Hade man kunnat stoppa dom 2 atombomberna över Japan genom prat via radion?

Vi säger att 2 ex utspelar sig

1. Du flyger mot ditt mål och någon från Japan tar över din radio och pratar vänligt med dig på ditt språk, vet vad du är på väg att göra, försöker bli vän med dig, försöker pratar vänligt med dig hela tiden och förklarar, hur många människor som befinner sig där och hur många barn det finns och ber dig snällt att inte göra det och det måste finnas andra lösningar och speciellt fredliga lösningar.

2. Du flyger ditt bombskepp men blir nedskjuten och kraschar i staden eller nära den. Planet är helt men du kan inte flyga däremot kan du fortfarande detonera bomben och alla dör. Du är också omringad av soldater eller vanliga civila kanske med barn. Samma som ovan någon pratar med dig på ditt språk med all vänlighet.

Hade man detonerat bombarna ändå?

Vad hade du eller dom riktiga bombmännen gjort om man faktiskt fick en relation med dom innan?

Fick ex från filmen Afterlight. Tycker det är intressant synvinkel om hur kan prat(Psykologi kan påverka), man kan vara hur säker på sin sak och hata sin fiende och intala sig att dom är världens ondaste men om man blir bemött med vänlighet så är det inte lika lätt att hata och om man får en relation till dom på något sätt. Ex se bilder på lekande barn eller något hade påverkat mig starkt.

Jag tror inte jag detonerat bomberna.Sen kan dom självklart lurat mig och sen döda mig.
Det är svårt och speciellt om det rör sig om människor men hade det varit utomjordingar så hade det nog varit lättare att detonera.

Fast om man bortser från detta så tror jag faktiskt det var det enda rätta. Miljoner hade dödats om kriget fortsatt. Japan ville inte ens ge upp, trots dessa 2 bomber. Det var riktigt nära att kriget fortsatte. Japan förr var ett speciellt folkslag det var all in strategin, tror inte dom är så längre. Speciella är dom fortfarande men på helt annat sätt.

Har någon bestämt sig så är det förvånansvärt få som ändrar sig på vägen vid samtal. Men å andra sidan har man bestämt sig så sitter man inte och småpratar med någon som försöker stoppa det, så redan där faller det.

Således, stora delar av frågeställningen gäller de som egentligen inte är övertygade redan om att göra det som de tänkt göra utan är osäkra.

Oftast kan man också se att samtal kräver ganska mycket tid, vilket inte är fallet när man är på väg redan.

I det sista fallet att man har misslyckats och kraschat, men fortfarande har bomben. I det läget skulle man offra sig och spränga bomben ändå för att den inte ska falla i fiendens händer.

Kanske skulle man kunna avbryta ett bombanfall om det är presidenten eller öb som bryter in och vill stoppa det hela men då måste det finnas rutiner så att man vet att det är rätt personer och inte några andra som man blir kontaktad av. Annars är det nog väldigt svårt att dra tillbaka en anfallsorder i sista sekunden.

Varför skulle jag inte följa order? För att nån vänsterbög sitter och pratar i radio med mig under flygningen och inte tycker jag ska göra det? Vad har denne mupp för auktoritet?

Fuck that, jag har bestämt mig.

Det var inte små osäkra pojkar som flög dessa flygplan. Läs på lite vad det innebär att vara målinriktad och fokuserad.

Patrioten, den välutbildade och mentalt fokuserade, fullföljer sitt uppdrag även om Voffman Jack kuttrar kommunism bevekande i ens öra från Den Goda Radioanalen.

Take it, DJ Mr. Adrian Kronraker: - Good morning, 'Nam !!


Den liberale humanisten, bör inte ha hamnat som bombfällare.

Fun fact för intellektuella att fundera över:

Stort hypade men också mycket originelle och kreative efterkrigskonstnären herr Joseph Beuys var under WWII kulspruteskytt i ett bombplan som flög för Luftwaffe.

Läs på istället själv, om vad dessa småpojkar sa om det dom gjorde.

Du kör det som psykologisk och filosofisk frågeställning, okej. Fast om man hoppar tillbaka ca 80 år till då, så var det ju inte bara att köpa nåt på Kjel & Co, ratta in och ropa upp. Varifrån. De flög högt, under hemlighetsmakeri (visste knappt vad de skulle göra), långa radioskuggor, och navigerade old school (dvs inte särskilt uppkopplade till omvärlden). Prylen du skulle behövt var förmodligen den nedan.

https://en.wikipedia.org/wiki/AN/ART-13

Bombplanet flög väldigt högt.
Svår att skjuta ner och ens upptäcka på radar
En serie moment måste också uppfyllas. För att kunna spränga bomben
En flygplanskrasch. Skulle nog förstöra bomben. Den skulle förvinna i terrängen
Den blir omöjlig att detonera
Däremot skulle den förmodligen läcka radioaktivitet

Sen var amerikanska piloter tränade att ignorera fienderadio
beslutet låg inte hos dem att avbryta av moraliska eller politiska skäl
Så bomben skulle nog inte kunna hindras med diplomati via radio

Mest troligt att tekniska fel skulle hindra att bomben sprängdes

Det här var absoluta toppmilitärer och de skulle naturligtvis inte faila sin mission för att någon okänd jeppe med radio pratade. Vilket väl var tekniskt omöjligt. De två bomberna var precis vad japanerna behövde för att lägga ner det vansinniga krigandet. Kejsaren var liktydig med gud och hans order således gudomlig. Bomberna kostade oerhört många människoliv men betraktades ändå som mer skonsamma än om kriget drivits vidare. Någon på bombplanen fick psykiska och religösa grubblerier efteråt.

Man hade kunnat ta ut kejsardömet på annat sätt. Väl? Lösa det. Men det skulle "passa in" i världens gång.
Man ville även göra reklam för atombomben. Visa världen att man har sånt våldskapital och att man inte drar sig för att använda det.
Man kan till och med få det att se ut som det regnar eld från himlen.

How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb.
Vet inte vad bomben symboliserar. Vad som utlöser effekten av en sådan bomb.