten begränsar numera distansundervisning kraftigt. Hemtenta och tenta på distans är nästan helt utfasat pga det var helt misslyckat.

Jag upplever nog att lärarutb är likadan, ev oxå polis. Många behövs och då släpper man kraven. En del ska kvoteras, det är lätt att fuska vad det verkar. Vården är faktiskt skrämmande. De få ggr jag besökt dom, speciellt sjukhus, så undrar man verkligen över personalen ibland.

"Ordentligt tuffa tentor" säger var och varannan student under 30 år, för de har bara erfarenhet av svensk flumskola. Tala med +50 åringar som arbetar som lärare eller pluggar för andra gången i sitt liv så kommer du bara få höra att det är skrämmande slappt på de vanligaste massproducerande kandidatutbildningarna inom ekonomi, juridik, medicin och socialt arbete.



Det är ett dilemma som verkar prägla de flesta svenska universitetsutbildningar idag. Efter några års arbete verkar de flesta säga att de haft nytta av 25-50% av sin utbildning, samtidigt som de har 100% studieskuld.



Jag håller med dig. Läs gärna mina inspel här ovan. Jag gjorde min grundutbildning för 30 år sedan och har därefter med jämna mellanrum gästspelat som vuxen student för kompletterande vidareutbildning. För varje gästspel har krav- och studentnivån sjunkit, idag är situationen fullständigt surrealistisk.

Kandidatuppsatser skrivs i par, examiniationer görs i grupp, obegränsade tillfällen omtentamen, färre spärrtentor. När det gäller elevunderlaget görs extrema anpassningar efter deras bristande grundkunskaper, exempelvis för gruppen som inte har svenska som modersmål där bristerna är på skrämmande nivå.

När jag studerade för 30 år sedan var det upp till var och en att säkerställa att man hade de kunskaper som krävdes för att klara studierna. De kunskapssvaga fick helt enkelt plugga dygnet runt om så krävdes. Lärarna snälltolkade inte, hade du inte det akademiska språket - eller om det smögs in syftningsfel pga att svenska inte var ditt modersmål - ja då kuggades du. Det tummades varken på språk eller förmåga att vara visa pragmatism i tentamen.

Ska du arbeta inom exempelvis juridik eller myndighet ska kraven på kunskap och exemplariskt språk vara högt satta. Det som släpps ut från lärosätena idag, och tillika anställs till våra myndigheter är i hög grad skit. Den som är svag i språket kommer oundvikligen även vara svag i den teoretiska förståelsen, något som börjar märkas av i myndighet.


Nuvarande regering talar om att förkorta de vanligaste massproducerande kandidatprogrammen med 1-2 terminer och göra dem till direkta yrkesutbildningar. Det är lika bra för som det är idag producerar de ytterst få akademiker.

Så klart går distansutbildning åt helvete eftersom lärosätena är precis som våra myndigheter dvs omoderna. Förmågan att ligga steget före och anpassa utbildningarna efter utvecklingen är obefintlig. Det går att AI-säkra distansutbildnigar och examinationer men få lärosäten verkar lockas av detta. Kanske för att distansutbildning öppnar upp för omfattande kostnadseffektivitet och kan hota anställningstillfällen.

Ett lättillgängligt alternativ av kvalitetssäkring är att alla examinationer görs på plats i form av salstentamen, då tvingas var och en av eleverna att ta ansvar för sin egen prestation men inte ens detta förmår lärosätena genomföra. Istället fortsätter de erbjuda examinationer genom hemtentamen, skrivuppgifter och gruppuppgifter. All examination behöver idag antingen AI-säkras om den sker på distans eller göras individuellt som salstentamen.

Hur känns det att arbeta under detta regelverk?

Ja det vore bra att dela på det som är akademiska och forskningsförberedande utbildningar, och det som är yrkesutbildningar som för sjuksköterskor, jurister och liknande. Jag kan säga att jag som forskare är skäligen trött på att behöva bli tvingad av min chef att släppa igenom det som inte är forskning.

Det är inte sällan som doktorsavhandlingar idag hade klassificerats högst som ett kandidat- eller magisterarbete för 30 år sedan. Jag kan säga att det inte är roligt att sitta i betygsnämnd och diskutera om vi ska underkänna en avhandling när studenten har hela sin familj och vänner utanför dörren, och disputationsmiddagen är lagad och klar.