Citat:
Ursprungligen postat av
Pansarvecket
Siffran 60% har också varit uppe.
Jag vet inte, men jag tror siffran är större, om till och med hälsa på någon leder till anmälan.
Nja, försiktigt nu! I den här soppan måste vi skilja på direkt falska anmälningar och anmälningar där ingen våldtäkt begåtts, men en polisanmälan ändå görs. I det första fallet handlar det om rena påhitt där kvinnan vet om att det hon anmäler inte är ett brott, utan att hon själv medvetet begår ett brott i o m polisanmälan.
I det senare fallet handlar det om anmälningar där kvinnan kan inbilla sig att en våldtäkt begåtts, men händelsen inte uppfyller rekvisiten för brott, eller göra en anmälan för att få saken utredd, som t.ex. i Assange-fallet. Här begås inget brott när anmälan görs, dvs. falsk tillvitelse, men anmälningarna hamnar likafullt i statistiken och missbrukas av feminister i deras hatkampanjer mot (vita) män – utöver förstås att anmälan slår hårt mot mannen som misstänks oförskyllt.
Lägger man ihop dessa två olika typer av anmälningar, så hamnar man enligt seriösa analyser kring 50–60%. Men då handlar det alltså om
anmälningar där inget brott begåtts, och inte uteslutande direkt olagliga falskanmälningar. Dessa utgör nog snarare 20–40% av gjorda anmälningar.
Men män drabbas alltså av mer än falska polisanmälningar, som kan förstöra deras liv och hälsa, utan också av falska anklagelser, dvs. där ett falskt rykte sprids ut bland vänner och bekanta – eller för den delen i media – att en man begått en våldtäkt, där inget brott alls begåtts. En hel del av de anklagelser som nu kastas ut i #metoo-kampanjerna från vissa yrkesgrupper är nog sådana. Kvinnor uppmanas och tubbas nu av "systrar" att gå igenom sina minnen och leta efter incidenter som med lite skarvning kan utmålas som ett övergrepp eller t o m en "våldtäkt". Det är status i feministiska kretsar sedan många år att kunna utmåla sig (NB!) som ett offer och att kunna påstå sig ha utsatts för en våldtäkt smäller högst i SM i offerkofta. För något tiotal år sedan valsade en klämkäck fras runt bland feminister med lydelsen: "
Det är först när man blivit våldtagen som man vet vad det innebär att vara kvinna (
under patriarkatet)."
Flera av historierna som nu sprids från olika yrkesgrupper handlar uppenbart om skarvade historier där kvinnan gått med på sex men ångrat sig efteråt. Det är dock svårt att utifrån avgöra vilka berättelser som är sanna, där kvinnan verkligen utsatts för ett övergrepp, och vilka som handlar om frivilligt sex som ångras efteråt, då det inte ledde till det utlovade eller förväntade avancemanget i karriären.
Och för att det jag skriver inte ska missförstås som att jag skulle ifrågasätta
alla berättelser, vilket jag inte gör, så kan jag förtydliga att det jag vill argumentera för är att kvinnor och män är lika stora sk-tstövlar i det sexuella spelet om makt över andra, men att könen spelar med olika medel p g a rent fysiologiska skillnader. Män kan lättare använda våld och tvång och för den delen locka med ihåliga löften om makt och pengar, medan kvinnor är mer hänvisade till att använda lögner och förtal, men även de kan använda tvång och utpressning för att få sex om de befinner sig i en maktposition gentemot mannen.