Ljuger kvinnor aldrig om våldtäkt?

Jag säger inte att det är bra eller något som bör uppmuntras. Jag säger bara att ibland händer det och ska vi lagföra människor för sådana övertramp så måste vi även börja lagföra alla människor, som ovetandes, gjort saker som andra inte vill.


Varför tror ni att jag argumenterar om mig själv?
Jag har inte sex med tjejer som inte är sugna. Därmot så inser jag, att det blir otroligt jävla knepigt om vi lagför alla som haft det. Just för att det är jävligt svårt att avgöra vad en tigande och samtyckande människa verkligen vill. Tänker vi sen på blyga människor, ja, då kommer de aldrig någonsin att hamna i en situation där de får sex med någon, just eftersom att det blir olagligt att ta initiativet (för vi kan ju aldrig veta vad en tigande och nickande motpart verkligen vill).


Jag propagerar ju för fasen om den raka motsatsen, jag är för att kvinnor uttrycker vad de känner och tycker. Det är något vi SAKNAR i samhället enligt mig. Och det anser jag vara anledningen till en betydande del av våldtäktsanklagelserna. Absolut inte de flesta, men en betydande del.

En motsvarande myt är väl den att kvinnor i hemlighet drömmer om att bli våldtagna.

Och då kommer den automatiska följdfrågan, varför skulle jag anta att min granne skulle bli arg, ifall han skulle bli nekad en sådan bisarr förfrågan? I det här fallet är svaret vad jag tidigare nämnt, man utgår från att alla killar blir arga, hotfulla och våldsamma ifall de inte får sex. Och det är en djupt sexistisk och könsdiskriminerande ståndpunkt. På samma sätt som att säga att alla tjejer är horor innerst inne.



Nu drar du en massa slutsatser om saker jag aldrig sagt. Jag pratar inte om vad jag tycker är konstruktiv och givande sex, jag pratar om den gräns vi ska dra för vad som ska vara straffbart enligt lagen.

Vi kan inte lagföra människor för att de får andra att känna sig obekväma. Just eftersom att vi måste sänka beviskraven så ofantligt mycket att rättsäkerheten inte längre kan garanteras i någon nämnvärd utsträckning.



Ja, det suger att bli utnyttjad av andra människor. Man känner sig värdelös.
Men det är inte hållbart att sänka beviskraven till den milda grad att nästan vem som helst kan fällas för utnyttjande. Rättsapparaten kollapsar och alla kan anmäla alla för utnyttjande.

Jag är övertygad om att alla människor, under någon gång i sitt liv, har utnyttjat en annan människa, oavsett om de menat/insett det eller inte. Ska alla dessa människor dömas till minimum två års fängelse? Eller är vissa former av utnyttjande värre än andra? Vad gör vi med alla som skaffat tatueringar för att hoppas kunna passa in i det coola gänget? Vad gör vi med alla som förälskat sig i riktiga idioter som utnyttjat och trasat sönder dem?


Och en del, som du, tror att de får knulla om de ständigt tar tjejernas parti. Alternativt är strykfula och bittra feminister som bara är arga på all uppmärksamhet som de inte får.


Den klassiska kontringen: eftersom att jag inte delar rabiatfeministens åsikter om sexualmoralen så är jag en våldtäktsman. Eller som Bush sa det "if you're not with us, you're against us". Ni är vidriga och har förstört vad som en gång vad en hedervärd kamp för allas lika rättigheter.

Varför tror du att nästan alla kvinnokämpar från 70-talet idag totalt avskärmat sig från den nya, moderna rabiatfeminismen? För ni är hämndlystna och elaka.

Något jag funderar över är om man kan förmoda att våldtäktsmän även är överrepresenterade då det gäller andra former av våldsbrott? Någon som vet?

Precis. Fast här diskuterar vi ju våldtäkter och inte hurvida saker är oschyssta eller inte.

Jämför man sexualförbrytare på kåken med normalbrottslingarna så är det en tydlig skillnad i att sexualbrottslingarna blir mycket mer obekväma i hotfulla eller våldsamma situationer och väldigt många är förstagångsdömda.

En annan intressant sak är att just sexualförbrytarna är den grupp som har absolut lägst återfallsfrekvens. Det publicerades nyligt en studie genomförd i norden och där låg sexualförbrytarna runt 7-9% i återfallsfrekvens jämfört med narkotikabrottslingarna som hamnade runt 70-80%, så myten om att vi släpper ut våldtäktsmän som fortsätter att våldta är extremt överdriven.

Tackar för svar. Serievåldtäktsmän är alltså inte vanligt förekommande då. Vet du om fångvården sätter in mer av rehabåtgärder då det gäller våldtäktsdömda än då det kommer till andra brott?

Det kan väl ändå inte stämma?
De som mördat har väl ändå lägra risk att åter mörda någon?

En annan länk som talar om detta och om en återfallsfrekvens på 40% om man ser över längre tidsperioder. http://hd.se/inrikes/2006/08/09/brist_vaard_foer_sexualfoerbrytare/

Varför då?

Har du aldrig känt för att mörda flera olika personer efter varandra någon gång? Det kan jag erkänna att det har jag gjort, och även om jag hade mördat någon annan innan så skulle det knappast stoppa mig från att mörda någon igen förutsatt att rätt påtryckning infinner sig.

Det som hindrar mig från att mörda är jag själv, inte något fängelse eller någon lag...

Det borde väl nästan vara enklare att mörda andra gången, eftersom man redan passerat en gräns tycker man?

Av de behandlingsprogram vi använder idag kan jag på rak arm nämna:

ROS, BOS, IDAP, Brottsbrytet, varav ROS och IDAP är sexual/relationsvåld.

Hur många som går varje programtyp vet jag inte, men min uppfattning är att det är en större andel aktiva deltagare på ROS och IDAP (sexual&relationsbrott) - även om de flesta där inte heller är speciellt motiverade.