Stor eller liten jul?

Nu när julen närmar sig har jag en liten tanke i huvudet. Det börjar bli tid för att snart skaffa egna barn, samma för brorsan. Jag har (redan) börjat tänka på hur man ska lösa julen när det egna familjelivet börjar. När jag var liten har vi alltid haft ganska små jular eftersom vår släkt inte är så stor, har alltid drömt om en sådär stor fest med mor och far-föräldrar, barn och kusiner. Min fråga är således, hur är en stor jul? Ni som har erfarenheten, är en liten eller en stor jul att föredra?

En lite jul är att föredra de där släkt jularna är bara stökiga med många ungar och massor av vuxna som inte kommer så bra överens!

Är inte det lite härligt då? Tänker att ju fler man är, ju mindre stelt och jobbigt blir det

Någon gång i livet sen är det bra tycker jag!

När jag var tonåring så var jag något år ihop med en tjej som jag firade jul med. Hennes pappa var en sån som ordnade julen varje år åt släkten och det var en stor släkt. De hade en stor villa och det var en riktigt bra jul. Förmodligen den bästa jag haft.

Jag tror hemligheten var att hennes pappa tog tag i allt och organiserade det och mamman ordnade all julmat med hjälp av sin syster eller vad det var. Ingen betalade något eftersom familjen hade gott om pengar. Så resten av släkten bara kom dit och avnjöt julafton. Sen åkte några hem och andra sov över.

Jag minns att de andra släktingarna till och med var över med sina julklappar innan så allt var helt klart när de kom på julafton. På juldagen så gick vi upp tidigt och åt julfrukost och sen gick vi ut i det vita snölandskapet och åkte skidor och spark, pulka å sånt.

Fy fan vad bra det var. Undrar vad den tjejen gör idag?

Men jag tror att hemligheten var just det att min tjejs familj alltid tog hand om allt och fixade allt. De andra bara kom och slog sig ner i sofforna och njöt av Aladdin (den var fortfarande bra då), After Eight och knäckte nötter till Kalle Anka. Sen var en stor julbuffé serverad.

Kan ha varit en bra släkt faktiskt.

Är uppväxt med stor jul där hela släkten samlades på en stor gård och det var helt fantastiskt. Ett av mina favoritminnen är att sitta vid min morbrors frus pappas sida och inhalera hans ingrodda pipdoft.

Hade ingen aning då om vem han var men satan vad han inspirerat mig till att försöka bli samma trygga gubbe.
Vet inte ens vad hans namn var. Men han känns som en Kjell.

Stor jul är absolut roligare. Även om det innebär att en del kan bli rejält fulla och visa sidor för oss barn vi inte visste fanns.

Och jag har diskuterat det med andra med liknande upplevelser som barn. Alla säger samma sak. Att någon spårar ut hör till. Något vi ryckte på axlarna och skrattade åt.

Människor är sociala djur. Om man utgår ifrån det fattar man vad som är mest naturligt.

Men det skall naturligtvis vara folk man känner och känner sig trygga med. Firade någon jul med två familjer som inte kände varandra. Det fungerar inte.

Svenskar umgås inte med sina släktingar generellt. Ofta träffas de endast på begravningar om ens då.

Julen är kristet påfund.

Det "roliga" är att religiösa människor dricker inte alkohol men ändå är julen tiden då sjukhuset tar in mest personer som druckit för mycket och behöver vård.

Åka pulka när du var tonåring? Var det fadern som släpade dig?

Föredrar en stor jul, med fler än bara familjen. Bara familjen kan väl bara mysigt det med, men det är faktiskt inte samma sak och inte lika roligt. Dessutom tenderar små jular att bli att man firar jul flera gånger på olika ställen. Ibland två ställen samma dag eller så sprids firandet ut med ett tillfälle per dag i flera dagar. Exempelvis julafton hemma med familjen, juldagen hemma hos den enas föräldrar och annandagen hemma hos den andres föräldrar eller hos mormor eller en bror eller vad det nu kan vara.

Jag har varit med om båda och jag föredrar en liten jul. En stor jul med många personer blir så stökig och svår att vara med i i alla händelser. Jag kommer ihåg den stora julen att när man skulle åka hem igen och säga hej då vid ytterdörren så upptäckte man att det var först då som man hade pratat med några som var där.
Jag märkte i efterhand att det inte hade blivit någon riktig julstämning och det tycker jag är viktigt att det blir.

Hos oss varierar det. Förra julen var i Spanien och då var vi ett fåtal. Året innan var vi närmare 25 personer, från ca 5 år till 80 år.

Bägge varianterna har sin olika charm och utmaningar. Så länge vår son är nöjd så är julen lyckad för egen del, oaktat om det är många eller få som firar tillsammans.