Är bostadsmarknaden verkligen rättvis?

Ja det skulle stått 93 förstås.

Det stämmer, och om pensionärerna istället var I arbetsför ålder idag så hade dom behövt slita ännu mer idag för en likvärdig villa. Samhället blir sämre för vanligt folk över tid med dagens politik, där förmögenhet forslas uppåt. Tänk som spelet monopol. Även om du får 4000 när du passerar gå, så försvinner dom pengarna allt eftersom du tar dig runt på spelplanen. Det landar hos dom som äger tillgångar. I verkligheten är det samma fenomen men över längre tid. Fortsätter vi med samma politik kommer vi att få bo som dom gör i Indien.

Lägg bara ner, "pensionärerna" som bor i villa fick nog göra rätt för sig, men situationen för unga idag är långt mycket värre än situationen var när pensionärerna var i samma situation 30-40-50 år sedan. Dagens unga behöver alltså slita bra mycket mer än pensionärerna behövde, bara för att överhuvudtaget ha någonstans att bo. Att köpa hus i storstäder går i princip bara med stöd från föräldrar eller om man tidigt köpt bostäder så man har en rejäl värdeökning i bagaget, även för högavlönade.

Pratade med en granne i området. Han köpte sin BRF för 55000 SEK när den var nybyggd 1985, och har bott i den sen dess. Avgiften låg på ca 2500 SEK / månad. Om han ens behövde ett bostadslån för att finansiera det köpet av BRF så var det avbetalt på 1-4 år. Nu går liknande lägenheter i området för ca 3.0 - 3.5 MSEK och avgiften ligger på ca 6500 SEK / månad. Avgiften har alltså ökat ungefärligt med löneutvecklingen medans kostnaden för bostaden ökat ca 60x. De unga som köper klarar av att köpa dessa lägenheter är oftast par där båda har stabila inkomster, båda är minst medelinkomsttagare, i vissa fall är en höginkomsttagare och en medelinkomsttagare. Dessa par hade kanske varit spekulanter på hus men alla är i samma situation att de inte har någon tidigare "bostadskarriär" i bagaget och därmed får finna sig i att de i alla fall har ett hyffsat boende. De allra flesta kan bara amortera det som krävs (2% per år) även om de skulle vilja amortera mer. Deras utsikter är alltså att bli lånefria mellan 70-80 om ens det, kanske lagom till deras pension när dom är 75 år?

Ett annat par i 70-års åldern jag känner köpte sin nuvarande lägenhet (BRF) runt 1995 för ca 300 000. Efter 5 år var bostadslånet avbetalat. Båda var låginkomsttagare hela livet med tre barn.
Samma lägenhet går idag på 2.5 MSEK. Ett par med medelinkomst kanske kan bli lånefria när dom är 70-75 år om de bor kvar i lägenheten.

Vad är effekten på samhället? Många och inga är positiva på lång sikt, men en sak är definitivt barnafödandet. Känner många par i barnafödande ålder som bor i treor de köpt under Coronakrisen. De har 1-2 barn men vill ha fler, men känner inte att de har ekonomi till att köpa större boende. Detta handlar om stabila, skötsamma par med stabil ekonomi, högskoleutbildade och där båda har minst medelinkomst. Gemensamma nämnaren för alla är att de varken har föräldrar som kunnit/velat skjuta till pengar till kontantinsatser, arv eller bostadskarriärer. De väljer att inte skaffa så många barn som de hade velat just på grund av boendesituationen. Så det blir 1 eller 2 barn, medans normen för 20-30 år sedan var 2-3 barn, ibland 4, för liknande skötsamma par med stabila jobb och ekonomi. Därav faller barnafödandet i samhället och politikerna får ännu mer vatten på sin kvarn för att öka invandringen.

Det är en blandning mellan avreglerad kreditgivning, världens slappaste regler för bostadslån (kräva avbetalning på 30 år eller innan pension är norm i västvärlden), negativa styrräntor under 10 års tid, massiv invandring (pådriven av båda röd-gröna och borgarna) osv, som lett till en massiv ökning i bostadspriser senaste 30 åren. Detta har lett till att de som ägt sitt boende under tiden sett sina tillgångar öka i värde medans de tillgångslösa inte har kunnat hänga med.

Vi har idag en situation där man som enskild individ inte kan arbeta sig till en bättre boendesituation, dvs motsatsen till meritokrati, utan boendesituationen avgörs av hur priviligerad man är i termen av hur mycket en föräldrar kan bidra med kontantinsatser eller hur stor värdeökning man har på sitt befintliga boende. Unga som av naturliga skäl inte har något befintligt boende som ökat i värde senaste 30 åren är förlorarna. Vinnarna är tidigare generation som utan att lyfta ett finger fått stora värdeökningar på sina tillgångar. I praktiken så är det en värdeöverföring från de unga till de äldre.

Vi har alltså fått ett samhälle där utbildning, driftighet och slit inte längre lönar sig. Vi lever inte i ett meritokratiskt samhälle utan ett samhälle för de priviligerade. Det minsta du kan göra är att informera dig om hur situationen faktiskt ser ut och inte bara gasta om "vänstersnack".

Ja det du säger är väldigt intressant. Jag undrar om inte invandringen har varit ett sätt för att inte prata om alla dessa viktiga "riktiga frågor".

Och varför vill inte den förra generationen erkänna detta ?