Varför försvann den formella middagsbjudningskulturen?

Förr fanns ju en rätt formell kultur att bjuda folk på middag, att bli "hembjuden" var en stor grej om man förväntades klä upp sig och köpa present. Väl på middagen var det ofta en storslagen måltid med flera rätter, som föregicks av en "rundtur" i boningen. Tänker främst på 50-80-talen och tidigare.

Var ju även vanligt att man bjöd hem folk från jobbet med familj, då skulle barnen kammas och kläs i finkläder och fick tydliga instruktioner om att uppföra sig. För att avancera i arbetslivet så förväntades ofta en stor del av den professionella representationen tas just i privathemmet. Vilket även var normen bland t.ex. företagare etc., affärsmöten bland direktörer togs ju vanligen hemma hos någon, även där i samband med middagsbjudning.

Och innan dejtingvärlden såg ut som den gör idag så var det ju vanligt att träffa partner just i samband med formella middagar, inte sällan blev folk ihopparade av paret som bjöd över, under den där kvällslånga måltiden med flera rätter så placerades singelfolk som de trodde skulle kunna passa ihop bredvid varandra i syfte att samtal skulle väckas, det var den tidens matchsystem.

När och hur försvann denna kultur som fenomen? Hembjudningar på detta sätt är ju ytterst ovanligt idag, om man ses över en middag hemma hos någon är det ju vanligen under mer avslappnade former, är ju knappast folk som klär upp sig med kostym och slips för en middag hos nån man känner? Vilka sociologiska faktorer kan appliceras här?

Försvann samtidigt som hemmafruarna.

Det var hemmafruarnas jobb att lägga manken till så att allt var perfekt för gästerna. Gästerna ansträngde sig tillbaka i gengäld.

Efter 70-talets vänstervåg så var det ute med borgerlighet. Det skulle vara så avslappnat och icke-tillgjort som möjligt.
Det hade inte med köpkraften att göra.
Medelklassen hade råd att gå ut på restaurang. Dessutom föredrog även överklassen formella bjudningar före restaurang.

Det var ett sätt för hemmafruarna att visa vad bra de var, och för mannen att visa vilken bra fru han hade.

Svenska medelklassen fick mer köpkraft och började gå på restaurang?
Det kändes mer "modernt" än att imitera sina egna föräldrar eller äldre syskons sätt att umgås.

F d heltidshemmafrun hade börjat arbeta halvtid när barnen fick möjlighet att gå på dagis och fritids.

Tack och lov har det försvunnit. Det är 70 år sedan

Sluta upp nu! Tänk själv att hembjuden hem till Direktör Janssons residens och få prova fruns Skinksladåb. Skötte man korten rätt så väntade det en befordran senare!

Mina föräldrar är födda kring 1960, och de har alltid bjudit över folk på middag. Jag har även följt med på middag när jag var liten, både till deras vänner och grannar som de inte känt så väl, men som de velat bekanta sig med då de haft barn i samma ålder. Hur storslaget det varit vet jag inte, men minst två rätter, och lite uppklätt har det varit. Kanske slips ibland.

Men stelt har det nog inte varit, om det är det TS frågar efter.

Jag minns middagsbjudningar med husesyn som mina föräldrar hade när jag var grabb på 70-talet. Eftersom båda jobbade och gjorde karriär kunde det bli middagar med farsans kolleger ena lördag och med morsans kolleger lördagen därpå. Om de nu inte var bortbjudna på annat håll.

Minns det som att det var lite högtidligt utan att vara uppstyltat och att det innebar god mat och sen godis i gillestugan för oss barn, som förväntades "hålla oss undan" och se på tv.

Kortspel och grogg förekom också men det var framåt nattkröken när kanske hälften av gästerna gått hem och det bara var några kvar.

Det där försvann nog nån gång på 80-talet gissar jag och företeelsen middagsbjudningar övergick till parmiddagar eller vid större sällskap, restaurangbesök.

För vår del slutade det på sen 80 tal, då jag blev knökafull på en bjudning och spydde i salladsskålen.

Det hade kunnat varit jag som skrev det där fast jag nog är tio år äldre än dig.

Att vi barn fick/var tvungna att ha skor på oss inomhus samt hemresorna i en taxi med en stor plexiglashuv runt föraren har etsat sig fast i mitt minne.

Ja, en korrekt spaning. Middagsbjudningarna har försvunnit, utom möjligen inom närmsta familjen vid högtider. Minns middagarna hos mina mor och farföräldrar, folk födda på 20-talet. Fina duken på stora bordet i vardagsrummet, bästa porslinet och silverbestick, korrekt dukat med tre bestick på var sida, tre eller fyra glas per servett. Förrätt, huvudrätt, efterrätt och avec till kaffet. Frampå småtimmarna kom cognacen eller möjligen whisky. Rena nobelmiddagarna. Farfar lätt uppklädd, slips och finskorna på.

Ja, var tog det vägen. Vem har finskor som bara används inomhus hemma idag? De enda som har galosher idag är mc-förare som kör touring europa runt. Idag har de flesta inte ens en finservis, än mindre besticken å glasen till det. För att inte tala om finrummet, möjligen kan det hittas i högreståndshem. På engelska har vi ännu ordet "entertain", i stora drag är det borta här. Undantaget 50-årsfester, högtider å begravningar, men då ofta i hyrd lokal med catering.

Jag vibbar att det fortfarande förkommer bland mer förmöet folk, särskilt de med "gamla pengar".
Dvs familjer och personer som vi vanliga dödliga inte ser så mycket av.
Men jag menar att jag av och till kan se konturerna av detta då jag har "avlägsna bekanta och släktingar" (som jag knappt ser, men ser något budskap av på Nätet någon gång) med en helt annan socioekonomisk status än jag själv.

Fram till typ 70-talet var detta något som även småborgliga höll på med. Men inte nu. De som håller på nu har au-pair og barnflicka eller så är frun hemma.

Inspirerade till ännu ett inlägg, relaterat men specifikt OT, håll ut.

Det var folk födda på tio och tjugotal, med historier och tankesätt från sina föräldrar som var vuxna i slutet på 1800-talet. De mindes eländet, smutssverige, ett av europas mest eländiga länder. Gamla stan i Stockholm var ren slum med utedass och misär. Landsbygden i söder var riktigt eländigt, statarsystemet fanns kvar, närmast livegna slavar. När dessa framförallt mellankrigsbarn var i sin krafts dagar skulle allt gammalt bort, för det påminde om det gamla lortsverige. Rivningshysterin runt om i vårt avlånga land, skedde ju inte bara på Söder i Stockholm. Vi är många som kan relatera till låten Lyckliga Gatan, från malmfälten till skåne. Vi klarade oss undan WW1, industrin tog fart, energi vattenkraft, skog, malm, stål, höll oss undan WW2, industrin urstark, hela vår omvärld behövde oss. Svenskens levnadsstandard seglade upp som bäst i världen. Nu skulle vi vara fiina, vi hade råd med det, lortsverige var ett minne blott. Men arbetskraftsbrist, hjulen snurrade som aldrig förr.. miljonprogrammen. Så fel det blev. Ghetton som började spåra ur redan i slutet av 70-talet.

Internet.. har det fört oss samman eller blivit isolerande..