Borde inte Nato och västvärlden vara mer provokativa mot Ryssland?

En intressant aspekt av kriget mellan Ryssland och Ukraina är hur Ryssland ända från början gjort en poäng av att försöka vara så provokativa de bara kan mot Nato och väst främst retoriskt men även gällande sitt agerande. Förutom nattens drönare över polskt luftrum så har det även tidigare förekommit ryska missiler över polskt luftrum. Vi har dessutom ett flertal exempel på vad man skulle kunna kalla hybridkrig där ryska agenter ägnat sig åt sabotage tyska och polska järnvägar, GPS-störningar över Östersjön, anlagda bränder Warszawa och Vilnius, cyberattacker mot Nederländerna, mm. Plus att Putin under de första åren av krigen inte kunde göra ett offentligt uttalande utan att hota med kärnvapen mot hela västvärlden.

Nu går det kanske att invända att en del av de påstådda ryska provokationerna inte går att bevisa att Ryssland ligger bakom. Och från ryskt håll går det att hävda att Natos existens i sig är en provokation mot Ryssland, eller att upplösningen av Sovjetunionen var en provokation från väst. Men om vi bortser från det.

Borde inte Nato och västvärlden vara lite mer provokativa tillbaka mot Ryssland? Borde vi inte skicka in lite agenter som saboterar ryska järnvägar? Borde inte Nato i förbigående hota att eventuellt kärnvapenbomba Moskva och St Petersburg varje gång han har presskonferens? Borde inte Ulf Kristersson på presskonferenser ibland nostalgiskt nämna tiden när Sverige ockuperade delar av Ryssland? Borde inte Stubb i förbigående nämna att Finland förresten inte alls har förlåtit Ryssland för vinterkriget och att man fortfarande betraktar hela Karelen som finskt? Borde inte amerikanska och svenska och finska drönare med jämna mellanrum "råka" flyga över den ryska gränsen.

Visst finns det något värdigt och rimligt i att väst ska vara den vuxne i rummet. Men skulle det inte ändå skapa lite osäkerhet hos Putin om det blev en ändring i tonläget från Nato och väst? Kanske få honom lite mer förhandlingsvillig?

Eller skulle det bara vara kontraproduktivt? Sannolikheten att Ryssland i det här läget skulle kunna kosta på sig en eskalering mot något annat land, än mindre hela Nato, måste väl ändå betraktas som i det närmaste obefintlig?

Jag blir förbannad bara jag ser din rubrik.
Sverige är ett neutralt land och ska inte blanda oss in i utrikes länders problem och krigföring!!!!

Hela ditt inlägg skriker bara att du har blivit betalt för att tycka så här och att hela skiten är en beställning, kanske påverkansoperation.

Kort svar: NEJ det ska vi fan inte.
INTE Ryssland
INTE Ukraina
INTE Palestina
INTE Israel osv

Klart och tydligt att TS medvetet skiftar rollerna. Det är inte Ryssland som på eget initiativ leker provocerande tonåring – det är Nato som i decennier systematiskt expanderat, trots löften på 90-talet om att inte tränga närmare Rysslands gränser. Att påstå att väst ska spela den "vuxne i rummet" medan man själva trummar på för konfrontation är inte bara naivt, det är hyckleri. Om det finns något intresse av verklig fred och stabilitet, så ligger det inte i att "provocera tillbaka" utan i att sluta skapa ursäkter för konflikter. Men nej, det är uppenbart att Nato snarare älskar sin egen existensberättigande än fred. Nu har vi FAFO.

Ryssland har inget strategiskt intresse av att inleda konflikt med Europa annat än i ett extremt nödläge, särskilt med tanke på att Europa inte erbjuder några naturresurser.

Rysslands främsta intresse ligger i att exportera sin olja m.m.

Antalet utropstecken gör mig övertygad om att du verkligen menar det du skriver. Tack för din synpunkt.

Vad tror du att jag tycker? Jag ställer en fråga, var jag själv landar i frågan har jag inte nämnt. För att vara rättvis och balanserad nämner jag även Rysslands argument för att de skulle kunna tänkas känna sig provocerade, även om det inte är diskussionsämnet för just den här tråden.

Väst är delaktiga i sabotage av ryska järnvägar, gasledningar, attacker mot kärnvapenbestyckade bombflyg och terroristattacker som dödar massor av civila

Finland nämner vinterkriget så fort de öppnar munnen (bättre att avsluta historien här och slippa diskutera inbördeskriget) och man har diskussionsklubben om Ryssland uppdelning varannan månad. Drönare dyker upp på alla möjliga platser i Ryssland suspekt nära NATO-territorium och går direkt till anfall.

Låt oss bortse från att allt inte kan bevisas och att NATO skyller på Ukraina.

Vad åstadkommer vi med detta?

Bomba skiten ur Ryssland. Hade vänliga länder ingripit från början så hade inte Ukraina varit sönderbombat. Att skicka vapen och annat till Ukraina hjälper lite men om vi dessutom hjälpte dem med att angripa Ryssland så vore snart det kriget varit över. Ryssland skulle tiggt och bett om fred. Som det är nu så hjälper vi i stort Ryssland att både förgöra Ukraina och dess folk. Ryssland behöver tuktas inte bara pga av Ukraina utan för att de ständigt hotar och kränker alla länder i deras närhet.

Se på t.ex. Turkiet som sköt ner ett av Rysslands stridsflygplan för att det flög över Turkiet och detta gjorde de konstant. Men efter detta slutade Ryssland att kränka Turkiet. De visste nu vad som gällde. Sverige kallar upp deras ambassadör vid liknande händelse men det berör inte eller ändrar på Ryssland.

Håller med till 100%! Vi, som i Nato, borde visa Ryssland vad som händer när de provocerar. De måste smaka på egen medicin, då skulle de backa illa kvickt.
Jubelidioter som skriver att vi ska vara neutrala har inte förstått att Ryssland har alltid varit och kommer alltid att vara vår fiende.

Mette Skak i RÆSONs nya tryckta nummer: Putin vill ha ett evigt krig. Men han kan fortfarande förlora
23.12.2023

Invasionen av Ukraina måste ses på lång sikt: Putins regim förbereder de nya generationerna på att offra sina liv i kampen för Rysslands ära. Västvärlden måste ta detta på allvar.

Av Mette Skak

Från RÆSON56.

Sommaren 2022 kom den ryske sociologen Aleksej Levinson från det välrenommerade Levadacentret med en både oroande och välgrundad förklaring till varför Putin fann det nödvändigt att invadera Ukraina den 24 februari 2022: ”Under loppet av 2021 blev Rysslands ledning gradvis övertygad om att om Europas energiplaner lyckas kommer Ryssland att förlora sin status som global makt. Den enda vägen ut var att bli Europas nya hegemon. Om Ryssland genom våld kunde få Centraleuropas största land [dvs. Ukraina, red.] och senare andra länder och territorier in i sitt eget läger, skulle Ryssland få tillräckligt med politiskt – om än inte ekonomiskt – kapital för att stå på lika villkor med världens stormakter, USA och Kina. Världen skulle delas in i inflytelsesfärer – och Europa skulle helt falla under den ryska” [min översättning till danska från: Alexey Levinson: ”Varför är Kreml så engagerad i detta krig?”, 14 juni 2022, Meduza].

I denna tolkning var Putins hämndlystnad mot Ukraina – för att inte tala om NATO – irrelevanta faktorer. Levinson gör därmed geopolitiska motiv sekundära till förmån för det geoekonomiska energi- och klimatpolitiska motivet. Enligt honom var den utlösande faktorn Parisavtalet, vilket fick många köpare av rysk gas att inleda en snabb övergång bort från de fossila bränslen som Ryssland försörjer sig på att exportera. I synnerhet EU:s gröna omställning med den så kallade CBAM-skatten sågs av Kreml som ett akut hot mot Rysslands maktposition i den globala geoekonomin. CBAM gör exporten till EU-marknaden dyrare för varor som släpper ut mycket koldioxid, och det gör även Rysslands produktion av järn, stål, aluminium och kemiska gödningsmedel.


Om Levinsons analys stämmer är hotet om krig och erövring från Ryssland inte bara riktat mot Ukraina, utan mot hela Europa. Lika skrämmande, mot bakgrund av det uppenbara behovet av att agera mot klimatkrisen, är att han anser det vara Rysslands krigsmål att sabotera Europas övergång till förnybar energi till förmån för ett underkuvat Europa, där stormakten Ryssland kan styra över kontinentens småstater.

Även om geopolitiken knappast kan ignoreras som en faktor bakom Ukrainakriget, finns det anledning att fördjupa sig i tillståndet i Rysslands energi- och klimatpolitik.

Ryssland och BRICS-länderna tycks inte se någon långsiktig potential i den europeiska marknaden. Det är uppenbart att Europas ekonomiska tillväxtmöjligheter är begränsade, vilket också är en av anledningarna till att BRICS strävar efter att etablera sig på nya, växande marknader.

Vad gäller "klimatkrisen" så finns den bara i huvudet.

Nej, väst behöver förhålla sig till den ryska staten och dess geopolitiska agenda men det finns ingen anledning att spela ryssarnas spel och möta provokationer och aggressioner med samma mynt.

På samma sätt som att man naturligtvis håller ögonen på en skrikande knarkare på stan, men man ingriper inte om det inte blir nödvändigt.

Utsikten att förlora hälften av sin oljeexport och tre fjärdedelar av sin gasexport fick Putin att inleda ett imperialt anfallskrig för att stoppa övergången till icke-ryska energikällor. Ersättning för bristen på energiexport till Europa kan inte kompenseras av andra länder på lönsamma villkor. Så Ryssland står med ryggen mot väggen när Ryssland inte producerar andra varor och tjänster (som andra länder gör) som andra länder kommer att köpa i betydande mängder, precis som de köpte olja, gas och kol före kriget:



https://www.russiamatters.org/blog/numbers-where-do-russias-energy-exports-go