Citat:
Ursprungligen postat av
Bengt-Erik
I slutet på sommaren gick min svåger bort efter att varit sjuk en tid. Det började med extrem trötthet och att det kom ut blod med bajset. Det visade sig snart att han drabbats av cancer i tarmarna.
Under sjukdomstiden vårdades min svåger till stor del hemma men var emellanåt inlagd på sjukhus. Sjukdomen gjorde honom avmagrad och insjunken.
Tidigare i livet har min svåger alltid varit tjock och skäggig. Men sista tiden var han alltså magerlagd och len om kinderna (han tappade hår efter cellgiftsbehandlingen).
På begravingsfikat höll jag ett tal till minne av min svåger. I talet adresserade jag detta genom skoja om att det bästa med svågerns cancer var att han blev av med den tjocka magen och sitt ovårdade skägg och sade att min syster äntligen fått den prins hon alltid drömt om men aldrig förtjänat.
Jag drog lite andra vitsar också. Tänkte att det skulle lätta upp den sorgesamma stämningen.
Problemet är nu att min syster vägrar prata med mig. Hon svarar inte på mina samtal eller sms. Jag har fått meddelat till mig via min systerdotter att det är mitt tal på svågerns begravning som gjort henne upprörd.
Får man inte skoja lite på begravningar?
Vissa saker gör man bara inte.
Det här hör dit.
Det var ju ett skämt/pik främst mot din syster som har haft en make som du påstår inte förrän på slutet, avmagrad och hårlös, uppfyllde hennes ideal som drömman. Din sörjande syster.
Du var inte närmast sörjande, det var din syster och den dödes eventuella barn.
Du hade varken blodsband eller valt honom av kärlek, han blev ändå din släkting på ett annat, för dig ofrivilligt sätt. Då är det inte du som ska skämta om honom på det här sättet för att ”lätta upp stämningen”.
Möjligen kan det göras av dem som stod honom närmare och därför har företräde att välja tonläge trots djupare sorg.
Lägg dig platt, prata om hjärnsläpp och din avsaknad av takt och omdöme, be om ursäkt.
Kanske är du känd för klavertramp även i andra sammanhang, skyll då på det igen.
