Citat:
Ursprungligen postat av Justitiemord
Håller med dig fullständigt, och vill även inflika att skattemål inte heller alltid utgör de mest rättssäkra processerna. Dock glider vi ifrån trådens topic om vi gräver oss ner ytterliggare i dessa.
Jo, det händer ju att domstolar - framför allt tingsrätter - lägger på "moms" när de vet att en gärningsman är skyldig till omfattande brottslighet - detta är naturligtvis förkastligt.
Din erfarenhet är säkerligen riktig i det avseendet. Självklart försöker många att neka in i det sista för att undgå straff.
Om vi leker med de siffror jag postade, som du ju verkade hålla med om, så innebär det att det avkunnas ungefär 50 domar i våldtäktsmål per år (20% av 250 stycken) där den tilltalade döms mot sitt nekande utan bevis. Är detta mycket?
Fast jag tror du missförstod mig kanske - eller så var jag otydlig. Även om de i 20% döms helt mot sitt nekande så anser ju rätten att det förelegat bevis - och jag anser nog att de oftast också gör det även om det inte är i form av teknisk bevisning. Vi har inte 20% ord mot ord, utan vi har snarare 20% där ord stöds av andras iaktagelser mot ord och det är inte unikt för våldtäktsrättegångar alls - vilket många gör gällande. I misshandelsmål råder ofta samma förhållande till exempel - eftersom det där är mycket vanligt att det är frågan om våld - försvarsvåld och att det gäller att klura ut vem som gjort vad. Till och med i mordrättegångar föreligger ju de omständigheterna ibland.
Citat:
Här är ännu en fällande dom, med tämligen svag bevisning.
B 1621-10
Nu är detta fall ännu inte prövat av hovrätten. Förhandling skall hållas den 7-8 juni, mål nummer
B 873-11. Fallet diskuteras i
denna tråd här på Flashback.
Det här fallet stöds av två personer som fanns på plats vid tiden för händelserna - om man räknar bort mamman som är väldigt nära dottern.
Dels dotterns kamrat - som faktiskt är så nära ett ögonvittne man kan komma i ett mål av den här arten;
Citat:
Hon vet att Daniel och målsäganden har gått iväg själva vid
något tillfälle. En gång såg hon när målsäganden satt på Daniels axlar och de gick in
på lärartoaletten och låste. Hon trodde att de lekte och förstod inte, hon väntade en
liten stund på att de skulle komma ut men gick sedan. Hon såg inte när de kom ut
från toaletten. Detta var någon gång i årskurs 2 eller 3. När målsäganden senare
berättade vad som hänt mindes hon att hon sett detta. Hon har inte själv suttit på
Daniels axlar och har inte sett någon annan göra det heller. Målsäganden berättade
senare för henne att Daniel tog med henne in på toaletten och att hon gav honom
oralsex. Den allra första gången när målsäganden berättade detta trodde hon inte att
det hade hänt. Under åren har hon sedan förstått att det var sant och att man inte
ljuger om en sådan sak.
Detta stödjer ju målsägarens berättelse till 100%. Nu kommer det från vad som vid tidpunkten var ett barn, och någon som (såsom jag uppfattar det) är för ung för sanningsförsäkran - och man kan därför inte vila hela domslutet på det, men man kan inte heller bortse från det helt.
Flickan är ju hörd - och återger tydligt en ögonvittnesbild som klart styrker händelseförloppet som målsägande uppgett.
Sen har du lärarinnans bild av flickan;
Citat:
Hon arbetade som lärare på Källskolan mellan åren
2004 – 2008. Hon var lärare till målsäganden i musik i årskurs 2, huvudlärare i
årskurs 3 och sedan en dag i veckan under årskurs 5.
[...]
Hon har inte fått känslan
av att det skulle ha hänt något med målsäganden under tiden som hon var lärare,
men när man tar över en klass pratar man alltid om eleverna med den tidigare
läraren. Hon fick då veta att det har funnits ett rykte om att någon har varit dum
sexuellt mot målsäganden. Detta följdes inte upp och hon har inte hört något mer
om det. Målsäganden kom till skolan varje dag men ibland sprang hon ut från
klassrummet. Hon blev nog alltid inhämtad om det inte var någon med henne och
de gjorde något vettigt. Något annat har nog inte förekommit. Det kan ha hänt att
Daniel hjälpte till i klass 3 för att ta med barnen i bussen till slöjdlektionen och
liknande. Hon tror inte att Daniel har varit hos henne i klassrummet så mycket i
övrigt, och de har inte direkt arbetat ihop. Barnen fick lämna klassrummet för att
t.ex. gå på toaletten eller gå iväg till speciallärare. Målsäganden kunde ibland ställa
närgånga frågor, t.ex. hur det är att vara gift och att få barn. Hon har varit mer
nyfiken på detta än andra barn. Även den tidigare läraren berättade att målsäganden
ställt närgånga frågor och det var så diskussionen om ryktet kom upp. Ett tag hade
de en soffa i klassrummet och även i en del av de andra klassrummen. Det har också
funnits en soffa i matsalen och i det rum där det nu är förskola.
Här finns en oberoende person som ger stöd för att misstanke om övergrepp förelegat redan vid den tidpunkten - då bland lärarna, men att ingen brytt sig om att agera på sina misstankar och få saken utredd.
Det finns alltså personer som reagerat redan vid en tidigare tidpunkt oberoende av vad flickan nu berättat.
Sen kan man ju fråga sig varför lärare sitter och diskuterar något sådant sinsemellan utan att agera på sina misstankar - trevliga lärarkår.
Flickans berättelse är givetvis den viktigaste biten i detta - och den får vi inte ta del av;
Citat:
I målet finns påståenden om sexuella övergrepp på en då 9-årig flicka förövat av
Daniel Clark under en kortare tidsperiod under hösten 2005 då A gick i tredje
årskursen på Källskolan. A som nu är 14 år gammal har personligen närvarat och
hörts i rätten. Hennes berättelse har varit utförlig och den innehåller många detaljer
och förefaller klart självupplevd. A har varit mån om att rätta till vissa missförstånd
som uppstått under förhören med henne och hon har också varit bestämd med att
säga ifrån då hon inte kunnat minnas saker och ting som hon tillfrågats om.
Sammantaget har A lämnat ett mycket trovärdigt intryck. Daniel Clark har helt
förnekat att han gjort något av det som påståtts och även han har förefallit vara
trovärdig.
