Citat:
Jag har en vän som jobbar på soc och hen berättar att ärendena tar aldrig slut.
Det är det som tar knäcken på en säger hen. På industriell nivå.
De har inte resurser att plocka in barnen eller familjemedlemmarna och lösa problemen.
Barnen far otroligt illa i Sverige, där de får stanna kvar i familjerna som är kaos.
Har barnen tur får de ett tillfälligt boende. Sedan tillbaka igen hem.
Eller att de skickar familjen på familjeterapi som inte gör ett jävla skit.
Hela systemet har brustit sedan länge.
Och svenska folket lullar runt som att allt är ok
Det är det som tar knäcken på en säger hen. På industriell nivå.
De har inte resurser att plocka in barnen eller familjemedlemmarna och lösa problemen.
Barnen far otroligt illa i Sverige, där de får stanna kvar i familjerna som är kaos.
Har barnen tur får de ett tillfälligt boende. Sedan tillbaka igen hem.
Eller att de skickar familjen på familjeterapi som inte gör ett jävla skit.
Hela systemet har brustit sedan länge.
Och svenska folket lullar runt som att allt är ok

Det här systemet är ett skämt. Gravt underutbildade, nyutexade 20-nånting-socionomer kastas in i extremt komplexa familjefall och får dessutom inte prata med de verkliga proffsen på grund av sekretessregler. Resultatet? De sätter in helt fel insatser vid helt fel tidpunkt.
När det förvärras blir lösningen inte att rätta till felet, utan att tvångsplacera barn under åratal istället för att ge familjen stöd i hemmet.
Ingen bär något personligt ansvar för konsekvenserna av dessa beslut. Därför vågar många socialsekreterare att "runda hörn" (läs:hitta på) i utredningar, för att uttrycka det milt.
Att barn skulle må bättre av att omhändertas från familjer med "kaos" är en myt. När socialtjänsten griper in gör de det med full kraft ofta på ett sätt som skadar mer än det hjälper. I många fall hade barnen faktiskt haft det bättre hemma, trots bristerna.
Och de som inser hur dysfunktionellt systemet är? De slutar. Det är därför personalomsättningen är skyhög. Lägg till allt hot och hat de får utstå pga att de tvingas behandla familjer och deras barn som skit och förstöra deras liv. Ingen normal människa vill vara kvar i ett sådant system och därför finns det alltid lediga tjänster inom barn och unga där många socionomer börjar sin karriär, men de stannar sällan kvar av förklarliga skäl.