Göra en barnlängtande man barnlös.

Du separerade från förra mannen när minsta barnet var ett år för att det blev för mycket för dig. Inte så troligt att det skulle bli lättare nu med en man med egna problem förutom dina egna. Hitta någon annan som är stabil och inte svartsjuk som kan stabilisera ditt och barnens liv och som har egna eller inte vill ha egna barn istället. Går inte att leva med någon som är svartsjuk i längden, ständiga draman och slutar ju riktigt illa ibland. Han tycker att du är perfekt för att du är hemma och bara hans, skrev du. Stor varningssignal. Skulle bryta direkt och inte trassla in mig mer med att flytta ihop om jag var som du.

Vilka mediciner intar du dagligen? Nämn för psykfallet till boyfriend att dina mediciner ökar risken för att föda en downie.

Jag tänker likadant. Och detta har jag delat med nuvarande man, är helt öppen med alla svårigheter.. Mina barn är riktigt bra, trots mig & varannan vecka boende. Jag ger mitt allt likaså pappan. Ett till barn hade definitivt tagit det sista jag har. Det vill säga att min nuvarande relation troligtvis ej hade klarat sig.. Jag tror att han kommer stanna om jag säger nej till barn. Men jag mår så fruktansvärt dåligt över ta det ifrån honom.

Vad ska jag ta mig till?

Mer komplext men i korthet: Kvinna 39 år. Är separerad med två barn på 4-5 år. Sömnproblem sedan första graviditeten, grovt ångestfylld sen tonåren men hanterar det. Separera när minsta var 1 år för det blev för mkt för mig. Var singel närmare 2 år. Blev trött på männen på krogen så skaffa tinder, skrev klart & tydligt inga fler barn. Jag ser bra ut, har ett bra jobb, inga problem att skaffa bra killar egentligen. Träffa 1 från tinder efter 3 v intensiva videosamtal & vi blev STÖRT kära. Jag är en perfekt match för honom jag är bara hemma, är bara hans, fixar o donar hemma. Han är trevlig, bra jobb, extremt bra med mina barn. På andra el tredje dejten tog jag upp barnfrågan för jag ville eg inte ens ha mina två befintliga barn. Han sa att han efter sina riktiga psykiskt påfrestande, utnyttjande förhållande bara önskar en bra partner. Men att han vill ha barn. Mitt hjärta sved till direkt & han fick den sjukaste panikattacken. Jag gav efter & sa ja till barn. Halvår senare blev jag gravid, fick panik & gjorde abort. Sa nej nej jag vill inte. Han körde lite psykning på mig & jag gav efter igen plus jag sa :då ska vi förlova oss innan. Han friade & vi köpte en lägenhet ihop. Nu sitter jag här i panik... Jag tror han tänkte göra slut i samband med aborten för han hade en tjej på instagram då som han träffat tidigare & hon börja följa honom på nytt & han ljög & sa han ej visste vem hon var. Vi bråkade om det & han börja säga vill du ens ha barn? Väldigt rörigt allt. Han sa: Jag är rädd att du kmr ånga dig sen & tänka varför skaffar jag inte barn med min livs kärlek? Jag vek mig, jag är helt fast & förälskad. Han är bara 36, han är fin på Alla sätt förutom hans svartsjuka... Jag önskar verkligen att jag inte hade mina barn sedan tidigare så jag kunde ha en uns kvar av ork till hans barn.. Men jag har inte det. Snälla jag är helt utmattad. Vad ska jag ta mig till?

Mer komplext men i korthet: Kvinna 39 år. Är separerad med två barn på 4-5 år. Sömnproblem sedan första graviditeten, grovt ångestfylld sen tonåren men hanterar det. Separera när minsta var 1 år för det blev för mkt för mig. Var singel närmare 2 år. Blev trött på männen på krogen så skaffa tinder, skrev klart & tydligt inga fler barn. Jag ser bra ut, har ett bra jobb, inga problem att skaffa bra killar egentligen. Träffa 1 från tinder efter 3 v intensiva videosamtal & vi blev STÖRT kära. Jag är en perfekt match för honom jag är bara hemma, är bara hans, fixar o donar hemma. Han är trevlig, bra jobb, extremt bra med mina barn. På andra el tredje dejten tog jag upp barnfrågan för jag ville eg inte ens ha mina två befintliga barn. Han sa att han efter sina riktiga psykiskt påfrestande, utnyttjande förhållande bara önskar en bra partner. Men att han vill ha barn. Mitt hjärta sved till direkt & han fick den sjukaste panikattacken. Jag gav efter & sa ja till barn. Halvår senare blev jag gravid, fick panik & gjorde abort. Sa nej nej jag vill inte. Han körde lite psykning på mig & jag gav efter igen plus jag sa :då ska vi förlova oss innan. Han friade & vi köpte en lägenhet ihop. Nu sitter jag här i panik... Jag tror han tänkte göra slut i samband med aborten för han hade en tjej på instagram då som han träffat tidigare & hon börja följa honom på nytt & han ljög & sa han ej visste vem hon var. Vi bråkade om det & han börja säga vill du ens ha barn? Väldigt rörigt allt. Han sa: Jag är rädd att du kmr ånga dig sen & tänka varför skaffar jag inte barn med min livs kärlek? Jag vek mig, jag är helt fast & förälskad. Han är bara 36, han är fin på Alla sätt förutom hans svartsjuka... Jag önskar verkligen att jag inte hade mina barn sedan tidigare så jag kunde ha en uns kvar av ork till hans barn.. Men jag har inte det. Snälla jag är helt utmattad. Vad ska jag ta mig till?

Jag sa att jag inte ville ha barn. Vi gjorde slut. Han ser inte sin del i det. Jag skulle precis sterilisera mig när vi träffades och var helt öppen med det. Han har sagt en hel del saker som gjort det lätt för mig att tänka att det kommer gå att få tid till ett till barn, men verkligheten är en annan & han har efter alla diskussioner inte visat förståelse för att tid & ork inte finns. Han själv är väldigt upptagen med jobb men han ser sig själv som mycket ledig. Att vi gjorde slut gav mig insikter om honom som gör mig ännu mer säker på att vi ej har tid eller ork till ett tredje barn. Jag älskar honom över allt annat och är fortfarande så kär i honom. Han känner sig lurad, sviken och hjärtkrossad samtidigt som han pendlar mellan att vara väldigt arg & vara glad & kul och säga att vi kommer lösa det. Att han inte vill leva utan mig. Jag & mina barn tar en stor smäll & förlust, bara för att han ska kunna hitta någon annan att skaffa sig en familj med.

Träffar man rätt så blir det rätt. De ger för mycket och man måste begränsa kärleken som man får och man undrar hur man inte fattat det tidigare att det ska vara så. Man arbetar som ett team framåt.

Jag tänker likadant. Och detta har jag delat med nuvarande man, är helt öppen med alla svårigheter.. Mina barn är riktigt bra, trots mig & varannan vecka boende. Jag ger mitt allt likaså pappan. Ett till barn hade definitivt tagit det sista jag har. Det vill säga att min nuvarande relation troligtvis ej hade klarat sig.. Jag tror att han kommer stanna om jag säger nej till barn. Men jag mår så fruktansvärt dåligt över ta det ifrån honom.