De som sparar sig olyckliga

Så du är på ett sätt spelberoende, bara inte lika intensivt kanske. Eller missförstår jag nu?

Om börsen är ett spelberoende så är det iallafall bättre än att spela, eftersom "spel" går ut på att tjäna pengar till spelföretagen. Börsen går åtminstone ut på att ge företagen ett stöd.

Men visst är det en kick när börsen går upp. Tyvärr en minus-kick när börsen går ner. Och om man dessutom kollar börsen varje dag så skulle jag säga att man är spelberoende och man blir lite knäpp.

Tragiskt. Lite som att gå runt med en hjälm för att man kanske någon gång under livet kommer ramla och slå sig. I stället för att gå runt utan hjälm och känna vinden i håret. Som en liten analogi.

Yes tänkte lite i samma banor att det bottnar nog i samma typ av psykologi.

Fast det konstiga är att känslan av att kunna köpa en rolex eller en en Porsche gör att man blir lite mindre sugen.
Istället tittar man framåt mot ett fint hus, eller ännu dyrare båt. Alltså försvinner ha-begäret en smula så fort något blir uppnåeligt.
Speciellt om man inte lever i en omgivning där alla andra har pengar och är rikare än en själv.

Själv tvingade jag mig att sluta spara pengar från min lön för några år sedan. Nu fördelar hushållet inkomsterna från lön på olika konton typ bil, presenter, resor, hus ect. Och tvingar oss spendera på just det och nu känns det ibland som ett tvång att resa bara för det kontot har fortsätter öka i högre takt än vi pallar resa.
Människor är märkliga varelser, tror vi egentligen bara gillar att ha lagom svåra projekt att arbeta på och mål att sträva efter.

Bra inlägg och väldigt bra sätt att se på situationen och leva skulle jag säga. Kudos till er.

Tragiskt med "hjälm"? Nej du. Det är en trygghet. Utan åtminstone 1M i buffert på ett konto skulle jag känna mig väldigt sårbar och utsatt.

Har flera kompisar som genom hela livet minsann har "unnat sig" alla möjliga dyra, många gånger onödiga, ting. Sedan har dom drabbats av sjukdom, alkoholism eller något annat och har då förlorat allt dom har, fått sälja villan och bilen till underpris, blivit skuldsatta. En kamp varje dag. Hade dom varit sparsamma hade dom kunnat behålla villan och bilen. DET ÄR TRAGISKT.

Buffert är VIKTIGT, och jag anser att den ska vara stooor, men det får ju heller inte gå till överdrift.

Jag har sparat och kommer få en väldigt bra ålderdom. Tog det personligt det jag skrev? Kanske en öm tå? Ta inte illa upp, jag känner inte dig, bryr mig inte heller. Men du kanske borde se över dina val i livet?


Roligt att du nämner det, har ett liknande sätt att budgetera. Dock skulle jag rekommendera 10-15% som sparkvot om du inte är helt safe ännu.

Skulle inte köpa ett ur för 100k, en hel del för att jag inte får använda armbandsur på arbetet, och så för rånrisken. Sedan skulle jag i dagsläget med sjunkande priser på sådana inte se det som en vettig investering.

Annars så gillar jag tanken på investeringar som man faktiskt kan njuta av medans man har dem, som konst. Har budat uppåt kanske 25k någon gång på auktion, men ännu har det inte blivit någon affär på den nivån. Lite bromsar det måste jag medge, men det beror på lite annat än ekonomiska. Jag har helt enkelt inga tavelkrokar, och så har jag dålig koll på det ekonomiska värdet i konst.

Samtidigt har jag inga som helst problem med att köpa aktier för sexsiffriga belopp.

Visst är det så. Kommer ihåg från någon Pippifilm när hon, Tommy och Annika gick in i en godisbutik och Pippi langade upp en guldpeng på disken och fick då ta precis vad hon och de andra ville i butiken. Som barn tänkte jag, jösses, tänk om jag skulle kunna göra så. I dag skulle jag kunna köpa en godisbutik och äta precis allt godis, men gör jag det?

Nej, du har inte sparat en krona och nu försöker du rättfärdiga dina dåliga livsval genom att försöka övertyga andra individer att sparande är meningslöst eftersom man ändå inte kommer använda de sparade pengarna.

Slösaktiga personer ser pengar som något som alltid måste spenderas. Det ska köpas nya kläder, prylar och bilar. Relativt nya kök ska renoveras och fungerande telefoner ska ersättas. Det ska åkas på lyxresor och ätas på fina restauranger. Man implicerar att lycka styrs av konsumtion.

Med den inställningen är det såklart väldigt svårt att förstå hur en sparsam person klarar av att ha några miljoner på banken som inte spenderas.

Det behöver inte finnas ett självklart mål med att spara pengar. Sparandet är en effekt av att man är resursnål, värdesätter saker och inte låter sig styras av konsumtion. Utöver det så erbjuder sparkapitalet en trygghet i händelse av sjukdom eller arbetslöshet. Sparandet ger en försäkring och peace-of-mind.

Hade samma person blivit lycklig av att leva slösaktigt?

Om du vill så kan vi låtsas att jag är den fattigaste i världen.
Hur mår du själv? Jobbigt att alltid kolla extrapriser och inte kunna köpa den där saken du vill ha eftersom det måste in på aktierna?