Dags att förbjuda att använda telefonen med högtalare i offentliga miljöer?

Jag upplever att det är mest "business"-typer som sitter och tjötar högt i telefonen på tågresor o.s.v. Kanske inte på just pendeltåg dock.

Men det stämmer ju också in på din teori om lågt intellekt.

Nej till mobilhögtalare-förbud: Låt oss inte lagstifta bort vardagens små friheter!
Tänk dig scenen: Du sitter på bussen i Stockholm, trött efter en lång dag, och plötsligt exploderar en TikTok-video i full volym från grannen bredvid. Eller på caféet, där någon Facetimar med högtalaren på max, som om vi alla var inbjudna till samtalet. Ja, det är irriterande som fan. Jag känner igen det – vi har alla varit där, och det väcker en primitiv impuls att rycka åt sig telefonen och slänga den ut genom fönstret. Frankrike har redan gått före med böter på upp till 135 euro för "akustisk förorening" i offentligheten, och här hemma har politiker som Moderaternas Johan Forssell och Liberalernas Juno Blom börjat mumla om liknande idéer. "Signalpolitik", kallar de det. En tydlig markering mot egoism i det offentliga rummet.

Men vänta nu. Innan vi jublar över nästa förbud – dags att bromsa. För är det verkligen lösningen att stapla på fler lagar, fler böter, fler poliser som jagar folk för att de spelar fel låt för högt? Nej, det är ett steg mot ett samhälle där vi inte längre litar på varandra, utan på staten att fixa allt. Och det är farligt. Låt mig förklara varför vi borde säga nej till ett förbud mot högtalare på mobilen i offentliga miljöer – och istället satsa på kultur, normer och lite jävla vuxenhet.

Först: Vi drunkar redan i lagar – och det gör oss inte bättre människor

Sverige är världsmästare på regler. Vi har lagar mot allt från plastsugrör till hur högt du får spela musik på balkongen efter 22. Vi har hatbrottslagstiftning, diskrimineringsombudsmän och en myndighetsflora som växer snabbare än ogräs. Resultatet? Ett samhälle där folk inte längre tänker "är det schysst mot andra?", utan "är det lagligt?". Vi outsourcar vårt moraliska omdöme till paragrafryttare.

Tänk efter: Om vi förbjuder högtalare på mobilen, var slutar det? Böter för att hosta för högt utan munskydd? Straff för att spela gitarr på tunnelbanan utan tillstånd? Redan nu diskuteras "tysta zoner" på tåg och bussar – bra idé, men frivilliga zoner, inte tvång. Fler lagar skapar inte respekt; de skapar rädsla och byråkrati. Vem ska kontrollera? Polisen som redan har nog med riktiga brott? Eller ska vi ha "mobilvakter" på varje hörn? Och böterna – de drabbar alltid fel: Ungdomar, invandrare, fattiga som inte har råd med hörlurar. De rika köper bara AirPods och skrattar åt det.

Frihet att uttrycka sig – även när det låter skit
Mobilen är inte bara en pryl; det är vår tids torg. Där delar vi kultur, musik, språk och identitet. Tänk på alla unga som kommer hit från andra länder – de ringer hem till mamma i Syrien eller Somalia via högtalare för att de inte har råd med data för videosamtal. Eller tonåringen som visar kompisar en rolig reel för att lätta upp stämningen. Eller farbrorn som lyssnar på arabisk pop för att känna sig hemma i en främmande stad.

Ja, det kan vara störande. Men kulturyttringar ÄR störande ibland. Det är poängen med ett öppet samhälle! Vi har redan normer mot överdrifter – titta på hur folk blänger ihjäl den som spelar för högt. Det funkar. I Japan har de "tysta vagnar" på tåg utan lagar – bara kultur. I New York skriker folk "SHUT UP!" rakt ut. Här i Sverige? Vi lider i tystnad och sen springer till politikerna för ett förbud. Patetiskt.

Och fri uttryck? Kom igen. Om vi förbjuder högtalare, öppnar vi dörren för censur light. Idag är det TikTok-dansare, imorgon är det politiska poddar eller raptexter som "stör ordningen". Frankrike började med högtalare – nu har de lagar mot "oljud" som används mot demonstranter. Slippery slope? Absolut.

Vad är alternativet? Kultur > Lag
Istället för förbud: Satsa på signalpolitik som faktiskt funkar.

Normer och utbildning: Kampanjer i skolor och på SL om "hörlurar = omtanke". Gör det coolt att vara hänsynsfull, inte lagligt.

Tekniklösningar: Appar som auto-sänker volym i offentliga miljöer. Eller billiga hörlurar till alla via biblioteken.
Frivilliga zoner: Tysta kupéer, bibliotekszoner – men låt folk välja.

Samhällstryck: Fortsätt blänga, säg till, utbilda. Det är så vuxna samhällen funkar.

För överdrifter finns redan lagar: Störande av ordning enligt Polislagen. Använd dem när det går över styr – inte för varje liten grej.

Avslutningsvis: Låt oss vara fria, inte förbjuda
Jag avskyr också högtalaregalningar – verkligen. Men jag avskyr ännu mer ett samhälle där vi löser irritation med tvång istället för dialog. Vi är inte barn som behöver staten som förälder. Vi är vuxna som kan hantera att någon spelar Despacito för högt ibland. Förbud sänder en signal, ja: "Vi litar inte på dig. Vi styr dig."

Låt mobilen vara fri. Låt kulturen låta. Och om det blir för mycket? Säg till. Bläng. Flytta dig. Men lägg ner med fler jävla lagar. Sverige är bättre än så.

Vad tycker du – redo att kämpa för friheten, eller ska vi böta oss till tystnad?

Låter tramsigt. Om någon pratar i telefon med högtalaren så är det samma sak som att någon pratar på riktigt med någon. Ska vi då förbjuda folk att samtala med varandra helt på bussen?

Däremot så kan vi se till att det finns regler om tysta miljöer. Bibliotek är en sån miljö. Det fungerade förr. Men inte längre. Förr så kunde en bibliotekarie säga ifrån och svenskarna tystnade ögonblickligen. Idag när de flesta ljudterroristerna är invandrare så är det förenat med livsfara för den att säga ifrån och därför har många bibliotek beslutat att inte agera när de för väsen.

Så inför tysta miljöer där personalen har i sina arbetsuppgifter att hålla ordning på tystnaden. Behövs säkerhet så får samhället bistå med extra poliser, väktare och annat. Vi betalar tillräckligt med skatt för att det ska finnas.

Låter helt efterblivet. Varför skulle man störas mer av att någon pratar i en telefon högtalare än om två personer pratar med varandra.

Jo, men det är en skillnad i upplevelse. Och jag verkar inte vara ensam om den upplevelsen.
Men varför det är en skillnad i upplevelse kanske hör till en annan tråd.

Jo du är helt ensam där