Är så trött på min killes pappa

Ett annat gott råd är att inte utgå från det absolut värsta tänkbara.

Jag och min sambo har varit tillsammans nu i drygt 3 år och vi har det bra tillsammans. Vi har precis flyttat in i ett gammalt renoveringsobjekt som vi har renoverat i ca 3 månader nu, ett hus ute på landet. Om man bortser från det jag kommer ta upp i tråden nu så är allt alltså hyfsat tillfredsställande, dock är jag så trött på hans pappa. Hans pappa är ca 50 år, gammal byggarbetare, tatuerad med diverse kontroversiella motiv (ni fattar grejen).

Grejen är att han är jobbig att ha å göra med, vi håller fortfarande på å renoverar och varje helg när han och min sambos mamma kommer och ska hjälpa till så klampar han in när man ligger å halvsover å ifrågasätter varför inte kaffet är klart, sen ska han konstant konstatera hur lata vi är som inte har gjort Ditten och datten i huset under veckan som gått, särskilt glad är han för att påpeka hur lat jag är som kvinna som inte har skrubbat golvet, dammsugit upp vartenda dammkorn och fan å hans moster. Då går han gärna runt och "sänder", och säger t.ex., "ja, men hon är ju så jäkla lat, så inte konstigt att det ej blivit gjort". Om inte lunchen är fixad och planerad till punkt och pricka en dag när de ska komma dit, så får jag höra att "ja, här går man å arbetar under svält för att kvinnor inte kan sköta sitt jobb" Det värsta är nog ändå att min pojkvän inte backar mig, han är typ rädd för sin farsa och bara skrattar med lite sådär nervöst. Har påpekat detta flera gånger för min sambo men han bara avfärdar det som "på skoj", och det kanske det är, men jag börjar tröttna. Det är bara en tidsfråga innan jag lackar ur påriktigt och hela situationen eskalerar.

Detta är bara några exempel på hur situationen kan utspela sig. Förutom detta så är han bara oangenäm, hälsar inte, säger inte hejdå, tar sig friheten att bete sig hur han vill, tilltalar folk otrevligt, speciellt min sambos mamma. Men ingen säger något, är han irriterad så trippar alla på tå och säger han något så är det "så det är", och jag har svårt att hålla käften länge till.

Är det jag som överdriver?

Jag och min sambo har varit tillsammans nu i drygt 3 år och vi har det bra tillsammans. Vi har precis flyttat in i ett gammalt renoveringsobjekt som vi har renoverat i ca 3 månader nu, ett hus ute på landet. Om man bortser från det jag kommer ta upp i tråden nu så är allt alltså hyfsat tillfredsställande, dock är jag så trött på hans pappa. Hans pappa är ca 50 år, gammal byggarbetare, tatuerad med diverse kontroversiella motiv (ni fattar grejen).

Grejen är att han är jobbig att ha å göra med, vi håller fortfarande på å renoverar och varje helg när han och min sambos mamma kommer och ska hjälpa till så klampar han in när man ligger å halvsover å ifrågasätter varför inte kaffet är klart, sen ska han konstant konstatera hur lata vi är som inte har gjort Ditten och datten i huset under veckan som gått, särskilt glad är han för att påpeka hur lat jag är som kvinna som inte har skrubbat golvet, dammsugit upp vartenda dammkorn och fan å hans moster. Då går han gärna runt och "sänder", och säger t.ex., "ja, men hon är ju så jäkla lat, så inte konstigt att det ej blivit gjort". Om inte lunchen är fixad och planerad till punkt och pricka en dag när de ska komma dit, så får jag höra att "ja, här går man å arbetar under svält för att kvinnor inte kan sköta sitt jobb" Det värsta är nog ändå att min pojkvän inte backar mig, han är typ rädd för sin farsa och bara skrattar med lite sådär nervöst. Har påpekat detta flera gånger för min sambo men han bara avfärdar det som "på skoj", och det kanske det är, men jag börjar tröttna. Det är bara en tidsfråga innan jag lackar ur påriktigt och hela situationen eskalerar.

Detta är bara några exempel på hur situationen kan utspela sig. Förutom detta så är han bara oangenäm, hälsar inte, säger inte hejdå, tar sig friheten att bete sig hur han vill, tilltalar folk otrevligt, speciellt min sambos mamma. Men ingen säger något, är han irriterad så trippar alla på tå och säger han något så är det "så det är", och jag har svårt att hålla käften länge till.

Är det jag som överdriver?

Jag och min sambo har varit tillsammans nu i drygt 3 år och vi har det bra tillsammans. Vi har precis flyttat in i ett gammalt renoveringsobjekt som vi har renoverat i ca 3 månader nu, ett hus ute på landet. Om man bortser från det jag kommer ta upp i tråden nu så är allt alltså hyfsat tillfredsställande, dock är jag så trött på hans pappa. Hans pappa är ca 50 år, gammal byggarbetare, tatuerad med diverse kontroversiella motiv (ni fattar grejen).

Grejen är att han är jobbig att ha å göra med, vi håller fortfarande på å renoverar och varje helg när han och min sambos mamma kommer och ska hjälpa till så klampar han in när man ligger å halvsover å ifrågasätter varför inte kaffet är klart, sen ska han konstant konstatera hur lata vi är som inte har gjort Ditten och datten i huset under veckan som gått, särskilt glad är han för att påpeka hur lat jag är som kvinna som inte har skrubbat golvet, dammsugit upp vartenda dammkorn och fan å hans moster. Då går han gärna runt och "sänder", och säger t.ex., "ja, men hon är ju så jäkla lat, så inte konstigt att det ej blivit gjort". Om inte lunchen är fixad och planerad till punkt och pricka en dag när de ska komma dit, så får jag höra att "ja, här går man å arbetar under svält för att kvinnor inte kan sköta sitt jobb" Det värsta är nog ändå att min pojkvän inte backar mig, han är typ rädd för sin farsa och bara skrattar med lite sådär nervöst. Har påpekat detta flera gånger för min sambo men han bara avfärdar det som "på skoj", och det kanske det är, men jag börjar tröttna. Det är bara en tidsfråga innan jag lackar ur påriktigt och hela situationen eskalerar.

Detta är bara några exempel på hur situationen kan utspela sig. Förutom detta så är han bara oangenäm, hälsar inte, säger inte hejdå, tar sig friheten att bete sig hur han vill, tilltalar folk otrevligt, speciellt min sambos mamma. Men ingen säger något, är han irriterad så trippar alla på tå och säger han något så är det "så det är", och jag har svårt att hålla käften länge till.

Är det jag som överdriver?