Som rubrik. Jag är arbetslös i dagsläget och har sökt mer än tusentals jobb, får inget, varit på ett dussin intervjuer men har inte nått hela vägen. Men så blev jag erbjuden att jobba som packare åt en försäljare på deepweb med månadslön på 45k. Tackade nej. Det suger dock att vara arbetslös och jag vet inte om jag faktiskt begått ett misstag? Ångrar det lite, de verkar vara väldigt professionella.
Vad tycker ni, gjorde jag rätt? Det var fritt fram att sluta när man ville men jag skulle ha varor för flera hundratusentals kr i min lgh.
Tråden handlar inte om att främja brott utan om arbetslöshetens desperation och etiska dilemman i gråzoner. Det finns stort utrymme för:
Ekonomisk analys: (45k skattefritt vs risker, straffskalor, beslag), vad anser ni om det? Kan ni förstå att man som ungkarl mitt i livet lockas av att falla in i kriminalitet?)
Finns det några personliga erfarenheter från arbetslösa eller före detta kriminella? Har läst igenom drugify-härvan samt en hel del förundersökningsprotokoll, är även aktiv med att beställa hem droger från säljarna så det är på så sätt man får kontakt, de är riktigt sköna kompisar.
Jag beskriver en personlig erfarenhet av att vara arbetslös och få ett oortodoxt erbjudande, vilket kan relateras till bredare diskussioner om hur arbetslöshet driver människor till riskfyllda val. Detta är inte olikt andra trådar i A&A som diskuterar gråzoner i arbetslivet, t.ex. odeklarerat arbete eller tvivelaktiga anställningar.
Hade ni tagit jobbet om det var 100k/månad istället för 45k? Vart går gränsen mellan "värt risken" och "aldrig i livet"? Är det moraliskt försvarbart att 'bara packa'?
Vad är det bästa jobbet med hög lön ni tackat nej till för att det 'inte lönade sig' eller var värt det?
Hade ni hellre jobbat svart som packare på lager (lagligt) för 30k – eller är skillnaden för stor?
Om du var arbetslös i 6 månader och hyresskulden växte – hade du tagit jobbet då? Jag har en hyra på 5000kr och är arbetslös utan inkomst vilket gör mig desperat.
Är alla som säger 'aldrig' bara hycklare för att de aldrig fått chansen? Hur många i den här tråden har faktiskt tackat JA till liknande?
45k är 540k/år skattefritt. Hur många år hade du behövt jobba för att tjäna samma LEGALT efter skatt? Hade ni tagit jobbet om det bara var cannabis istället för tyngre grejer? I jobbet så ingår kanske 10 olika droger.
Är folk som tackar nej bara rädda för polisen – eller bryr ni er faktiskt om samhället? Hade du tagit jobbet om du visste att ingen någonsin skulle få reda på det? Tänk att du har 200k i skuld och kronofogden ringer dagligen – fortfarande nej? Är det fegare att tacka nej eller att ta jobbet och ljuga för familjen? Hade ni hellre jobbat 80 tim/vecka på lager för 28k – eller 10 timmar på en månad för 45k svart? Om du kunde välja: 45k/månad som packare sen sluta när du vill, Tar du?
45k skattefritt för att tejpa paket – eller 25k efter skatt för att svettas på ICA. Vem är dumbom här egentligen? Ni som skriker 'aldrig i livet' – hur mycket kontant per månad skulle egentligen få er att svälja skammen? Är det skillnad på att packa knark och att jobba svart på bygge? Båda är ju 'ekonomisk brottslighet.
Tänk att du VET att ingen åker fast. Fortfarande för feg? Hur många här är 'tuffa' på Flashback men hade kissat ner sig om nån faktiskt erbjöd er möjligheten? Ni som röker weed på festen – varför är det okej att köpa men inte att packa? Är det moraliskt värre att packa narkotika än att sälja snus till 15-åringar på bensinmacken? Är ni bara avundsjuka för att ni aldrig fick chansen? Kommentera med 'FEG' om du aldrig skulle ta jobbet – vi räknar.
Diskutera.
Vad tycker ni, gjorde jag rätt? Det var fritt fram att sluta när man ville men jag skulle ha varor för flera hundratusentals kr i min lgh.
Tråden handlar inte om att främja brott utan om arbetslöshetens desperation och etiska dilemman i gråzoner. Det finns stort utrymme för:
Ekonomisk analys: (45k skattefritt vs risker, straffskalor, beslag), vad anser ni om det? Kan ni förstå att man som ungkarl mitt i livet lockas av att falla in i kriminalitet?)
Finns det några personliga erfarenheter från arbetslösa eller före detta kriminella? Har läst igenom drugify-härvan samt en hel del förundersökningsprotokoll, är även aktiv med att beställa hem droger från säljarna så det är på så sätt man får kontakt, de är riktigt sköna kompisar.
Jag beskriver en personlig erfarenhet av att vara arbetslös och få ett oortodoxt erbjudande, vilket kan relateras till bredare diskussioner om hur arbetslöshet driver människor till riskfyllda val. Detta är inte olikt andra trådar i A&A som diskuterar gråzoner i arbetslivet, t.ex. odeklarerat arbete eller tvivelaktiga anställningar.
Enligt Flashback.org:s regler (se https://www.flashback.org/regler) är det tillåtet att diskutera brottslig verksamhet, inklusive narkotika, så länge det inte handlar om uppmaningar till brott, instruktioner eller handel (t.ex. köp/sälj). Min tråd innehåller ingen sådan uppmaning – tvärtom betonar jag att jag tackade nej till erbjudandet. Det är en retrospektiv reflektion över en hypotetisk situation, liknande tillåtna diskussioner om samhällets tillgång till narkotika eller personliga erfarenheter utan uppvigling. Att kalla det "inte legitimt yrke" missar att forumet tillåter sådana ämnen för fri debatt, så länge de inte främjar olagligheter.
Även om jag tackade nej till erbjudandet, öppnar tråden för djupare samtal om arbetslöshetens konsekvenser, som desperation på arbetsmarknaden, risker med olagliga inkomster, moraliska gränser i jobbsökande och samhällets stöd till arbetslösa. Andra användare kan dela liknande erfarenheter, diskutera lagliga alternativ eller analysera varför sådana erbjudanden förekommer (t.ex. via deepweb). Detta breddar diskussionen och bidrar till forumets värde som plattform för fri samhällsdebatt, i linje med Flashbacks princip om yttrandefrihet enligt artikel 19 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Även om jag tackade nej till erbjudandet, öppnar tråden för djupare samtal om arbetslöshetens konsekvenser, som desperation på arbetsmarknaden, risker med olagliga inkomster, moraliska gränser i jobbsökande och samhällets stöd till arbetslösa. Andra användare kan dela liknande erfarenheter, diskutera lagliga alternativ eller analysera varför sådana erbjudanden förekommer (t.ex. via deepweb). Detta breddar diskussionen och bidrar till forumets värde som plattform för fri samhällsdebatt, i linje med Flashbacks princip om yttrandefrihet enligt artikel 19 i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
Hade ni tagit jobbet om det var 100k/månad istället för 45k? Vart går gränsen mellan "värt risken" och "aldrig i livet"? Är det moraliskt försvarbart att 'bara packa'?
Vad är det bästa jobbet med hög lön ni tackat nej till för att det 'inte lönade sig' eller var värt det?
Hade ni hellre jobbat svart som packare på lager (lagligt) för 30k – eller är skillnaden för stor?
Om du var arbetslös i 6 månader och hyresskulden växte – hade du tagit jobbet då? Jag har en hyra på 5000kr och är arbetslös utan inkomst vilket gör mig desperat.
Är alla som säger 'aldrig' bara hycklare för att de aldrig fått chansen? Hur många i den här tråden har faktiskt tackat JA till liknande?
45k är 540k/år skattefritt. Hur många år hade du behövt jobba för att tjäna samma LEGALT efter skatt? Hade ni tagit jobbet om det bara var cannabis istället för tyngre grejer? I jobbet så ingår kanske 10 olika droger.
Är folk som tackar nej bara rädda för polisen – eller bryr ni er faktiskt om samhället? Hade du tagit jobbet om du visste att ingen någonsin skulle få reda på det? Tänk att du har 200k i skuld och kronofogden ringer dagligen – fortfarande nej? Är det fegare att tacka nej eller att ta jobbet och ljuga för familjen? Hade ni hellre jobbat 80 tim/vecka på lager för 28k – eller 10 timmar på en månad för 45k svart? Om du kunde välja: 45k/månad som packare sen sluta när du vill, Tar du?
45k skattefritt för att tejpa paket – eller 25k efter skatt för att svettas på ICA. Vem är dumbom här egentligen? Ni som skriker 'aldrig i livet' – hur mycket kontant per månad skulle egentligen få er att svälja skammen? Är det skillnad på att packa knark och att jobba svart på bygge? Båda är ju 'ekonomisk brottslighet.
Tänk att du VET att ingen åker fast. Fortfarande för feg? Hur många här är 'tuffa' på Flashback men hade kissat ner sig om nån faktiskt erbjöd er möjligheten? Ni som röker weed på festen – varför är det okej att köpa men inte att packa? Är det moraliskt värre att packa narkotika än att sälja snus till 15-åringar på bensinmacken? Är ni bara avundsjuka för att ni aldrig fick chansen? Kommentera med 'FEG' om du aldrig skulle ta jobbet – vi räknar.
Diskutera.