Vi behöver konsumera för att komma ur lågkonjunkturen - men…

..det driver väl samtidigt på inflationen? Alltså lågkonjunktur om vi inte öppnar plånkan, inflation om vi gör det? Så hur bör svenska konsumenter ”idealiskt” agera (ponera ifall vi ej vore kändlostyrda) för att ta oss ur lågkonjunktur och inflationskris? Eller måste man acceptera något av de?

Anledningen till frågan, är kommunikationen från media att vi konsumenter måste öppna plånboken för att sparka igång ekonomin ut ur dödläget, samtidigt som väl inflationen bäst stävjas av att folk håller i plånboken. Hur hänger detta ihop?

Kan någon förklara detta som vore jag en femåring.

Svaret är väl tyvärr "lagom". Vi skall konsumera lagom så att inflationen finns men är rimligt låg (2%).
Kruxet är väl att det måste spenderas på rätt saker (lokala tjänster och produkter) så att sysselsättningen ökar.

Frågan är vad som skall konsumeras, vi minns när jobbskatteavdragen kom 2007, konsumtionen ökade, javisst, bostäder, det som inte behövdes. Några år senare nollränta, det som ökade var, bostäder.

Så det går inte så bra med denna konsumtion.

På vilket sätt driver konsumtion på inflationen? Snarare tvärtom. Ju fler som handlar, desto mer kommer priserna att sänkas.

Inflationen ökar inte för att konsumtionen ökar. Säg att vi konsumerar för 100 kr och det finns varor för 100 kr, sen ökar efterfrågan och produktionen till 200kr, då ska det finnas dubbelt så mycket pengar i omlopp. Det är när staten inte sköter sitt jobb och skapar mer pengar än produktion och efterfrågan som inflationen ökar.

Nej, det går inte att förklara vad avsändaren menar utan att veta vem som är avsändaren när det gäller nationalekonomi.

Nationalekonomi är en starkt ifrågasatt diciplin där människor försöker bevisa att den egna politiska uppfattningen är rätt. Det vetenskapliga värdet är extremt lågt.

Jag satt nyss och lyssnade på en världsberömd idiot som hävdade att USAs skuldberg och pengatryckande inte var ett problem.
Hur kunde han komma fram till en sådan åsikt? Jo därför han hade autism och kunde bortse från befolkningen och var enbart fokuserad på hur centralbanken/staten kunde lösa detta "mindre" problem i en handvändning. Hur det skulle drabba befolkningen behövde han inte ta med i beräkning.

Nationalekonomer är i regel en parodi på vetenskapsmannen i sitt elfenbenstorn som inte har en susning om livet utanför.

Om vi håller oss till konjunktur, så är då din önskan att öka på de ekonomiska aktiviteterna. Dvs konsumera mer och producera mer.

Så länge man är under kapacitetstaket för näringslivet, så leder ökad konsumtion till ökad produktion. Det leder inte till prisökningar (inflation).

Om näringslivet däremot befinner sig vid kapacitetstaket då kommer ökad efterfrågan leda till en kombination av ökade priser och ökade investeringar i ökad kapacitet. Och på sikt ökad produktion (och tillbakagång av priser).

Löneökningar leder däremot till prishöjningar. Näringslivet har inget annat sätt att betala löneökningarna än genom att ta ut en motsvarande prisökning av kunderna. Detta är en av de säkraste inflationskomponenterna.
Ökade regleringar är ofta också prishöjande då de vanligen leder till fördyringar av något slag.
Ökade skatter är direkt prishöjande.

En stigande efterfrågan på råvaror som inte kan mötas med ökad produktion blir också prishöjande.

Sedan får man ha i minnet att det mesta av konsumtionsvaror är importerade. Förvisso görs ett jobb i Sverige med transporter försäljning mm. Men det leder inte till att SKF säljer mer kullager. Mycket av produktionen i Sverige är investeringsvaror för industri. Därav att vi har ett så starkt beroende av konjunkturen i exportländer.
Och detta är ett problem iom att EU som vi exporterar mycket till driver så mycket vänsterpolitik som leder till stagnation. EU har nästan stått still sedan 2007.
Samtidigt har såväl USA som Kina mer kapitalistisk ekonomi som ger högre tillväxt. Och deras näringsliv kan utveckla bättre och bättre produkter som svenskt näringsliv får svårare och svårare att konkurrera med.

Om man befinner sig vid kapacitetstaket leder ökad efterfrågan iaf initialt till just ökade priser.

Säg att efterfrågan på hårklippning ökar. Men frisersalongerna är redan fullbelagda. Då kommer dom att öka priset tills balans i efterfrågan/produktion återuppstår.

Det högre priset gör dock att flera försöker öka kapaciteten genom att ha fler stolar och mer personal. Alternativt att några som ser den goda lönsamheten startar en ny salong.
Så med tiden har kapaciteten ökat och priset faller tillbaka.

Ska vi tvätta varandras skjortor?

Den enklaste förklaringen:

När hjulen snurrar blir det tex större efterfrågan på olja för alla transporter.

Olja är en begränsad resurs. Det finns ett tak hur mycket man kan pumpa upp. Efterfrågan ökar på den olja man kan producera och man blir beredd att betala mer för att få den olja som finns tillgänglig.

Transporter blir därmed dyrare.

Därmed blir även allt som måste transporteras dyrare.

Kanske ännu enklare:

När hjulen snurrar måste företagen anställa mer människor.
Och man måste ha människor med kompetens att göra jobbet från dag ett (för man har ordrar).
Efterfrågan på kompetenta människor ökar och man måste ge högre lön för att attrahera dessa.
Sedan måste man höja sina priser för att betala den ökade kostnaden.