Var man mer skyddad i en Moske eller i Kyrkan förr i tiden?

När samma religion attackerade en eller det spelade ingen roll när man är fiender även om man har samma religion så attackera man och döda dom som gömmer sig där?

Om jag vore religiös så är ju dom områdena big NO NO. Men jag har fått det intrycket när jag läst om slag att oftast så bryr man sig inte utan både attackera kyrkan och döda dom som gömmer sig där. Samma sak gäller i moskeer för muslimer som blir attackerad av andra muslimer.

Vad tror ni? Kan man påstå att man vara mer skyddad i en moske eller kyrka eller var det lika illa hos båda?

I krig så försöker man ständigt avhumanisera människor så att det blir lättare att döda och dom som attackera kanske slutar se dessa som heliga ställen.

Under den förkristna perioden, så har det iaf blivit nedskrivit att förlorande fiender sprang till offerlunden för att komma undan sina motståndare.
Bla i närheten av Lund, för lite mer än tusen år sedan.
Tydligen så åkte inkräkrana på så mycket spö att de tvingades fly in till den förbjudna offerlunden, och gömma sig bland trädens skuggor.
Därinne stod de sen och lyssnade på den skränande hopen utanför, som lovade göra slarvsylta med dem så snart de vågade sig ut igen.


Det är äl lite i stil med att söka skydd i en kyrka, eller moské, etc.
Man hoppas att de religiöst motiverade tabuna ska frälsa en, så att säga.

Men förr eller senare så hjälper inte ns det. Någon ledare utanför tröttnar på att stå där och göra ingenting, och ger order om att gå till attack oavsett vad än gudarna hade haft att säga om den saken.

Religiösa regler och tabun etc hindrar ju egentligen ingen. Det ärju bara en osynlig reglel, som bara betyder något om regeln efterföljs.

Under WW2 bombade ju de Allierade gamla kloster och kyrkor sönder och samman om fienden försökte gömma sig därinne.
Som tex Monte Casino i Italien. Och då hade ju tyskarna ändå redan gått därifrån, så de förstörde den K-märkta byggnaden utan egentlig vinst. Mer än att visa att de minsann kunde bara de ville.


Folk som tror de har något att vinna på att söka skydd i en religiös byggnad blir antingen lurade av andra, eller lurar sig själva.

Inte ens under den så "religösa" medeltiden hade folk i största allmänhet någon störe respekt för kyrkobyggnadens helighet, eller hur man ska uttrycka det.
Folk svinade för fullt inne i kyrkan om de så ville, liksom de kunde roa sig med att supa och samtidigt skjuta prick med armborst på altartavlan, under gudstjänst. Ibland klagade prästen dessutom på att oljuden från de bakersta raderna i kyrkan kunde bli lite väl störande under särskilt alkoholstinna högtidsaftnar. Man respekterade inte ens könsuppdelningarna utan sprang fritt från männens bänkar till kvinnornas och tvärtom.
När församlingen var på det humöret fanns det inte mycket prästerna kunde göra åt det, om de inte ville riskera att få - åtminstone - ett gott kok stryk (med risk för än värre).


Det enda "skydd" en religiös byggnad hade kunnat erbjuda hade isf kunnat vara det i efterhand. Dvs att en förövare kan få räkna med att brottet som utförts ses som ännu värre bara för att det utfördes i en sådan byggnad.
Trots att byggnaden i sig alltså inte kan utgöra något skydd.
Kanske om kyrkan, under tidig medeltid, hade byggt som en försvarsborg hade det kunnat erbjuda litet skydd. Och så hände ju, ibland. Det finns ju sådana medeltidskyrkor i Sverige, bla, som byggdes som försvarsborgar. Med gluggar för armborstskyttar att skjuta från. Där gav alltså kyrkan ett visst skydd, iaf om angriparna inte tänkte belägra elelr storma, utan såg det som alltför tidskrävande så de valde att gå vidare mot ett lättare mål.

tack för läsningen !

Gregorius av Tours berättar om flera fall från 500-talets Frankrike, där folk sökte asyl i kyrkor.

Det fungerade inte alls alltid.

En gång kom de på utsidan på att de kunde bryta upp kyrkans tak och råka släppa ned saker. Om då någon stor sten eller annat träffade någon, så var det ju oturligt, men tyvärr sådant som kunde hända...

Du måste inte vidarebefordra alla tankar som poppar upp i ditt huvud💩

Är du inte kristen? Jag är kristen.
Det beror på vem man försöker skydda sig från. Vill man skydda sig från Gud Frälsaren Jesus kanske man går till mosken.
Vill man skydda sig från djävulen (göra motstånd mot hin håle) och närma sig Jesus går man till kyrkan.

Nej så enkelt är det inte. Kan vara tvärtom. Gud vet. Man kan inte gömma sig från sig själv och Gud och hans påbud.
Vet inte vilket som vore säkrast. Soldaterna vet nog att i krig är inte mycket heligt. Att man utnyttjade nog religiösa sakramentala saker att gömma sig bakom.

"Hin håle" är en gammal svensk eufemism (smeknamn) för djävulen eller Satan, där "hin" betyder "den där" eller "den andre" och "håle" kommer från "hård" (hårde), vilket betyder "den där hårde", "den onde". Uttrycket används för att undvika att nämna djävulen vid sitt riktiga namn, ett så kallat noaord, och finns kvar i gamla talesätt som "hin onde" eller kortformen "hin".

Jag har förstått det som att vissa av de medeltida landskapslagarna i Sverige gav människor tillfälligt skydd om de var brottsmisstänkta. Det var nog tänkt för att undvika lynchningar etc. Men personen kunde inte undvika en rättvis juridisk prövning genom att stanna i kyrkan.

Kan det vara det här TS har snubblat över i nåt sammanhang?

På orten där jag bodde för några år sen "gömde sig" en flykting som fått avvisningsbeslut i en kyrka, och polisen avstod från att hämta ut honom. Men inte för att kyrkan automatiskt kan skydda människor idag, utan att polisen gjorde bedömningen att det var ett onödigt stort beslut att begära husrannsakan i kyrkan. Istället väntade man tills han tröttnade på att sitta där.

Kommer osökt att tänka på det engelska klostret Lindisfarne som fick ett högst ovälkommet besök av våra vikingaättlingar.

Det blev en del uppståndelse för 10-20 år sedan när palestinska krigare försökte rädda sig i en palestinsk kyrka, IDF sket i vilket och sköt dom har jag för mig.
Sedan har vi IS som bombade ett flertal moskeér för att provocera fram ett inbördeskrig i Irak.
Det gjorde att Usama Bin Laden vägrade att ge dom status som medlemmar i Al.Qaida och dom startade då IS.

Jo precis.
Våra dagars motsvarigheter kan kanske vara diplomatisk immunitet osv.

Tänk tex på hur Julian Assange flydde in på en ambassad - för att just kunna räkna med det skydd ambassanden erbjöd.
Men i längden räckte ju inte det heller, och han blev ju utburen mot sin vilja.

Samma kan väl sägas för även den venezuelanska fd presidenten Hugo Chavez som flög i sitt presidentflygplan över franskt luftrum, och blev nedtvingat av franskt jaktflyg på amerikanernas order (för att de trodde att de skulle kunna hitta en viss Snowden som de trodde hade glömt sig ombord).

Så immuniteten eller skyddet, är alltså inte absolut på något sätt. Det är bara verkningsfullt om, och när, alla respekterar det.

Vi har väl egentligen alltid försökt finna sätt att nå in till den "moraliska självkontrollen" hos motståndaren, genom att antinge försöka lagstifta eller utnyttja våra svagheter (som mänskliga sköldar tex). Redan de gamla egyptierna gav exempel på detta, när deras persiska (tror jag att det var) fiender försökte få ett militärt övertag över de egyptiska krigarna genom att släppa lös en hel massa katter in i den egyptiska truppen. Och det lyckades tydligen inkapacitera dem så mycket att de kunde vinna över egyptierna. För att egyptierna såg katter som någon slags gudomliga representanter eller nåt sånt alltså.

Det var värre för Afghanistans sista president Mohammad Najibollah som gömde sig i frankrikes ambassad i Kabul
Han lämnade dock ambassaden för att försöka förhandla med talibanerna men han slutade kastrerad och skjuten hängandes från ett trafikljus.

Det beror helt på tid och plats. Religiösa auktoriteter har i perioder varit väldigt seriösa med sina antikrigsbudskap, exempelvis kyrkan under delar av medeltiden. Dock har det främst gällt inom den egna gruppen.

Att kränka religiösa platser eller religiösa personer som präster och pilgrimer är ingen småsak, och kunde leda till riktigt dåligt rykte. Notera även hur den typen av övergrepp ofta har varit framstående i propagandan, exempelvis under 30-åriga kriget.

Saken ändras såklart om man strider mot andra religiösa grupper, men även där har man ofta strävat efter att respektera religiösa platser och personer som en del av "god och from härskare"-stuket. Glöm inte heller att många historiska imperier och stormakter varit multireligiösa.

I andra änden av skalan har vi konflikter där religionen är en central del, och då kan religiösa platser istället bli måltavlor. Nazisterna förstörde till exempel synagogor medvetet så att ta skydd i en sån var nog det sämsta man kunde göra.

Om man själv är djup religiös som dom var mycket förr så borde man ju inte gått på kyrkor och Moskeer när fienden gömmer sig där.

Men jag som läser mycket historia har fått det intrycket att man skiter i om det är en helig plats oftast.

Hatar man någon och vill ha den död så går man in oavsett och strider eller raserar kyrkan utanpå.
Det är extremt sällan dom låter det vara.
Då känns det som extremt hyckleri att man påstå sig vara religiös.

Jag hade ju inte gått in i sådana ställen om jag trott på religion.