Hur kan tysk seriekultur vara så skral?

Frågan gällde inte om Sverige var ett inflytelserikt serieland. Det finns nästan inga inflytelserika serieländer utöver USA Belgien Frankrike Japan. Frågan gällde om svensk seriekultur INTE är skral. Det är den inte, vi är ett av världens största serieländer, betydligt större än t.ex Tyskland sett till populationen.

Diskussion om tysk seriekultur på Reddit. Mängder av intressanta observationer, som kanske till och med obotliga besserwissersvennar kan ta till sig. Även en hel del serieskapares namn nämns.

Why doesn't Germany have a comic culture
https://www.reddit.com/r/AskAGerman/...comic_culture/

På Quora diskuterar tyskar vilka serier de läste som barn.

https://de.quora.com/Hast-Du-als-Kin...eine-Favoriten
https://de.quora.com/Welche-Comics-h...Kinder-gelesen

Mawil (Markus Witzel) gjorde en rolig serie som heter Hitman. Den gick i nån svensk serietidning som jag inte minns namnet på just nu. I övrigt är det skralt - åtminstone av det jag uppskattar.

Förklaringen till att Tyskland inte har så mycket att bjuda på när det kommer till serier ligger nog i att de har så mycket översatt. Prins Valiant tas av många tyskar för att vara en tysk serie. Kan ni tänka er.

Att hn missat Mumin är oförlåtligt. Att hn inte läst vare sig Nemi eller Pondus är oförklarligt.

Påminner om följande hyllning av den tyska serien Das kleine Arschloch:

Kollade in några exempel på "tysk manga" som rekommenderades i den tråden. De lider av samma sjuka som "tyska comics". De saknar förankring i tysk kreativitet och blir därför plastiga och tillgjorda. Odynamiska verk av konsumenter, medan deras kreativa landsmän håller till någon annanstans.

Det bästa skulle vara om högt begåvade tyskar började bygga en BG-kultur (Bildgeschichten) som känns som en naturlig fortsättning på gamla stordåd från Hans Baldung, Lucas Cranach den äldre, Johann Wilhelm Baur, Daniel Chodowiecki, Carl Wilhelm Kolbe den äldre, Hugo Höppener med flera. Tyska motsvarigheter till hur franska serier kan vara naturliga fortsättningar på Jacques Callot, Honoré Daumier och förstås Gustave Doré.

Det skulle kunna finnas äventyrsserier med ena foten i Moritz von Schwinds och Franz von Stucks fantasivärldar. Eller skräckserier influerade av Franz Sedlacek och Albert Birkle. Humorserier med typiskt tysk skadeglädjehumor som grafiskt påminner om George Grosz och Georg Scholz. Tyvärr svårt att dra igång när inte ens Ralf Könis är influerad av Sascha Schneider.

Jag har en fantasi om att allt skulle ha varit annorlunda om E.T.A. Hoffmann hade levt in på 1830-talet, som var det decennium då serier slog igenom på allvar som medium i sin egen rätt. Han gillade att teckna så jag tänker mig att han skulle ha gjort några tidiga tyska serier och etablerat en livskraftig tradition. Eller att någon skicklig tysk tecknare idag utvecklar samma fantasi, lyckas föreställa sig hela denna fiktiva tradition i sitt huvud, och börjar att verka inom den som om den hade funnits på riktigt. Faktiskt inte helt olikt hur svensk seriekultur har hämtat viss energi ur en halvlögn om att Johan Tobias Sergels karikatyrer var proto-serier.

Dom enda tyska serietidningar som jag har är Fix & Foxi som jag har köpt på Tradera

Det franska albumet Soli Deo gloria, som gavs ut för några veckor sedan, är tecknat av Édouard Cour i en avsiktligt tysk stil, och han har gjort det briljant. Det är vördnadsingivande skogar och blonda barn med drag av Düsseldorfskolan, Jugend, expressionism och klassisk sagoillustration, så snyggt och naturligt att influenserna nästan hade kunnat komma direkt från medeltida snideri. Det ger en aning om vad som hade kunnat finnas om tyskarna inte hade varit så vilsna. Om Max Klinger hade gått hela vägen med tecknade serier och övertygat sina landsmän att följa med.

Jag hoppas tyskarna får nys om Soli Deo gloria och förstår att det går att göra kvalitetsserier som ser tyska ut. Tyvärr är berättelsen sedan en naiv fantasi om frigörelse genom konstnärlighet, det vill säga ett borgerligt löfte om hantverksyrken som någonting magiskt. Goethe redde ut det ämnet redan med Wilhelm Meister, så en tysk känsla för tragedi hade kunnat hjälpa här, och gjort albumet till ett mästerverk.

Förlagets sida med förhandstitt på några sidor (tryck på "Feuilleter" uppe till vänster): https://www.dupuis.com/soli-deo-glor...-gloria/121604

Hatte härfågel hette väl den där som gick i Elixir och han bögen Ralf König minns jag. Skräckkondomen som bet kuken av folk.

De var rätt roliga. König fanns väl flera album på svenska.

S V T visar ikväll i Tvåan kl. 19.50 kritikerhyllade dokumentären Art Spiegelmann: Mannen bakom Maus

Director, är Ms. Molly Bernstein. Det lär bli en helyllehyllning.

Vilket iofs FORTFARANDE (kolla början av tråden..., det är märkligt vad faktaresistenta folk på flashback är ) inte har ett smack med tysk seriekultur att göra!