Citat:
Ursprungligen postat av
Kleiner
WHAT!?
Fascinerande.
Människan är väl ett oskrivet blad så länge man lever. Vi kan inte bestämma när vi föds eller dör, men hur man lever sitt liv är något som man själv bestämmer eftersom vi har en fri vilja.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tabula_rasa
Citat:
Tabula rasa, (latin, "tom tavla"), är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla ens egenskaper är förvärvade under livets gång. Enligt tabula rasa föds barnet som ett oskrivet blad, som skrivs under barnets uppväxt.
Själva idén är vad jag förstår en som menar att människan helt saknar sådant som vi idag vet är ledfött t.ex temperament mm. Människor ärver även föräldrars trauman något jag fann ytterst anmärkningsvärt och som inte särskilt trovärdigt när jag hörde om det första gången. Men vid god omsorg återgår det nyfödda barnets hjärna till hur det skulle ha sett ut, om föräldern inte blivit traumatiserad innan barnet blev till.
Jag kollar lite på filosofi och inser att jag inte håller med riktigt om något. Jag tror att lidandet är meningslöst och livet bara drivs av viljan att överleva. Den fria viljan är onödig eftersom vi hela tiden söker något
som känns bra eftersom det som belönar oss är vad vi överlever av. Att somliga sedan blir sjuka i hjärnan eller missbrukar sådant som skapar välmående är lite "shit that happens" då majoriteten drivs framåt, får barn och fortsätter göra saker de får en belönande känsla av. Inte bara materialism och kroppens kopplingar eftersom även det idealistiska skapar belöning som ökar möjligheter till överlevnad.
Citat:
Ursprungligen postat av
Osynlige.Mannen
Vi tillhör nog helt olika generationer. Rymden ingick definitivt inte i undervisningen när jag gick i lågstadiet, det liksom kemi introducerades först i högstadiet. (Jag gick i grundskola på 1970-talet.) "Inte utan min dotter" gavs ut året efter att jag gifte mig. Men du är nog inte fel ute angående autism. Min fru är också forskare och båda våra barn har diagnosen Aspergers syndrom. Men jag tror förstås att det handlar om genetik.
Sedan undrar jag vad det var i min miljö som gjorde att jag presterade så mycket bättre än mina klasskamrater? Jag växte som sagt inte upp i något intellektuellt hem. Det gjorde inte min fru heller (hon var också extremt högpresterande som barn). Varken mina eller hennes föräldrar förstod varför de hade fått ett högpresterande barn. Våra respektive storasystrar var inte alls sådana, min syster var normalpresterande och min svägerska var lågpresterande. I vuxen ålder kan väl min svägerska betecknas som white trash: Kraftigt överviktig pillerknaprare som till sist tog livet av sig och lämnade tre minderåriga barn efter sig. Men det var nog bäst för barnen egentligen att det skedde.
Jag började i skolan i slutet av 80-talet så vi är sannolikt olika generationer ja.
Autistiska drag kan slå ut olika och även intelligens varierar i en syskonskara. Ni kan ha varit högpresterande pga att vissa autistiska drag eller drag av OCD gjorde er mer nogranna. Sedan kan problem såsom trauman i barndomen också ge OCD.
Jag tror givetvis att vi människor har gener och genetiska variationer och förutsättningar. Jag tror inte på att gener är rakt av dominanta och slår ut allt annat och orsakar saker genom en påverkan som är svår att rå på.
Med det så tror jag på ADHD och autism osv men jag tror inte på dagens diagnossystem då det är mycket inkompetenta människor som ställer sådana och som leder resultaten dit de vill.
Självklart så kan ett syskon istället bli djupt depressiv och socialt missanpassad med autistiska drag i en familj/släkt eller med annan påverkan såsom schizofreni. Bipoläritet osv.
Einstein var Einstein. Hans son blev svårt sjuk i schizofreni och jag tror givetvis att det handlade om starkare genetisk påverkan hos båda även om fadern lyckades undvika av slump eller miljö, att bli allvarligt mentalt sjuk eller insjukna i svårare hjärnsjukdom.
Gener är inte kopieringsmaskiner.
Mina första läs och skrivsvårigheter försvann i slutet av 3:an genom att jag inte gett upp (vilket är svårt att göra i skolan då jag trots allt ju försökt ge upp i varje ämne). Enligt min farmor skickade en arbetsplats min farbror som vuxen, på kurs för att lära sig läsa och skriva. Om det stämmer vet jag inte men jag är övertygad om att mina problem inte vsr en reflektion av hans utan att slumpen spelade in. Trots allt har jag svårt att lära in det mesta som måste tragglas vilket lärare vägrat inse eftersom jag i slutet hela tiden fått ordning på kunskaperna och presterat mycket bra. Senast i somras kallade en lärare mig för "bra, och sedan plötsligt exceptionell" i omdöme när jag läste Naturkunskap 1b. Det var 85 skrivuppgifter på 5 veckor vilket inte funkar för mig när jag sla lära mig. Lärare har aldrig förstått varför jag inte klarar av skolarbetet överhuvudtaget till att sedan pendla mellan ett ok till att vara bäst i klassen.
Grejem med människor är att de alltid vill ha ett enkelt samband mellan saker som faktiskt är komplicerade. Om du tittar upp mot stjärnhimlen så är det ett otroligt komplicerat system och inte bara det ögonen ser. Så är det med gener och miljö också. Inte så enkelt som man önskar.
