Hur prata med vän om barns övervikt?

En kompis son är 6 år och väldigt överviktig. Mamman och jag känner varandra sedan 20 år.

BVC har varit på föräldrarna sedan han var 2,5 om att vikten är för hög och det tar mamman som en förolämpning. Hon känner sig attackerad och kan inte sluta prata om att hon tycker det är sjukt att BVC lägger sig i. Hon säger också ofta att hon ”gör allt rätt”, att han äter vanliga portioner som alla andra barn men att han bara har kraftig stomme. Beklagar sig ofta i vår chattgrupp med andra mammor. Förra helgen var hon och hälsade på med sin son och även om jag inte borde få det så fick jag en chock. Han äter utan problem en hel portion mat och tar mer mat 2-3 gånger innan han är nöjd. Vid alla måltider. Till frukost åt han fem rostade mackor och två frukter.

Nu har jag hamnat i en rävsax. Idag började hon igen prata om att hon inte förstår varför ”alla är på henne” när hon gör ”allt rätt” och berättade att skolhälsovården sagt att de kommer kontakta socialtjänsten om inget händer med vikten. Fram till de hälsade på och jag såg hur hans matvanor ser ut har jag alltid svarat stöttande och sagt att jag också tycker det är fruktansvärt med viktfokus från BVC men när risken finns att myndigheter kopplas in tänker jag att jag måste vara ärlig.

Hur tar man ett sånt här snack? Någon med tips eller erfarenheter?

OBS jag kommer inte vända mig till socialen själv. Jag vill ha råd om hur man pratar om det som vuxna och inte som småbarn.

Det gör man inte. Så kallad fat shaming är anti-woke och således tabu. Så förvänta dig ingen förståelse. Gör en orosanmälan till soc i stället. Mamman håller i praktiken på att döda sonen.

Vilket asdumt svar eftersom att den här tråden inte handlar om ”wokeism”.

Jag håller med. Orosanmäl till socialen. Hon är inte mottaglig för kritik angående sin egen roll i det hela, det är tydligt av hennes gnäll att döma. Hon är den som styr sonens matintag och om han frossar och blir fet är det enbart hennes fel. Men hon kommer inte att acceptera detta. Hon kommer hellre att offra er vänskap.

Orosanmäl.

Ja, orosanmälan är det som gäller. Hon är ju uppenbarligen inte kapabel att ta hand om barnet.

Alltså vilken usel sits du är i just nu. Minfält och och krig ligger framför dig i relationen.

Att se ett barn fara illa och att ens vän är förövaren som har hamnat i klar förnekelse om deras roll i det hela är fan svårt. Det kommer behövas typ en intervention för att rå på detta.

Det andra är att vården följer felaktiga kostråd som inte duger eller hjälper, så på detta plan rekommenderar jag Dr och Psy Unwins.

https://www.dietdoctor.com/low-carb/for-doctors/hopeful-medicine

Ifall du känner att du behöver professionell hjälp och råd för att skapa en strategi för att bemöta din vän rekommenderar jag även https://www.psykoanalys.se/

Har barnet ingen far förresten? isåfall; vad vet du om vad han anser?

Jag tycker inte jag behöver det eftersom att skolhälsovården redan är på det. Är ju bättre om hon har folk omkring sig som är raka men som hon känner sig stöttad av istället för att jag ska ta den aggressiva vägen och anmäla henne till soc.

Ja SOC är direkt inga mästare på att hjälpa barn som inte är i allvarlig fara från sina föräldrar. Ifall det enda riktiga problemet för barnet är vikten så är det inte sannolikt att en placering av barnet och en av deras utvalda dietister skulle vara hjälpsamt.

Pappan närvarande men har inte så nära relation med honom. Vi har inte en dålig relation men vi bor en bit ifrån så när vi ses är det oftast bara hon och vårt gäng eller vi mammor och barn. Vet inte vad han tycker.

Kan du inte passivt berätta lite om hur dina egna barn åt/äter vid den åldern?
Det kanske blir en väckarklocka.

Jo, kanske är ett bra sätt att öppna samtalet på men jag tror jag nog behöver säga till henne vad jag såg och hur det inte lirar med hur hon pratar om ätandet/vikten.

Hur äter hon själv och hur är hennes vikt?