Har inte rekrytering spårat ur helt idag? Minns för bara ett par år sedan, säg kanske 5 år sen, då var det inga problem att söka jobb, man pangade iväg ansökningar till ett par ställen som man var intresserad av, sen blev man uppbokad på intervjuer och efter det kanske man genomförde nåt logiktest online på 15-20 min. Sen så var det kontraktsskrivning, hade man sökt flera jobb så satt man med kanske 3 parallella erbjudanden och kunde plocka det man tyckte var bäst.
Är inte själv ute och letar jobb just nu men tycker verkligen synd om de som gör det, har ett par vänner som letar nytt och de berättar verkligen mardrömshistorier.
Tydligen standard på många ställen att man ska genomföra helt vansinniga "hemuppgifter" på typ minst en veckas heltidsjobb, sen ska man presentera detta för några på bolaget, allt detta för att "kanske" bli erbjuden ett jobb i slutändan alltså. Har även förstått att vissa skickar ut logiktester och personlighetstester per automatik, i samband med ansökan, alltså innan man har haft kontakt med bolaget.
Minns själv ett tillfälle när jag sökte en tjänst lite på måfå och blev kallad till intervju, mötet kändes väl ok och jag var lite intresserad av rollen. Efteråt så skickade rekryteraren ut nån slags frågebatteri på 30-40 frågor som en hemtenta på universitetet, tänkte direkt att de måste ju skämta, vem sitter och fyller i typ 30 st. A4-sidor med text för ett jobb man inte ens vet om man blir erbjuden, svarade inte ens på galenskaperna. När deadlinen som rekryteraren hade satt upp närmade sig fick jag ett surt mejl med texten "Ska vi förvänta oss att svaren kommer snart?", svarade då direkt att jag kan ju inte lägga mitt betalda jobb åt sidan för att sitta och fylla i nån slags hemtenta för dem.
Sjukaste är ju att rekryterarna i dessa sammanhang blir irriterade på kandidaterna, som att man ska skämmas för att man inte kastar allt åt sidan vad gäller såväl sitt nuvarande (betalda) jobb som sin familj att ta hand om, för att hoppa genom loop efter loop för att visa sig värdig för dem att anställa. Är man långstidsarbetslös är man såklart desperat men en som redan har ett jobb byter ju liksom om man blir erbjuden nåt bättre plus att man får ett positivt intryck under rekryteringsprocessen, vilket man ju knappast får nånstans längre verkar det som.
Hade mina föräldrar samma uppförsbackar när de sökte jobb på 70-80-talen?
Är inte själv ute och letar jobb just nu men tycker verkligen synd om de som gör det, har ett par vänner som letar nytt och de berättar verkligen mardrömshistorier.
Tydligen standard på många ställen att man ska genomföra helt vansinniga "hemuppgifter" på typ minst en veckas heltidsjobb, sen ska man presentera detta för några på bolaget, allt detta för att "kanske" bli erbjuden ett jobb i slutändan alltså. Har även förstått att vissa skickar ut logiktester och personlighetstester per automatik, i samband med ansökan, alltså innan man har haft kontakt med bolaget.
Minns själv ett tillfälle när jag sökte en tjänst lite på måfå och blev kallad till intervju, mötet kändes väl ok och jag var lite intresserad av rollen. Efteråt så skickade rekryteraren ut nån slags frågebatteri på 30-40 frågor som en hemtenta på universitetet, tänkte direkt att de måste ju skämta, vem sitter och fyller i typ 30 st. A4-sidor med text för ett jobb man inte ens vet om man blir erbjuden, svarade inte ens på galenskaperna. När deadlinen som rekryteraren hade satt upp närmade sig fick jag ett surt mejl med texten "Ska vi förvänta oss att svaren kommer snart?", svarade då direkt att jag kan ju inte lägga mitt betalda jobb åt sidan för att sitta och fylla i nån slags hemtenta för dem.
Sjukaste är ju att rekryterarna i dessa sammanhang blir irriterade på kandidaterna, som att man ska skämmas för att man inte kastar allt åt sidan vad gäller såväl sitt nuvarande (betalda) jobb som sin familj att ta hand om, för att hoppa genom loop efter loop för att visa sig värdig för dem att anställa. Är man långstidsarbetslös är man såklart desperat men en som redan har ett jobb byter ju liksom om man blir erbjuden nåt bättre plus att man får ett positivt intryck under rekryteringsprocessen, vilket man ju knappast får nånstans längre verkar det som.
Hade mina föräldrar samma uppförsbackar när de sökte jobb på 70-80-talen?