Hur tänker religiösa kriminella? Tror på gud men inte på himmeln och helvetet?

Har alltid funderat på hur religiösa kriminella resonera.

Dom vägrar vara goda men tror ändå på gud, det kan man absolut göra men varför anser man att man inte behöver vara god? Dom lär ju inte tro på himlen och helvetet eftersom dom sysslar med onda gärningar och lever på att utnyttja folk som är svagare.
Dom kan ju inte på fullaste allvar tror dom kommer till himlen och till helvetet lär dom inte vilja. Därför uteslutar jag att dom tror på detta.

Hur tror ni dom resonerar?

I alla gangster rullar om ex Italienska maffian så går alla dessa maffia bossar i kyrkan och dom skänker till med stora summor till kyrkan.
Vi har också mängder av kriminella muslimer dom säger att dom är muslimer men ändå gör kriminella handlingar.

Så oavsett om det gäller kristna eller muslimska kriminella så lär dom inte tror varken på goda gärningar där man kommer till himmeln eller genom onda gärningar kommer till helvetet?

Det vore intressant med ett konkret exempel. Men annars så kan man väl säga att det är långt ifrån alla kristna som tror på helvetet framför syndernas förlåtelse.
Och samma sak gäller egentligen alla grupper, ’religiös’ betyder inte automatiskt att man försöker leva perfekt enligt alla bud. För många är religion mer identitet än moralchecklista.

Kriminella som kallar sig religiösa brukar resonera ungefär som alla andra som lever lite vid sidan av sin religion: de rationaliserar.
’Gud förstår mig’, ’jag gör gott på andra sätt’, ’jag ska ändra mig senare’, ’alla syndar’, eller bara ren kultur: man är katolik/muslim för att man är uppvuxen så.

Så det är egentligen inte mer mystiskt än att vanligt folk som tror på Gud också gör saker deras religion säger att de inte ska göra. Skillnaden är graden, inte logiken.

Jag syndar, så att ni andra ska slippa.
Jag bär frivilligt skulden för allt.

Så resonerar jag när jag våldtar barn och mördar nunnor och stjäl mina grannars post.

Religösa väljer sin egen nivå på HUR religiösa de är.

Muslimen får ju tex inte röka eller dricka, men det gör de ändå. Sedan går de ner till den lokala mosken och börjar tala i tungor, och tycker de slickar Allah i rumpan.

Motsvarande beteende går att hitta inom alla religioner.

“Man måste lyda Gud mer än människor”

I Guds ögon är vi alla kriminella.

Om man ser till den italienska maffian så är det nog mycket om syndernas förlåtelse. Alltså en central del i katolicismen. De tror ju dock "lite" fel för att de kan synda och ha säg till och med mörda folk sedan på söndag bekänner de för prästen som säger allt är förlåtet.

Vad de missar är ju att prästen bara säger det. Avtalet är med Gud och om de vill bli förlåtna måste de känna att de verkligen är ledsna och aldrig kommer göra detta igen. Vilket de inte är och kommer göra nästa vecka. Med reapet åter till prästen söndagen efter...

Många av dem är nog inte troende. De bara säger att de är det och använder sig mer av de förtryckande delarna av det som religionen ger.

Exempelvis så säger sig en klankrigare att han är troende muslim och vips så kan han förtrycka kvinnor och den som säger att han är ond och hemsk får mothugg om att hen är islamofob. Då helt plötsligt så får klankrigaren hela feminist och vänsterrörelsen på sin sida. Mot den som ifrågasätter hans kvinnoförtryck.

Allt är mycket snurrigt men fungerar. Så de kör på det.


Fast det kanske är du som missar? Det kanske fungerar så lika gärna som att det kan fungera på något annat sätt.

Givetvis på riktigt så fungerar inget av det men det spelar ingen roll eftersom det inte finns vare sig gudar, paradis eller helveten. Många maffiagubbar förstår nog sanningen och spelar bara ett spel helt enkelt.

Man måste tänka på att idag är det bara en extremt liten samling människor som faktiskt tror på riktigt att det finns en gud. De som är mycket svaga i förmågan.

Tror det handlar mycket om att man måste kunna förlåta sig själv för allt fel man oundvikligen gör enligt alla lagar, regler och föreskrifter.
Kan man förlåta sig själv blir det enklare att förlåta andras brister.
Livet blir nog lättare om man inte går och dömer sig själv och andra konstant.
Om det är svårt att förlåta själv kan man blanda in en högre makt som förlåter åt en så man slipper det ansvaret.

Man kan inte se mellan fingrarna hur länge som helst,
Annars kan man flytta till svinstian.

Just bland maffian tror jag man tänker att de är bättre än andra och åtminstone i Kalabrien har de en katolsk variant. Varje år samlas de till ära av Madonna della Montagna i Polsi. Religion kan vara konstig.

Maffiamedlemmarna ser sig som medlemmar i en exklusiv och hedersfylld orden som existerar utanför och ovanför det vanliga samhällets lagar och som är historiskt och moraliskt berättigad att styra över sina territorier.

De tror väll att "gud" kommer förlåta den till slut.

De kriminella brukar kallas den undre världen, världens bottenvåning. Och bossen styr i den undre världen som Satan styr i världen i sin helhet. Vi har en vilja och Gud påtvingar oss inte sitt budskap.

Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. — Johannes 12:31

Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen. — Johannes 12:48

Vanliga kriminella skiljer sig på så sätt från andra människor att de vet att de är syndare