Nätdejtingens förfall?

Vid varje givet tillfälle, så finns ungefär lika många singelkvinnor som det finns singelmän, med viss variation inom åldersgrupp och region.

Med detta i minnet, över till onlinedejting. Kvinnor blir överösta av påstötningar, män blir inte kontaktade, alls. Det är så det ser ut, i grova drag. Varför skulle en kvinna jaga runt, riskera att bli avvisad, när hon har inboxen full och har fullt upp med att avvisa ointressanta män? Kommer till det..

Medan en man kontaktar många, blir avvisad av i stort sett alla, han registrerar konto på fler sajter/appar. Samma man hittas alltså på flera ställen, kvinnan har fullt upp på en. Där är anledningen till den stora snedfördelningen. Det ser ut som att det finns tio gånger fler singelmän som kvinnor, trots att antalet egentligen är rätt lika.

Men vad innebär det i grunden? Jo, att kvinnor överlåter till män att definiera urvalet av tillgängliga män. Hon är passiv och fullt upptagen med att avvisa, utifrån dem som stöter på henne. Hon stöter inte aktivt på någon från eget initiativ.

I stort sett de enda män som upplever att kvinnor raggar på dem, är kändisar.

Inte riktigt så det är, även om det ser ut så.

En kvinna som skaffar sig ett dejtingkonto, hon blir fullkomligt överöst av påstötningar. Medan en man får skaffa sig konto på en lång rad appar/sajter för att ens kunna utbyta några få rader text, än mindre få en dejt.

Lite övertydligt pedagogiskt:
100 män, 100 kvinnor. Fem sajter. Kvinnorna jämt fördelade, 20 kvinnor per sajt. Männen reggar sig på alla fem, således 100 män per 20 kvinnor på var sajt. Männen får knokurrera med alla andra 99 män, kvinnan mot 19 andra kvinnor.

Å vad händer? Jo, den överösta kvinnan sitter då där och värjer sig, passivt låter männen definiera tillgången på möjliga kandidater, istället för att aktivt välja och initiera kontakt med män hon finner intressanta.

Något är knasigt i din matematik här, förutsatt att alla är seriösa med att hitta en partner i den poolen har alla parat ihop sig i hundra par efter en period...

Det var en förklaring till varför det ser ut som att det finns tio gånger fler singelmän än kvinnor, inget annat. För vi vet ju att det vid varje givet tillfälle finns ungefär lika många singlar av båda kön, med viss variation inom åldersgrupp och region.

Visst, de flesta finner förr eller senare någon där kärlek uppstår eller nöjer sig med någon som får duga, men under den perioden har ungefär lika många nya singlar tillkommit.

Vi vet också att både män och kvinnor klagar över nätdejtingen, men klagomålen ser olika ut.

En annan analys jag gör har att göra med "livet bakom skärmarna". Folk möts inte och umgås utanför den egna sociala kretsen, börjar redan i låg ålder. Jisses, barn leker knappt inte utomhus mer. Utanför den egna sociala kretsen är nyckeln. Folk som fått första kontakten online bor ofta rätt långt ifrån varandra, att bilda par då innebär då att en av dem måste bryta upp sitt liv av jobb, släkt å vänner. Ingen nätdejtar inom den egna sociala kretsen, men den kretsen har blivit större genom soc.medier.

Jag tror vi kan se att par som från början bodde rätt nära varann har fått första kontakten IRL, i sina vardagliga aktiviteter, inte online. Men folk lever sina liv allt mer bakom skärmar, hemma i sin kokong.

Arkeologin har kunnat visa att olika klaner av människor möttes vid olika tillställningar, annars hade människan dött ut av inavel redan på stenåldern. Att mötas utanför den egna sociala kretsen är viktigt!

Kvinnors klagomål kretsar ofta kring "var finns de bra männen", att de blir dränkta i meddelanden med skamliga förslag, verkligt desperata män som liksom tappat det. Men om det enda hon gör är att sortera bort pappskallarna, då är det såklart dem hon ser. Hon låter då män definiera urvalet av tillgängliga kandidater.

Det där med att bli överöst med förslag som kvinna är ju mer eller mindre ett problem som Tinder och andra tjänster med liknande funktioner har avhjälpt. Man matchar bara med dem man svept höger på och man väljer själv hur mycket man vill svepa. Personer som är ointressanta för en eller som man inte hunnit till i kortleken kan inte bomba sönder en med meddelanden. Så nej, man är inte upptagen med att avvisa. Det är dessutom inte arbetskrävande eftersom det bara är att ta bort matchningen.

Däremot är ju många av kontaktförsöken från män av så låg kvalitet att man inte orkar efter ett tag. Inte bara öppningarna utan sedan hela konversationen är ofta oerhört low effort från männen och inte sällan slutar de bara svara mitt i. En del har väl bara inte mer skills än så, men mest handlar det väl om att män skickar ut sina krokar till allt och alla och därmed inte orkar lägga någon ansträngning på sina försök.

Fast det går ju fortfarande väldigt många killar på varje tjej så ingen dejtingsida kan trolla bort problemet idag som inte kommer försvinna.

Jag håller med om att dom flesta män anstränger sig inte men på ett sätt kan jag förstå dom, måste kännas helt hopplöst som en average kille skriva till tjejer idag även om man inte skriver "hej vill du knulla" utan lite mer använda hjärnan så blir dom flesta bara ghostade och får noll respons tillbaka.

Ja, Tinder addresserade problemet initialt. Men profiten fuckade upp det med sin ranking och att folk kunde köpa sig fördelar. Nyttjandes intermittent förstärkning på precis samma sätt som spelbolag. Det fanns en sajt skapad av två kvinnor där tinderanvändare kunde ladda upp sin tinderstatistik utbegärd enligt GDPR och liknande lagar runt om i världen. Gör en bildsökning på Google på "tinderinsights", finns en hel del skärmdumpar kvar. Skillnaden på män och kvinnors statistik är fullständigt monumental.

Ja män gillar för mycket, särskilt yngre killar som som helt okritiskt sveper gilla på i stort sett alla, ett desperat beteende. Men vad händer då med den man som inte gör det? Han lär inte lyckas bättre genom att försöka mindre, eller helt sonika radera skiten när han inser att han drunknar i slödder han inte vill associeras med.

Men "low effort", kvinnor som bara mäktar med en emoji som svar på ett längre meddelande. Jisses det är många! Eller ghosting, mycket vanligt. Eller bli dissad utifrån rena fantasier. Mitt bästa exempel på det var när samtalet gled in på utlandsresor, jag nämde att min då senaste gick till Krakow. Hon svarade att hon inte dejtar nazister å sen var jag bortplockad. Fick uppleva många varianter på den sortens dissande utifrån hennes egna påhitt. Ofta ligger nog orsaken i "vill men törs inte" och då måste den kognitiva dissonansen lösas mentalt, ibland med rent förbluffande saker.