Att ha uraninit hemma

Hälsorisker

När uran sönderfaller bildas ädelgasen radon, som också är ett radioaktivt ämne. Radon förekommer alltid där det finns uran och kan ta sig in i kroppen via luft eller vatten. Det är sönderfallsprodukterna av radon (radondöttrar) som är särskilt farliga för människor. Långtidsexponering för radon ökar risken att utveckla lungcancer.

Om åtgärder vidtas för att övervaka exponeringen för radongas vid uranbrytning bör stråldosen som arbetstagare i urangruvor får inte överstiga den dos som allmänheten utsätts för. Detta visar studier från Canadian Nuclear Safety Commission. Kanada är en av världens största uranproducenter. De största stråldoserna som allmänheten i Sverige exponeras för kommer ifrån naturligt förekommande radioaktiva ämnen i sönderfallsserier uran-238 och torium-232, grundämnen som finns i vår berggrund.

Uran är även kemiskt toxiskt. De effekter uran kan ha på människor, djur och växter liknar de effekter bly har. Uran tas upp i växter i mycket varierande grad – i vissa växter stannar det främst i rotsystemet, i andra går uranet upp i bladen. Mindre mängder kan lagras in i kött. En del uran får man alltså i sig vid maten. Ofta är dock intag av uran från vatten större.

Det mesta av det uran som kommer in i kroppen åker ut igen relativt snabbt. En liten del kan dock lagras. Uran i vatten tas upp i mag-tarmkanalen, distribueras till blodkroppar, njurar och skelett, samt troligen också till hår, och utsöndras i urinen. I skelettet är halveringstiden i storleksordningen år. Eftersom uran frisätts från skelettet i samband med att skelettet ombildas kommer halten i njurarna att ansamlas under motsvarande tid. Förhöjda nivåer av uran kan vara farligt eftersom det framför allt kan påverka njurarnas funktion. Mer information om den kemiska toxiciteten av uran går att läsa på Livsmedelsverkets webbplats.

Livsmedelsverket har gett ut rekommendationer om att begränsa uranhalten i dricksvatten till 30 μg/l, vilket är Världshälsoorganisationens, WHO:s provisoriska riktvärde. Detta grundar sig på effekterna av de toxiska egenskaperna hos uran, inte strålningsegenskaperna. Höga uranhalter i dricksvatten finns på många ställen i Sverige, på grund av att uran förekommer naturligt i våra jord- och bergarter.