Narcissism, självständighet och moralism

Ja, precis, de väljer scenen framför relationen, där monologen får stå oemotsagd.

Vetenskap? Nja. Det går väl göra till en lång diskussion, vad som är vetenskap och ej. Hård vetenskap, är det ju inte.
Kanske mindre av en vetenskap än psykologi?
Tänkte mest att det utifrån lekmannanivå(helt ovetenskapligt) kunde vara intressant att diskutera. Och inte kategoriskt heller, utan drag, och om och varför det kan finnas samband. Andras personliga erfarenheter och åsikter.

Gå sin egen väg... Man är ändå beroende av andra till viss del. Är vissa av dessa, som är svåra att välja bort... hur ska jag uttrycka det.. om inte narcissistiska, så beter sig jävligt märkligt och illa, så blir ju den egna vägen betydligt svårare, kanske omöjlig... Om du förstår hur jag tänker.

För övrigt är jag nog bland dom första att kritisera hur psykiatri idag fungerar och används i praktiken, vilka konsekvenserna av den blir.

Rubbet är bedömningsdiagnoser väl?

Ja man är beroende av andra, men bara för att man är socialt missanpassad behöver man inte vara en produkt av någonting annat än sin miljö tänker jag?

Den latenta narcissismen i oss alla har ju fullkomligen exploderat efter vi fick sociala media, liksom att självständigheten har minskat samt att människors livsmål har förändrats till vad man kan förvänta sig av djur.

Jag tycker absolut det är en intressant diskussion, jag är en medveten narcissist och därför ingår det i paketet att vara självständig och ha starka moraliska åsikter som jag lever efter just därför att det skulle skada min självbild av att vara helt unik om jag inte hade det.

Så rent anekdotiskt så finns det givetvis ett samband i mitt liv som jag ser mycket tydligt.

Jo, det stämmer väl att det är bedömningsdiagnoser och att det vetenskapliga kanske minskar med det. Olika psykiatriker och psykologer kan komma fram till helt olika.

Håller med om att "latent" narcissism exploderat.

Ja, intressant diskussion, håller jag med om. Inget fel med att ha starka moraliska åsikter. Är mer när det ska pådyvlas och predikas för mycket(moraliseras) och när man liksom bortser från att andra också är unika(i olika grad), var väl vad jag tänkte på.

Jag är världens jobbiste person, det är jag den första att erkänna.

Ja alla är unika, det är tråkigt att inte hinna lära känna er alla, faktiskt en stor och barnslig sorg jag har.

Jag tror att om man överhuvudtaget ska diskutera moral så är det en diskussion där kärlek till andra måste vara utgångspunkten.

Men det är vad jag tror och inte en vetenskaplig sanning.

Hm.. Mja.. Känner man ingen kärlek till något levande, blir nog livet lite knepigt. Till något som lever eller kan leva, skulle jag väl säga som någon slags miniminivå. Personligen tycker jag gravt illa om dom flesta, men lite moral har jag väl ändå. Anyway, det riskerar bli en låååång och off-topic diskussion.

Ja. Du kanske är som Camus, älskar människorna men är förbannat trött på dem?

Tack för en trevlig förmiddag.