På vilka områden överskattar du sannolikt dig själv?

Jag underskattar snarare mig själv. Gjorde ett wais test en gång. Och trodde jag skulle få normalt. Det var över normalt. Förvånar mig än idag.

Alltid tänkt att jag är medioker i det mesta.

Inte så att jag har dåligt självförtroende eller dålig självkänsla. Absolut inte! Jag trivs med mig sjäkv, vem jag är och med mina prestationer etc.

Utan det är mer att jag känner mig som en lycklig och lyckad "medelmåtta". Trivs med den synen på mig själv. Känns kravlöst på något sätt. Att inte behöva leva upp till att vara "bättre än så" utan få vara avslappnat "lagom, helt ok bra".

Jo, en sak överskattar jag med mig själv! Jag överskattar min förmåga att vara bra på att skriva korta inlägg! Jag är kass på att hålla det kort! Men tror att jag behärskar denna bedrift!

Uppenbarligen har jag i 25år haft det svårare att begripa mig på kvinnor än vad jag har trott.

Fast om du vet om det...?

Sedan behöver man inte skriva korta inlägg. Har andra människor läshandikapp är det precis inte ditt fel.

Sedan när man skriver på ett forum, så kan man ju inte anpassa sig till mottagaren speciellt bra. Att tala till många är helt artificiellt.

Omgivningen har fel såklart.

Nej jag vill inte bli motbevisad i hur bra jag är.

Tack för tipset!

Tidsoptimist, obotlig.

Varje gång tänker jag att det ska vara kort. Kort och koncist, så bara det väsentliga kommer med och så att så många som möjligt orkar och har tid att läsa det jag vill förmedla. Men så blir det ett långt inlägg likt förbannat! 😄 🫤

Tack zombie-nation! Det var fint skrivet! Du har givetvis helt rätt! Men jag har ändå den där ambitionen att skriva kortare och tron "ja, men nu ska det bli ert kort inlägg!". Eller rättare sagt övertron på att jag ska kunna formulera ett kort och koncist inlägg.........

Min tendens till systematisk självöverskattning framstår inte som domänspecifik utan som en global metakognitiv bias av klassisk modell.

Jag tillskriver mig själv, med en envishet som gränsar till det patetiska, en procedurkompetens långt över den nivå som den tråkigt förutsägbara empirin gång på gång demonstrerar. Felet är följaktligen inte bundet till något enskilt kunskapsområde utan genomsyrar, som en slags entropisk bakgrundsstrålning.

Ett banalt men didaktiskt belysande exempel från inte för allt för längesedan... jag tillfogade mig en andra gradens termisk lesion genom kontakt med ett järn till ungen.

Det är ett tillbehör vars hantering jag tidigare, med närmast patetisk självsäkerhet, betraktat som liggande bekvämt inom min motoriska och termiska riskbedömningshorisont.

Självbilden reviderades inom loppet av några sekunder, ackompanjerad av vävnadsförlust och en omedelbar påminnelse om termodynamikens andra huvudsats, applicerad ad hoc mot fingertopparna av ett redskap som tydligen tröttnat på att bli underskattat.

Kvar står den eviga efterhandskonstruktionen... "nästa gång ska jag vara försiktig", intressant att man intalar sig själv det, men inte lyckas i övergripande bemärkelse applicerade det på det mänskliga livets totalitära helhet.

Ett uttalande vars prediktiva validitet redan har falsifierats vid otaliga tidigare tillfällen för mig, men som ändå framförs med den trötta "optimism".

I grund och botten är alla former av ogynnsamma utfall, från brännskador och borttappade nycklar till karriärmässiga självmål och relationella haverier, bara olika yttringar av samma underliggande mekanism... ett omedvetet, kroniskt överskattande av den egna förmågan att navigera verkligheten utan att åsamka sig själv onödig skada.

Jag betraktar det inte längre som en bugg i det kognitiva längre. Det är en inneboende obestridlighet i operativsystemet.

Du överskattar inte din språkliga förmåga iallafall!

Man kan anta det, tills man möter någon som skriver att man "ordbajsar"

Jag har skrivit om ditt inlägg så den yngre generationen kan förstå:

Ja, ungefär så. Det var ju dock inte "snoppen" jag greppade järnet med, utan fingrarna. Men du kanske menar i denna förenkling att snoppen snarare symboliserar egot? För nog allt fick egot mitt sig en brännskada likväl som fingrarna.