Hur fungerade arv historiskt - var det alltid den äldste sonen som tog över?

Som trådstarten lyder, var det så?
Fanns det undantag?

Finns det fortfarande länder där man har detta system?

För bland vänner som så verkar det vara åtminstone vara den äldste sonen som brukar oftast vara den som jobbar med fadern i ett familjeföretag som fadern skapade. De yngre barnen utbildar sig och tar vanliga jobb.

Ja, så brukade det vara. Äldste sonen tog över gården, de andra sönerna fick ta tjänst som drängar hos andra... om fadern inte var storbonde, då hade han kanske råd med någon utbildning för de andra sönerna. Typ till lagman eller präst, skollärare eller officer. Döttrarna giftes bort. Om någon inte gick att få bortgift, så fick hon vara kvar på gården, men då var hon som en av pigorna och lydde under sin storebrors hustru, som var matmoran.

Bland adeln har systemet som heter fideikommiss funnits kvar länge, det finns fortfarande några sådana slott/gods kvar, men de sjunger på sista versen nu för riksdagen har avskaffat detta undantag till de vanliga arvsreglerna. När nuvarande ägaren dör så ska fideikommissariet avskaffas, och alla barn få ut minst sin laglott... vilket gör att många måste sälja ut de gamla fina godsen/slotten till utlänningar, typ rika araber och kineser, för att de inte har råd att betala ut laglotterna till sina syskon annars.

Det är så himla synd. Det handlar ju om kompletta kulturmiljöer, som i vissa fall varit orörda (nåja nästan) sedan 1600-talet, då föremål som står på godsets inventarielista och ingår i fideikommissariatet, inte får avyttras. Nuvarande ägaren har dem bara på livstid, men han får inte ge bort eller sälja något. Men när godset sålts ut till araben eller kinesen, så finns ju ingen sådan begränsning längre, utan de fina föremålen kommer att spridas för vinden över hela världen... Så dumt och korttänkt.

Ja, tyckte denna video om fideikomiss var ganska intressant.
https://www.youtube.com/watch?v=5w1AbjEu3FY

Fadern skrev över allt på den äldste sonen och syskonen fick ingenting i princip.

Ja, ett exempel där vi fortfarande tillämpar förstfödslorätt i Sverige är rollen som statschef. Där är det monarkens äldsta barn som ärver rubbet. Precis som det förr i tiden funkade vad gäller annat än kungakronan.

Det kan nämnas att det på Bornholm en gång i tiden även fanns det omvända, yngste sons rätt. Det vill säga, det var den yngste sonen, inte den äldste, som fick ärva rubbet.

Det var ju enda sättet att bevara gården intakt - och helst utöka den, t.ex. genom att äldste sonen gifte sig med en "enärva" - en dotter som ärvde en gård för att hon var enda barnet. Då kunde det unga paret slå ihop ägorna (om de inte låg i anslutning till varandra, så kunde man byta med andra i byn så man fick sammanhängande mark).

Det finns exempel från Dalarna där man lät alla barnen ärva, men då blev det ju så uppstyckat att till slut var tegarna som var och en ägde så smala att det knappt gick att vända plogen på dem... Kanske en lätt överdrift, men i princip var det så. Och då är det ju ingen mening med att äga en bit jord, om den är så liten att man inte kan livnära sig på den. Rättvisa får inte heller gå så långt att det blir rappakalja av alltsammans.

Undrar hur de motiverade det? Det känns ju som mest naturligt att äldste sonen ärver, eftersom han ÄR just äldst och därför - i de flesta fallen - mest erfaren och redo att ta över. Hur gjorde de om yngste sonen fortfarande var en liten pojke när pappan dog? Skulle en äldre son sköta gården åt honom, tills han kunde själv - och sedan skulle han (den äldre sonen) bli utkastad därifrån? Konstigt.

1. Både ja och nej.

2. Odalsrätten gällde enbart jord som i sin tur ärvts, köpejord eller nyodlingar, ärvdes enligt liknande regler som idag. Hemmansklyvning blev vanligt under 17-1800-talen

3. Norge, fast numera är lagen könsneutral, så att äldsta barnet oavsett kön ärver jord som funnits i släktens ägo ett visst antal år.

Googlade och AI ger:

Svensk ärvsrättshistoria har rötter i medeltida landskapslagar, där döttrar ärvde hälften så mycket som söner, en princip som blev fastslagen i Magnus Erikssons landslag 1350
. Det var inte förrän i mitten av 1800-talet som kvinnans arvsrätt gradvis förbättrades, med en ny arvsordning 1845 som gav lika arvsrätt, men med kvarstående inskränkningar.

1845 vidhåller man en äldre rätt att "lösa ut systrar" men nämner inte hur länge en sådan existerat.

Har läst för längesedan att kvinnor hade arvsrätt även under vikingatiden. Då en tredjedel

Detta går stick i stäv med kristendomen. Alltså en del av svensk kultur som Reinfeldt påstod inte fanns.

Utvandrarna börjar väl med att arvid vill ha ut sin arvsrätt? (Moberg skrev om 1850-talet och brukar vara väldigt noga med detaljer)

Det stämmer. Vi läste om detta på ekonomisk historia. Dessutom var skogslapparna spridda på olika håll i byggden. Så man ärvde en snutt här och en snutt där för att alla skulle få lika bra "tegar".

Ja, "gånge hatt till och huva ifrån". Men det gällde inte gården/godset, ägorna, inventarierna, djuren... dessa gick som sagt alltid oförkortade till äldste sonen. Utan jag har för mig att det du citerar bara gällde rena pengar, silver. Men någon annan kanske vet mer säkert?

Om man ska unna ge ett korrekt svar måste man ange ett exakt årtal och en viss plats, då arvslagarna ständigt ändrades.

Bördsrätt var vanlig under medeltiden, framför allt inom adeln.

Bland allmogen gällde bördsrätten endast jord som i sin tur ärvts Man skiljde mellan arvejord och köpejord.

Det stora brytningsåret var 1734-års lag. Här fick alla barn del i arvet, laglotten införs. Undantagen var Fideikommissen. Även i övrigt skilde sig Adelns arvsregler gentemot allmogens.

1845 införs lika arvsrätt för män och kvinnor.

I att bara en ärvde ingick även att DEN sonen SKA försörja föräldrarna, vilket var mycket betungande på ett litet torp...


- - -
Det var olika i olika områden i Sverige. I en del splittrades marken in adsurdum, varje del delades för att barnen även skulle få lika kvalitet på markdelar, vilket gjorde att jordbruksmarken blev mycket fragmenterad och blev svårbearbetad.
Därför kom en jordreform för att omfördela, defragmentera.

- - -
På en del ställen behölls gården intakt MEN de andra barnen behövdes köpas ut (eller fick andra vården i arvskiftet ungefär som nu, MEN på fattiga torp fanns det sällan några andra värden.)