2025-12-06, 11:07
  #1
Medlem
Jag har stått på Venlafaxin i flera år, 150 mg. Förra året trappade jag långsamt ned under tre månaders tid och i januari nollade jag. När jag började trappa ner mådde jag super, och även under nedtrappningen förutom lite fysiska symptom. Två veckor efter att jag nollade var det som att gå in i en annan värld, rent psykiskt. En typ av ångest jag aldrig känt tidigare, en primal skräck som fick mig att tänka sucicidtankar, som jag aldrig tidigare har haft problem med. Det blandat med en gråtmildhelt utan dess like. Jag kunde börja gråta av seriöst VAD SOM HELST. På jobbet, i mataffären, när jag är ute och joggar (!).
Det har blivit mildare med tiden, men fortfarande så här ett år senare kämpar jag med en förhöjd ångest på daglig basis. Jag känner mig så förvirrad av var som är ”jag” och vad som är rester av medicineringen, och känner mig orolig över att något permanent har sabbats inom mig. Finns det någon som haft liknande erfarenhet och tagit sig ur det? Jag vill ogärna medicinera igen, litar inte ett smack på tabletter efter denna upplevelse.
__________________
Senast redigerad av Skymningscowboy 2025-12-06 kl. 11:12.
Citera
2025-12-06, 11:10
  #2
Medlem
Det är ju en hästdos. Allra högsta rekommenderade dos är 225mg/dag. De flesta går på runt 75-100mg.
Citera
2025-12-06, 11:13
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PatricHbg
Det är ju en hästdos. Allra högsta rekommenderade dos är 225mg/dag. De flesta går på runt 75-100mg.

Skrev fel! Ska vara 150mg!
Citera
2025-12-06, 11:44
  #4
Medlem
Venlafaxin har väldigt kort halveringstid, därför är det också en av de antidepp, som ger svårast biverkningar vid utsättning. Jag vet inte hur länge du tagit den, men de finns de som behöver i princip 3 månader x antalet år.
Citera
2025-12-06, 12:52
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PatricHbg
Venlafaxin har väldigt kort halveringstid, därför är det också en av de antidepp, som ger svårast biverkningar vid utsättning. Jag vet inte hur länge du tagit den, men de finns de som behöver i princip 3 månader x antalet år.

Ouff, det var tråkigt att höra. Har tagit den i strax under tio års tid..
Citera
2025-12-06, 13:49
  #6
Medlem
Ajogens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Skymningscowboy
Jag har stått på Venlafaxin i flera år, 150 mg. Förra året trappade jag långsamt ned under tre månaders tid och i januari nollade jag. När jag började trappa ner mådde jag super, och även under nedtrappningen förutom lite fysiska symptom. Två veckor efter att jag nollade var det som att gå in i en annan värld, rent psykiskt. En typ av ångest jag aldrig känt tidigare, en primal skräck som fick mig att tänka sucicidtankar, som jag aldrig tidigare har haft problem med. Det blandat med en gråtmildhelt utan dess like. Jag kunde börja gråta av seriöst VAD SOM HELST. På jobbet, i mataffären, när jag är ute och joggar (!).
Det har blivit mildare med tiden, men fortfarande så här ett år senare kämpar jag med en förhöjd ångest på daglig basis. Jag känner mig så förvirrad av var som är ”jag” och vad som är rester av medicineringen, och känner mig orolig över att något permanent har sabbats inom mig. Finns det någon som haft liknande erfarenhet och tagit sig ur det? Jag vill ogärna medicinera igen, litar inte ett smack på tabletter efter denna upplevelse.
Beginner’s Guide to Stopping Psychiatric Medications

Tre månader låter rätt snabbt, är inte direkt en expert men vad jag förstått om sånt här är at man måste trappa ned i inkrement.
Citera
2025-12-06, 14:34
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ajogen
Beginner’s Guide to Stopping Psychiatric Medications

Tre månader låter rätt snabbt, är inte direkt en expert men vad jag förstått om sånt här är at man måste trappa ned i inkrement.

Ja, det kan såhär i efterhand vara så att jag borde trappat ner långsammare. Men känns inte riktigt som ett alternativ att gå på den igen för att starta en ny nedtrappning
Citera
2025-12-06, 14:53
  #8
Medlem
Ajogens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Skymningscowboy
Ja, det kan såhär i efterhand vara så att jag borde trappat ner långsammare. Men känns inte riktigt som ett alternativ att gå på den igen för att starta en ny nedtrappning
Nej jag tror nog att det nog är bäst att inte börja med dem igen.

Låter som du har detta:
What is Antidepressant Protracted Withdrawal?


och hjälp med att åtgärda det: Overcoming Protracted Withdrawal: Nicole Lamberson's Expert Insights & Strategies
Citera
2025-12-06, 15:42
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Ajogen
Nej jag tror nog att det nog är bäst att inte börja med dem igen.

Låter som du har detta:
What is Antidepressant Protracted Withdrawal?


och hjälp med att åtgärda det: Overcoming Protracted Withdrawal: Nicole Lamberson's Expert Insights & Strategies

Tack! Kände inte alls till detta. Låter som det bara är att stålsätta sig, och kanske joina ngn stödgrupp..
Citera
2025-12-07, 09:43
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Skymningscowboy
Jag har stått på Venlafaxin i flera år, 150 mg. Förra året trappade jag långsamt ned under tre månaders tid och i januari nollade jag. När jag började trappa ner mådde jag super, och även under nedtrappningen förutom lite fysiska symptom. Två veckor efter att jag nollade var det som att gå in i en annan värld, rent psykiskt. En typ av ångest jag aldrig känt tidigare, en primal skräck som fick mig att tänka sucicidtankar, som jag aldrig tidigare har haft problem med. Det blandat med en gråtmildhelt utan dess like. Jag kunde börja gråta av seriöst VAD SOM HELST. På jobbet, i mataffären, när jag är ute och joggar (!).
Det har blivit mildare med tiden, men fortfarande så här ett år senare kämpar jag med en förhöjd ångest på daglig basis. Jag känner mig så förvirrad av var som är ”jag” och vad som är rester av medicineringen, och känner mig orolig över att något permanent har sabbats inom mig. Finns det någon som haft liknande erfarenhet och tagit sig ur det? Jag vill ogärna medicinera igen, litar inte ett smack på tabletter efter denna upplevelse.

Venlafaxin är ett jävla rävgift men borde inte alla biverkningar ha lagt sig efter ett år utan?
Citera
2025-12-07, 09:48
  #11
Medlem
zombie-nations avatar
Första gången jag slutade med sertralin tog det ett år att bli normal. Sedan satte de in skiten igen, och sedan dess kan jag inte leva utan medicin.

Venlafaxin är ju ännu lurigare iom att den kan ge extrema akuta abstinensbesvär OCH på det, långvariga. Men borde börja ta slut nu.
Citera
2025-12-07, 16:01
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av zombie-nation
Första gången jag slutade med sertralin tog det ett år att bli normal. Sedan satte de in skiten igen, och sedan dess kan jag inte leva utan medicin.

Venlafaxin är ju ännu lurigare iom att den kan ge extrema akuta abstinensbesvär OCH på det, långvariga. Men borde börja ta slut nu.

Ja, det luriga är ju att veta vad som är kemiskt och vad som är livet. Det är ju inte omöjligt att en jobbig utsättning kan trigga en ”vanlig” kris.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in