Jag var 19 år och är fortfarande igång. Varit på i och utanför recept episodiskt. Nu är jag mellan 30-35 år och har alla tänder kvar i käften, avslutad gymnasieutbildning, körkort och pågående universitetsutbildning där det kört sig med CSN pga tråkiga händelse utanför mig och mitt knarkande.
När jag fick amfetamin på recept i början av 20-års åldern skötte jag per oralt användande rätt fint, men inte alltid, utan för det mesta. Så jag åstadkom mycket under många år och behövde nästan aldrig söka vård för några drogrelaterade problem. Hade däremot ångest så fick tunga bensodiazepiner många år och utvecklade smärtproblematik som medicinerades med opioider.
Saker hände i livet och jag började skjuta opioder dagligen ihop med andra rekreationella droger samtidigt som jag körde bensodiazepiner parallellt.
Det gick åt helvete men inte pga själva drogerna utan mer om vårdens agerande. Blev portad från psyk och VC och miste mina läkemedel så jag fick gå online och köpa för att klara studierna då psyk lämnade mig hooked på flödder.
Men då jag åkte fast för onlineköp (vendor med kundregister) tog jag kontakt med personer irl som langade och så ser det ut nu. Efter år av medicinsk stabilitet är jag en destruktiv prostituerad halvt kriminell narkoman med nytillkomna narkotikabrott eget bruk. Inget av det här hade hänt om vården inte hade slutat medicinera mina verkliga tillstånd.
Är opiodare på bensodiazepiner idag. Stimulanterna lämnade jag när vården slutade medicinera ADHD. Väntar på LARO nu men de velar pga bensodiazepiner. Har väntat på hjälp och vård sedan pandemin bröt ut. Saknar mina studier.