Ultramaratonlöpare signifikant högre risk för koloncancer

Nya rön i forskningsvärlden:


Det gäller en preliminär studie på 100st lång- och ultralångdistanslöpare som fått en del täckning i media.

Löparmage med blodig avföring och kramper ses som en del av sporten. Arbetshypotesen verkar vara något om låg blodtillförsel i magtrakten under långa tidsperioder som grogrund för cancer.

Jag får vatten på min kvarn för att undvika lång distanslöpning

Hur ser ni flashbackare på detta? Diskussionspunkter förslagsvis anekdoter, studien i sig, andra samband etc. Kommer du fortsätta springa ultramaraton?

Inkomplett studie. Kan lika gärna bero på t ex kosten som löpningen. Skulle behöva kolla på individer som lever lika förutom just löpningen.

människan är inte gjord för att springa maraton, dom är gjorda för att springa intervaller

100 personer är ganska liten kontrollgrupp.

för att de dricker sockervatten för att orka spring

Ordet maraton är grundat på en grek som dog till följd av sin löpning. Borde inte det vara tillräckligt för att inse hur korkat det är?

Läste den här artikeln och principen handlade om att kroppen omdirigerar näring till musklerna och därigenom svälter ut magcellerna eller liknande.

Det märkliga är ju att fasta anses bra mot cancer men just vid intensiv träning kanske det blir för hård fysisk ansträngning som sliter??

Det är en bra ledtråd.

Jag tänker mig att alla som jag ser springa maraton och längre ser ut att vara speciella personer med speciella kroppar och någon slags diagnos eller självspäkande plats i livet och att detta inte är en random grupp utan ett väldigt nischat urval som inte råkar ha bra tarmar eller liv för tarmar.

Först och främst: vad menas med löparmage?

Jag har aldrig hört talas om någon långdistanslöpare med blodig avföring orsakad av löpträning, än mindre någon som skulle avfärdat en så allvarlig sak som något som "hör till". Ej heller kramper.

En del som springer mycket och tar ut sig ordentligt kan någon gång drabbas av spår av blod i urinen, vanligen beroende på att ett mindre blodkärl i en njure har brustit. Sker så bör det kollas upp, men blod i avföringen är ju vanligen tecken på en tumör i tjocktarmen.

Jag har ett tiotal maror i bagaget och en handfull ultror, både tävlingar och längre träningspass på uppemot tio mil. Inga problem, så länge man är medveten om sina begränsningar.

Är det inte ett vedertaget begrepp?

De tar ut sig totalt och måste mata i med snabb energi för att fylla på - resultatet är att magen får tokspel ibland och de skiter på sig. Händer även på vasaloppet osv.

Ja det är en förstudie, så ska tas med en nypa salt. Det saknas kontrollgrupp osv. Men hade jag varit ultramaratonlöpare skulle jag nog screenat mig efter polyper i röva.



Löparmage är ett slaskbegrepp, men min bild stämmer överens med denna definition:


Blodig diarée var nyheter för mig också, men då pratar vi ju långt gången cancer. Alla (ca 5st) långdistanslöpare jag känner har till och från problem med magen relaterat till lopp, och finns mycket på ämnet i forum osv.

Kommer du screena dig?

Haha justja, stackaren på Göteborgsvarvet som sket ner sig totalt under loppet och blev världsnyhet. Lever han än eller har cancern tagit han?