Är "statusprylar" en negativ socioekonomisk klassmarkör idag?

Det är väl det här som är grejen. Alla vill på något sätt åt status oavsett vilken social status man har. För någon som har gott om pengar är det väl bostaden som signalerar status, för någon med mindre pengar bilen. För en person som är fattig som en kyrkråtta är det fortfarande möjligt att skrapa ihop 3000 spänn till en gucci-keps. För någon som är riktigt rik kanske det mer handlar om hur mycket personal man har anställd.

Det är väl därför vissa har börjat se vissa klädmärken som en negativ statusmarkör. Det är högstatus bland de som inte har råd med mer exklusiva statusmarkörer och därför är det för luffare att köpa en guccikeps eller en monclerväst.

Ja, han var först på bollen med att identifiera "onödig" konsumtion. Han var också först med att definiera onödig konsumtion som "allt som inte jag gillar" och klassade därför en massa grejer som onödigt, allt från att utöva sport till att gifta sig.

Vulgära statusprylar, som väskor med logotypen tryckt tusen gånger på utsidan, t-tröjor med gigantiska logotyper, "kända" mönster och så vidare, är främst till för personer som inte har speciellt hög social status men som försöker framstå som det. En del har pengar genom kriminalitet eller någon karriär som dokusåpakändis, men många lägger helt enkelt en allt för stor del av sin inkomst på att framstå som rik, eller låtsas om det med piratkopior och stulna kläder.

Det är dock inget nytt, samma typ av vulgära mode fanns förr också, och var också då främst något man associerade med låg social status. Vem kommer inte ihåg det kända fotot från tidigt 2000-tal, med Essexflickan och såpaskådisen Daniella Westbroo klädd helt i Burberrys rutmönster, inklusive barn och barnvagn?

Så för att svara på din fråga, så är dessa typer av prylar en negativ klassmarkör idag, men det var de också förr. Det är bara modet och märkena som har ändrats.

Statusprylar kommer förmodligen alltid vara "inne" men vad som konstituerar statusprylar varierar över tid.

Sonen går på en friskola och det är alltid fascinerande att bevittna de olika stilarna. Vissa elever i årskurs 6 kommer med chinos, dyrbara pullovers, skjorta och välkammade frisyrer medan andra kommer i mjukisbyxor och vanlig tisha samt keps.

En kompis bor i ett av de mer välbeställda villaområdena i Stockholmstrakten och även där är det viktigt med vissa märkeskläder för vissa grupper. Hans dotters kompis fick någon höstjacka för ca 15k.

En annan anekdot, en närstående arbetade en termin på en förskola på Söder och då var det en mamma som sade att dottern inte fick leka med jackan ute om det var blött och lerigt. De hade köpt en väldigt dyr jacka som inte var lämpad för bus och lek på förskolan.

Där handlade det nog om att signalera en status som deras plånbok egentligen inte matchade med.

Märkeskläder bärs väl mest av smågangsters och övrigt babbepack?

Själv har jag alltid gått mot strömmen när det gäller sånt - desto mer populärt något är, desto mindre chans att jag köper och använder det.

Mobilhetsen är ju dock bara löjlig, ALLA har ju en sprillans ny iPhone på avbetalning liksom... Inte jag då, för jag har alltid en modern telefon gratis pga mitt jobb.

Svaga individer behöver dock uppbära lönlösa "statussymboler", själv står man över sådant trams.

På finare skolor pratar man mer om att barn och ungdomar får "dumbphones" för att föräldrarna förstår att telefonen inte är bra för dem.
Samtidigt fokuserar "lyckade" föräldrar i dag själa på Iron Man, maraton och liknande. Barnen försöker tjata sig till märkeskläder men föräldrarna har oftast ett svalt intresse.

Jag tycker absolut att jag ser det trådskaparen nämner. Kommer jag ut till "sämre" områden ser jag att familjen fokuserar mer på att ha en fetare bil, synliga märkeskläder, och allt för stylade kläder till barn. Fina märkeskläder till småbarn (låt säg under 5) särskilt. Det är ju ett väldigt tydligt tecken på mindervärdeskomplex enligt mig.

Status är nog viktigare idag än det varit på länge. Inte nödvändigtvis för att folk blivit ytligare, utan för att status har blivit mer utspritt. Alla har sin egen version av vad det betyder. Det handlar inte om om man bryr sig, utan hur man visar det.

För “whitetrash” och blattar handlar status ofta om yta och att synas. Märken och symboler. Parajumpers, Canada Goose, LV-väska (fejk, men vem bryr sig), AirPods, tysk bil på kredit och loggor så stora att de syns från månen. Det är statement-grejer.

För medelklassen handlar det mer om trygghet och fasad. Fjällstuga i Åre, frun som “kan” jobba 50 %, två bilar. Gärna en Tesla och en Volvo, barnen på tennis eller ridskola, och ett hem där allt ser ut som ett HAY-kataloguppslag. Man vill ge intrycket av att inte bry sig om status, men allt är ändå minutiöst planerat för att se lagom framgångsrikt ut.

Överklassen visar status på ett helt annat sätt. Det handlar inte om vad man köper, utan om vad man äger. Företag, fastigheter, kontakter. Man “är” på Rivieran snarare än “åker dit”. Barnen går på internatskola, man umgås i kretsar där efternamn säger mer än titlar, och ordet “projekt” betyder inte att man ska bygga altan utan snarare starta en ny fond eller ett nytt bolag.

Kultureliten är sin egen bubbla. Där handlar status om att verka obrydd fast på ett väldigt medvetet sätt. Man bor i en charmigt sliten sekelskifteslägenhet på Söder, cyklar på en rostig Crescent, har Acne-jeans, driver podd och diskuterar samhällsfrågor på vinbarer. Man säger att man “inte bryr sig om pengar”, men ändå kostar allt man äger en halv månadslön.

Och så har vi tech-eliten. Status där handlar om frihet och optimering. Jobba varifrån som helst, gärna från Bali. Elcykel för 60 000, standing desk, MacBook och en minimal livsstil som egentligen kräver rätt mycket pengar. Man pratar om “life design” och “flow” snarare än jobb och semester.

Blev kanske lite OT men svarade på inlägg #37 som sa att statusprylar signalerar framgång och förmåga att försörja för män.
Mitt svar blev då att det måste det inte göra. Har inte då statusprylar förlorat en viss betydelse som TS säger? Jag tror många nyttjar detta "kryphål" för att slå sig in hos människor dom annars inte haft en chans att ens träffa. Det kan vara av ondo och av godo.

I början på 1900 talet kunde inte en fattig klä sig rikt och ge överklassignaler. Då det i stort handlade även mycket om hur man pratade, förde sig och agerade runt andra knösar som hade ett utpräglat sätt att vara. Den senare delen på 1900 talet i Sverige hade inte riktigt denna prägel utom i det absoluta toppskiktet. Därav blev det mer möjligt att låna in sig till en högre krets med statusprylar än den man kan anses tillhöra. Ett förhållande kan bli av även om man inte är så rik som man framstår. Eller om det nu bara handlar om ligg så behöver det bara vara kortvarigt.

De fungerar ju fortfarande som en viss signal, men nu liksom då är det ju främst inom den egna gruppen. Vulgära statusprylar som guccikeps och leasad AMG gör dig till en alfahanne i orten, medan en medelklasstös blir våt i trosorna av en stor lägenhet på rätt adress och en reservation på Dorsia.


Dessa skillnader finns fortfarande, även om de inte är lika uttalade som förr. Även om du ger en byggnadsarbetare en skräddarsydd kostym och dyr klocka så kommer han ha svårt att passa in i ett sällskap från en högre samhällsklass. Du behöver inte gå till riddarhuset heller, det räcker med ett gäng ur medelklassen som pratar politik, arbete, kultur eller resor för att blåstället ska få svårt att bidra till diskussionen.

Jag har läst denna tråd och kan lugnt konstatera att du oförtjänt fått en hel del skit i kommentarerna, även om jag tror att din slutsats är fel att statusprylar blivit en negativ klassmarkör. Det är bara det att vad som öär statusprylar skiljer sig bland olika grupper och alltid har gjort det. Jag tror för min del att det är så att du själv och din omgivning har utvecklats och du kanske också bytt miljö, så att du inte längre upplever dessa statusmarkörer som särskilt viktiga längre. Det är ju vanligt att man med stigande ålder och visdom alltmer struntar i vad omgivningen tycker, så länge det är fråga om oviktiga saker. Min uppfattning är att det fortfarande är så att statusprylar är mycket viktigt framför allt bland ungdomar, bland de fattigare samhällsklasserna och bland s.k. uppkomlingar, där det upplevs som viktigt att visa signaler om framgång och välstånd samt att ha "rätt" prylar, vilket inte är viktigt för de som redan är välbeställda.

Att du/vi skulle uppleva detta beror garanterat på att du nu har blivit vuxen.

För det första så har du blivit äldre och förmodligen mindre ängslig jämfört med när du var tonåring, så att passa in är mindre viktigt än på högstadiet.

För det andra så har åldern också gjort att du inte längre har koll på vad tonåringarna tycker är status. Jag antar dina föräldrar och deras vänner knappast gled runt i evisu jeans och fräcka JL hoodies, så dom fattande förmodligen inte att en ful von Dutch keps gjorde dig coolast i bygden. På samma sätt fattar inte du/jag vilka märken som man suktar efter ifall man går på högstadiet idag.

Men för det tredje och kanske viktigast så har åldern gjort att andra saker än dyra hoodies anses som status i dina kretsar. Ifall du är i trettioårsåldern vågar jag lova att saker som ditt flexibla jobb, ditt Strava konto, dina weekendresor och ditt nyrenoverade kök är högre status än ett för stort skärp från tiger of sweden a la 2006. Ge det 15 år till så kommer du ha andra saker som som anses vara statusfyllt (ditt sommarhus i Spanien, dina barns framgångar, dina svindyra golfklubbor och att du överväger att pensionera dig innan 55 kommer ge dig mer status än märket på dina pikétröjor).


Haha den här spaningen är väldigt träffsäker. Har hört från flera föräldrar att det ultimata tecknet på att man har mycket pengar är att ha 3+ barn och bo kvar på Manhattan (det samma kan säkert appliceras på vilken storstad som helst). Alla börjar göra lite snabb huvudräkning och inser att det rör sig om hiskliga summor över 18+ år.

Statusprylsr idag är väl knappast fin jacka eller klocka utan bo på rätt ställe å tex spela golf eller nått.

Det har väl blivit mer allmänt känt att rika har nedtonade kläder och är mer diskreta, så pöbeln kanske mer börjat gå på den linjen med.

Jag uppfattar vräkighet och nyrikstilen mer som en mode- eller grupperingsgrej. Antingen är plaggen fejk eller så har man skuldsatt sig för att köpa äkta Gucciblaffor. De är alltså inte symboler för att man har pengar. Kanske jämförbart med solfjäderögonfransar, plasttrut och bollbröst som inte är synonymt med snygghet utan mer är en avart och ett visst typ av utseende.