Citat:
Ursprungligen postat av
Unhinge-Maternal
Jag har valt en annan väg.
Medan andra samlas i neonupplysta korridorer, med plastmuggar höjda mot taket och dunkande bas som ekar genom studentkorridorerna, sitter jag ensam. Inte för att jag inte kan festa – utan för att jag valt att inte göra det.
Jag pluggar till lärare. En framtida vägvisare för nästa generation. Men i universitetsvärlden verkar det som att kunskap är sekundärt, och att överlevnad i studentlivet kräver att man offrar sin lever på altaret av billig alkohol och temafester.
Varje helg är en ny prövning. En ny inbjudan. En ny chans att säga nej.
Men jag dyker upp – i föreläsningssalen, i seminarierna, i tentasalen. Jag dyker upp där det räknas.
Så jag frågar: Måste man verkligen supa sig igenom varje helg för att få kalla sig student? Eller finns det plats för oss som väljer tystnaden framför basen, böckerna framför baren, framtiden framför fyllan?
För det första gör du två kardinalfel.
Kunskap är allt annat än sekundärt, och det är många som bittert fått erfara att det man inte vet, fast man borde veta det, biter en ordentligt i rumpan. Och i universitetsvärlden är kunskap faktiskt A och O, också den grundläggande/inledande kunskap man ska plugga under de första åren. T.o.m. när det gäller svensk lärarutbildning.
Det andra är att alla dina medstuderande skulle ha samma mål som du. Eller ens samma mål som din fakultet, att ni alla ska bli kompetenta lärare. En del är sannolikt där för att "uppleva studielivet". Det är ingen idé att haka upp sig på dem, hälften av dem kommer resten av sitt liv att se på studietiden som "den bästa tiden i mitt liv". Snacka om att missa carpe diem, med besked. Min gissning är också att en stor del av festande studerandena inte ens vet varför de är där. Det är en beskaffenhet som de delar med en jädrans massa människor runtom i Sverige (och majoriteten av dem försöker skyla över det, eller åtmisntone dämpa det, med "ölmuggarna höjda mot taket".
Du verkar veta varför du är där. Det är få förunnat. Det kan också vara helvetes irriterande för en del som inte hittar varken fotfäste eller riktning, och av dem vill en del dra ner dig till sin nivå, och en del av det är att få dig att festa som de gör. Så det kommer att vara pressure.
Till sist: du blandar ihop orsak och verkan, när det gäller att festa. Dina studiekompisar kanske festar hela tiden, men rpoblemet är inte festandet som sådant. Problemet är varför de prioriterar ett studieliv så mycket att deras studier, kunskapsinhämtningen, skiter sig. Men att festa är roligt, och t.o.m. viktigt emellanåt. Konsten är att passa in det så att de ev. negativa effekterna uteblir, eller minimeras. Det är nämligen också, tro det eller ej, kunskaper man behöver lära sig. Både ATT festa, och hur man hanterar händelser som impaktar ens inrutade vardag. Och att kunna prioritera sig själv, att se sig som en egen helhet, nånting separat från studier och/eller jobb.
En av de större konsterna med att festa är dessutom att lära sig att göra det utan alkohol. Att lära sig en sådan kontroll över sig själv att man medvetet kan välja att släppa sina egna hämningar, utan att vara tvungen att använda alkohol. Så skit samma hur introvert/extrovert man är, om man inte kliva in ensam och nykter på dansgolvet och släppa loss när favoritlåten kommer, fast alla sneglar på en, så finns det kunskaper man ännu inte har lärt sig.
Det är få grejer som klår att lära sig nya saker, och framförallt att förstå nya grejer. Men det är ändå inte allt.
Sensmoralen? Dina prioriteringar är inte på nåt vis fel. Men de ÄR aningen otillräckliga...
