Det handlar om relationsstatus och/eller om potentiell relationsstatus.
Din kontext behöver förtyligas alt. begrundas:
Grundläget är till att börja med att både sällskapet till den som håller luren och den uppringande båda är av det attraktiva könet för telefonören, men att ingen pågående relation existerar. Samt att han förutsätter att de båda tydligt hör vilket ord han väljer.
- Då _KAN_ ändå de båda i bakhuvudet vara en potentiellt blivande relation (som då inte får saboteras av ett obetydligt pronomen).
- Den ene eller andre kan vara en just avslutad relation vars nya status ännu inte tål "känslomässiga knuffar".
- Den ene - men inte den andre kanske känner till 'alla' personer som kan befinna sig bredvid/i luren.
- Båda två kanske har noll koll på personer som kan befinna sig bredvid/i luren.
Förnamn är allra bäst om de båda har full koll på den andra personen.
"
Tjejkompis" är tillräckligt bra, tillräckligt neutralt och kan vara bra som ett inlärt "reflexmässigt ordval" så att ingen onödig skada sker pga ett oförberett telefonsvar! Att bara säga "kompis" _KAN_ tolkas som ett förtigande/döljande i bl.a några av ovannämnda situationer.
Citat:
Ursprungligen postat av
Luismi
...
Ordet jag hänger upp mig på här är "tjejkompis". Varför är det i den här situationen relevant att förtydliga sin väns kön, istället för att bara säga "jag är ute och träffar en kompis"? Vad fyller beteendet för social eller annan funktion?
...
Citat:
Ursprungligen postat av
Onanikrem
...
Allt för husfridens skull. Egentligen inte så konstigt. Brukar dock inte säga en tjejkompis utan *namnet* Då vet jag min kvinna är trygg med det. Vi vet båda vilka vänner respektive har och att det inte finns några sexuella spänningar där.