Hur förvärvar en man sin visdom?

I spirituella kretsar så anses visdom vara något som växer fram med stigande ålder och andligt arbete. Exempelvis i kretsar där meditation utövas frekvent så anses inre visdom vara något som kommer efter lång och gedigen hängivenhet.

Men i dagens samhälle med toxisk maskulinitet där har jag noterat att män anser att visdom är något heligt som man föds med. Att alla män by default har en inre visdom som gör dem överlägsna alla andra. Någon utvecklingsväg finns inte. Mannen har alltid rätt redan från start. Mannen anser sig unik och speciell och även entitlat hånfull mot de som inte är lika goda nog enligt mannens visdoms standard.

Hur ser ni på saken? Är visdom något som kommer med Miyagi-ålder eller är mannen felfri och perfekt redan från vuxen ålder?

Klok, kan man vara redan i unga år, som barn och tonåring och ung vuxen. Visdom baseras på erfarenheter och lärdomar och inte sällan genom en kombination av de bägge, ofta i hop med bildning.

Nej, ingen föd "vis".

Visdom kommer med åldern, erfarenheter och studier. Men det förutsätter att man har lite innanför pannbenet, och att man reflekterar över det man upplever.

Man kan säkert använda meditation för reflektion, men jag anser att det fungerar bra ändå.

Ingen av ts 2 synvinklar stämmer. Visdom är något som kommer ur upplevda personliga erfarenheter och observationer ur sitt egna liv, även personligt förankrad kunskap utifrån bildning; som kan användas framgångsrikt i eget beslutsfattande eller i rådgivning till andra.

Detta gäller inte uttryckligen män, men erfarenhet kan vara en potentiell icke-intentionell källa till visdom. Genom ålder gör man misstag och samlar lärorika erfarenheter som undermedvetet kan kultivera visdom. Detta är dock ingen garanti. Visdom måste ställas i relation till ignorans, och man kan observera individer som, trots hög ålder, kontinuerligt begår misstag utan att reflektera över dem eller använda dem för att förbättra sin övergripande tillvaro. Sådana individer upprepar antingen samma misstag, gör liknande misstag eller utvecklar helt enkelt inte den mentalitet som krävs.

Visdom kan kultiveras och accelereras genom medveten självdisciplin. Att aktivt reflektera över sina handlingar och erfarenheter ökar sannolikheten för att utveckla visdom avsevärt. För den som vill nå en ännu högre nivå, elitnivå, är det nödvändigt att studera, självgranska och förstå ignorans som ett psykologiskt fenomen.

Det vill säga att lära av sina misstag och genom det kultivera visdom, men också att aktivt analysera och förstå själva orsakerna till ignorans i ens eget psyke, En metod för detta är, enkelt uttryckt, ett hängivet och rigoröst sökande och ifrågasättande, inte bara av den yttre verkligheten utan även av de inre aspekterna, särskilt ens egna tankar och tänkande som process.

Detta var snudd på poesi! Håller med fullständigt.
Man måste ha ett tålamod och en nyfikenhet att kunna sätta sig in i och förstå informationen i ett större sammanhang. Att lära sig saker som lösa enheter bygger upp ett stort abstrakt pussel med 1000 bitar. OM man ser sambanden i skeenden och placerar dem enligt den större bilden så får man till slut ett komplett pussel där alla bitar har sin plats och visar sin betydelse...

Om det var en skugga av poesi, är det det optimala, för poeten lyder under en förbannelse som den sällan är medveten om, förbannelsen att försöka beskriva det som inte kan beskrivas.

Men den som avstår från att försöka fånga det ofattbara undviker att falla i förbannelsens grepp, och i denna stilla återhållsamhet uppstår det mest fulländade uttrycket av det verklighetsbeskrivande.

Ty ibland säger tystnaden mer än tusen ord, och det outsagda blir perceptionens mest exakta språk.
Definitivt, men det förutsätter en frigörelse från subjektiv partiskhet. I strävan efter att utveckla mönsterigenkänning står dessvärre subjektiva åsikter och värderingar ofta i vägen som hinder.

Jag tror dock att med en större informationsinhämtning under en längre tid och ett skarpt logiskt tänkande kan all denna information matchas med varandra för att på så sätt se sanningshalten. Likt varje pusselbit har en form som passar på sin specifika plats faller ju också en ny bit av information in på "sin" plats. Formen/formatet stämmer, samstämmigheten att denna information matchar övriga kanaler och passar på flera aspekter, historiskt, ekonomiskt, ideologiskt osv. MEN man får ju också se vad "den andra sidan" rapporterar. Verkligen försöka se ifall det finns någon sanning i vad Mainstream serverar. Men informationen är väldigt tunn och lösryckt så det finns sällan så mycket att bygga på...

Ja, med särskild betoning på ordet "men" och innebörden av detta "men" har det en långt större tillämpning på det som styr det mänskliga psyket.

Den konkreta innebörden är dock inte så överväldigande att den blir absolut eller oöverkomlig för individen. Men att övervinna detta "men" är en inre kamp vars omfattning inte bör underskattas, och det är just detta potentiella övervinnande som, enkelt uttryckt, utgör det första steget i frigörelsen från subjektiv partiskhet.

Den unge mannen borde prata med Gandalf! Själv älskade jag Gandalfs roll som vägvisare och mentor i Sagan om ringen-filmerna.

Nej, men ärligt talat, jag skulle tro att det bästa för en man är att hitta en rejäl, hederlig äldre man som har upplevt saker och som har funderat över livet. Och så ska den unge mannen fråga den äldre mannen om olika saker, och den äldre mannen ska svara, eftertänksamt och uppriktigt. Men den äldre mannen ska inte tränga sig på den yngre.

Visdom kommer av att ställa till det för sig själv och sen bli tvungen att reda upp det.

Dom flesta fastnar halvvägs och ställer bara till det och springer iväg.