Killar som inte är känslomässigt tillgängliga

Vad betyder ens detta?

Man ser hela tiden tjejer skriva "om du inte är känslomässigt tillgänglig så svajpa vänster"

Gärna med prefixet "om du är en pojke i en mans kropp" och sen kommer det där...

Ser det hela tiden på Facebook dating där jag hänger en del på sistone.

Måste ju fan va något nytt modeord som har fastnat bland kvinnfolket!
Är det feminism i faggorna eller vad fan är det?

Män som är okapabla att prata känslor och sluter sig själv vid minsta tecken på motstånd från kvinnans sida. Likt som Tony Soprano skulle kalla den typiske Gary Cooper

Det är bara massa kvinnligt hittepå och skitsnack. Modeord som du själv beskrev det. För din egen skull, lägg inte någon energi på de där skrällena.

Det där låter som det är tjejer som inte vet hur dom ska få män att bli förälskade i dom, och så blandar dom samman "känslomässigt otillgänglig" med att mannen inte har romantiska känslor för just dom. Och sen säger dom något korkat som det där.

Personligen skulle jag säga att känslomässigt otillgängliga män kan vara väldigt spännande.

Vem fan raggar på facebook! Hur kan du inte veta vad känslomässig tillgänglig betyder är du en incel?

Det är väl inte så svårt att förstå?

Många småkillar men även stora killar är helt oförmögna till att både läsa av och visa.

Skapar man en tråd i ämnet så är man förmodligen en av dom med handikappet, men tappa inte hoppet oavsett förutsättning så kan man bli bättre genom studier.

Vem fan bryr sig om vad de säger. Man kan inte ta någon på allvar som säger att de inte vill ha någon som är känslomässigt tillgänglig och sedan knullar med fängelseinterner.
Många agerar ju exakt stick i stäv med allt de säger så vill inte ens höra dravlet.

Kommunikation är alltid ett gemensamt ansvar och det finns en modern tendens, särskilt i vissa samtal om relationer, att lägga det emotionella ansvaret på den ena parten, ofta mannen att förstå, läsa mellan raderna och vara känslomässigt tillgänglig. Men, den som vill bli förstådd har också ansvar för att uttrycka sig begripligt. Kommunikation är delat ansvar och ett moget förhållningssätt är alltså ett samspel, inte en gissningslek. Om en person bara känner saker men aldrig säger dem tydligt, då blir det omöjligt för den andra att möta behoven och frustrationen växer, trots att båda kanske menar väl.

Den som talar har ansvar för tydlighet, så känslomässig mognad innebär att inte gömma sig bakom otydlighet. Det är helt okej att önska att partnern intuitivt känner av ens behov ibland, men att förvänta sig det konsekvent är orealistiskt och ofta omoget. Ingen, oavsett kön, kan läsa tankar. Å andra sidan, om någon uttrycker sig klumpigt eller otydligt, är det känslomässigt moget att inte ta det personligt direkt. Det är alltså inte en tävling om vem som har rätt, utan ett försök att möta bakom orden. Det är inte den andres ansvar att förstå det du inte har sagt. Men det är heller inte känslomoget att vägra försöka förstå när någon försöker förklara, bara för att det inte sägs på ”rätt” sätt. Den mogna vägen ligger i mitten.

Så det är lätt att säga att man vill ha emotionell mognad, men svårare att leva den själv. Att visa känslomässig mognad i kommunikation handlar egentligen inte om att vara perfekt, utan om hur man hanterar sina egna känslor, konflikter och behov på ett ansvarstagande sätt. 
Emotionell mognad innebär att kunna se sin egen roll i ett problem. Det visar självinsikt, ödmjukhet och vilja till utveckling. Att kunna visa sårbarhet, inte bara känslor, att kunna utrycka behov utan krav är mer moget än att bli kall, tyst eller passivt aggressiv. Sårbarhet kräver mod och visar att man litar på relationen. En känslomässigt mogen person försöker inte kontrollera eller vinna varje diskussion. Det visar trygghet och respekt för den andres perspektiv. Mognad handlar inte om att vara foglig, utan om att säga nej på ett klart men respektfullt sätt. Och att välja handling över ord, att säga att man vill ha en emotionellt tillgänglig man betyder mindre än hur man faktiskt reagerar när han är sårbar. Känslomässig mognad syns inte i vad man kräver utan i hur man kommunicerar, lyssnar och tar ansvar för sin egen del i relationen.

Att kvinnor står för 70–90 % av separationerna (beroende på studie och kontext) är sant, särskilt i västvärlden. Men vad det betyder i relation till känslomässig mognad är inte självklart. Det kan både reflektera mognad och brist på kommunikationsbalans, beroende på vad som leder fram till beslutet. I de fallen kan separationen vara ett uttryck för emotionell impulsivitet eller undvikande, inte mognad, handlar det om att fly känslomässig dissonans i stället för att förstå och bearbeta den. Det inte känslomässig mognad, när separationer drivs av ouppfyllda förväntningar, brist på tålamod eller orealistiska ideal. Det finns en paradox i vad man säger att man vill, en öppen tydlig känslomässig kommunikation och hur man faktiskt beter sig, att förvänta sig att partnern ska läsa mellan raderna. Så de kvinnor som vill ha känslomässig mognad, kan själva inte leverera den, precis som de utan kapital söker kapitalstarka.

Du verkar inte vara särskilt kompatibel.

Detta. Tjejer som använder de där orden håller ofta på med projicering. När de själva "råkar ut" för en kille som fiskar lite och flirtar så är han "för på" oavsett hur snyggt och diskret han sköter det. Liksom EEEEEEWWWWWW!

Kan ju vara så att fängelseinterner är väldigt känslomässigt tillgängliga.

Vissa män blir väldigt slutna och instängda i sig själva.
Istället för att ta upp att något är fel muttrar man lite och går ut och klipper gräset. Efterhand som man blir mer och mer passivt aggressiv med åren.

Men kommunikation är svårt. I många sammanhang och i alla olika relationer. På jobbet, släktingar osv.

Precis som att vissa kvinnor tror att folk ska gissa hur något känns.

Något jag praktiserar i det förhållandet jag lever i är att det går bara förändra sig själv.
Alltså om jag gör vad jag kan för att vara den absolut bästa partnern till min man så kommer sannolikheten vara betydligt större att min make anstränger sig för att vara den bästa maken för mig.

Sen är man som man är och det är omöjligt att vara perfekt. Alla har sina sidor och sina svagheter.

Många kvinnor är oerhört orättvisa när de säger att män är känslomässigt otillgängliga men de kan själva inte leva sig in i hur sårande och knäckande det kan vara att bli avvisad varje gång man närmar sig sin partner intimt t.ex.

Många män och väldigt orättvisa när de anser att man kan jobba över/träffa polare utan att ens ringa eller svara i telefon när ens partner planerat och lagat middag och sitter hemma och längtar och väntar på den andra. Det sårar också.

Ifall bägge parter lever sig in lite i hur den andra kanske kan uppleva saker så kanske förståelsen blir lite bättre för varandras känslor.

Om man då väljer att kommunicera det som inte fungerar på ett sakligt vis så kan man ju försöka göra bättre nästa gång. Om båda är mogna att se saker ur varandras synvinkel kan man ofta försöka hitta lösningar för nästa gång samma scenario upprepar sig.