Hej! Jag undrar om ni snälla kan hjälpa mig och vägleda mig till var jag kan vända mig för att få hjälp? Jag har verkligen försökt precis allt. Var är landet som sägs vara ett av det bästa i världen, välfärdssamhället som har så bra sjukvård och stöd åt utsatta när man väl behöver hjälpen mer än någonsin så står man utlämnad och övergiven.
Man märker inte, man förstår inte hur utlämnad man är i en redan sårbar situation förens man väl är där. Skyddsnätet brister och hjälpen att tillgå när man utsatts för ekonomisk våld är under all jävla kritik. Jag som kvinna som har levt under psykisk och ekonomiskt våld och utsatthet under flera års tid. Det har skadat min självständighet, min självkänsla och mitt självförtroende. Jag tror inte jag är värd bättre, jag kommer aldrig klara mig ensam. För det har min man sett till. Gjort det så svårt som möjligt för mig att kunna lämna relationen, gjort mig beroende av honom och har all makt och kontroll i sina händer. Han har skapat en känsla av otrygghet och gjort det svårare att lämna relation för jag har inte längre ekonomisk frihet att starta ett nytt liv. känns som jag inte kan komma vidare härifrån.
När man väl vågar och tagit steget därifrån trots att man står utan något alls, inte en enda krona för att man inte klarar utstå mer. Antingen tynar jag bort och kommer aldrig någonsin komma härifrån eller så går jag utan att se mig över ryggen, det var nu eller aldrig. Men det finns verkligen ingen hjälp att få och jag börjar känna panik.. vad ska jag göra nu.. Jag har själv på egen hand lyckats få tag i en lägenhet, hade väldigt tur och var tvungen att ta möjligheten. Jag behöver nu tillfällig ekonomisk hjälp för att komma på fötter, betala hyra och deposition för att kunna behålla lägenheten. Jag kan inte ta lån, jag har ingen familj, släkt eller vänner som kan hjälpa mig. Jag trodde verkligen jag skulle kunna få hjälp av socialtjänsten men nej så enkelt är det inte!! Jag får ingen akut hjälp därifrån. Jag kan ansöka om ekonomiskt bistånd men det kommer troligtvis inte gå igenom för jag tjänar för bra och skulle ha sparat för oförutsedda utgifter.. men snälla jag har haft noll kontroll över mina egna pengar och behövt be om "veckopeng" Som skulle redovisas.. tror verkligen inte folk förstår hur nedtryckt och manipulerad man blir under maktens vingar när man lever i en våldsutsatt relation. Jag behöver pengar NU. Det är så jävla fel. Det finns alltså inget sådant typ av stöd i en "falla mellan stolarna läge" och det är för mig skrämmande. Jag Flyttade hemifrån 15 år gammal men har ALDRIG någonsin behövt hjälp med bidrag och tjänat ihop mina pengar själv. Idag är jag 40 plus. Jag har hög arbetsmoral och extremt låg sjukfrånvaro. Jag betalar skatt och gör rätt för mig.. Men när man verkligen behöver få hjälp så sviker samhället?! Snälla hjälp mig orka fortsätta. Jag är inte stark nog att klara detta utan hjälp och känner mig så uppgiven, ledsen och besviken. Jag har sökt allt jag tänkas kan. Allt från diakoni och kyrka, frälsningsarmén, fonder kollat och tagit kontakt med det som går.. men bor nog i fel kommun för här finns ingen som helst möjlighet att få tillfällig ekonomisk akut hjälp.. Allt kräver tid och är en lång process och det är det enda jag inte har just nu. Kan vi inte bara vara ett civilsamhälle där vi stöttar varandra när systemet sviker. Jag önskade verkligen det var så, känner inget hopp om något längre.
Jag känner mig verkligen desperat och vet inte alls vad jag ska göra.
Jag har fixat nytt bankkonto, nytt bankid så det kommer han inte åt längre men mitt problem kvarstår. Har ni några som helst tips och råd att ge skulle jag bli mer än tacksam 🙏❤ Jag behöver hjälp att kunna få behålla den lägenheten och få en chans till en nystart. Jag ska väl inte behöva sälja mig själv för att lyckas 😞
Man märker inte, man förstår inte hur utlämnad man är i en redan sårbar situation förens man väl är där. Skyddsnätet brister och hjälpen att tillgå när man utsatts för ekonomisk våld är under all jävla kritik. Jag som kvinna som har levt under psykisk och ekonomiskt våld och utsatthet under flera års tid. Det har skadat min självständighet, min självkänsla och mitt självförtroende. Jag tror inte jag är värd bättre, jag kommer aldrig klara mig ensam. För det har min man sett till. Gjort det så svårt som möjligt för mig att kunna lämna relationen, gjort mig beroende av honom och har all makt och kontroll i sina händer. Han har skapat en känsla av otrygghet och gjort det svårare att lämna relation för jag har inte längre ekonomisk frihet att starta ett nytt liv. känns som jag inte kan komma vidare härifrån.
När man väl vågar och tagit steget därifrån trots att man står utan något alls, inte en enda krona för att man inte klarar utstå mer. Antingen tynar jag bort och kommer aldrig någonsin komma härifrån eller så går jag utan att se mig över ryggen, det var nu eller aldrig. Men det finns verkligen ingen hjälp att få och jag börjar känna panik.. vad ska jag göra nu.. Jag har själv på egen hand lyckats få tag i en lägenhet, hade väldigt tur och var tvungen att ta möjligheten. Jag behöver nu tillfällig ekonomisk hjälp för att komma på fötter, betala hyra och deposition för att kunna behålla lägenheten. Jag kan inte ta lån, jag har ingen familj, släkt eller vänner som kan hjälpa mig. Jag trodde verkligen jag skulle kunna få hjälp av socialtjänsten men nej så enkelt är det inte!! Jag får ingen akut hjälp därifrån. Jag kan ansöka om ekonomiskt bistånd men det kommer troligtvis inte gå igenom för jag tjänar för bra och skulle ha sparat för oförutsedda utgifter.. men snälla jag har haft noll kontroll över mina egna pengar och behövt be om "veckopeng" Som skulle redovisas.. tror verkligen inte folk förstår hur nedtryckt och manipulerad man blir under maktens vingar när man lever i en våldsutsatt relation. Jag behöver pengar NU. Det är så jävla fel. Det finns alltså inget sådant typ av stöd i en "falla mellan stolarna läge" och det är för mig skrämmande. Jag Flyttade hemifrån 15 år gammal men har ALDRIG någonsin behövt hjälp med bidrag och tjänat ihop mina pengar själv. Idag är jag 40 plus. Jag har hög arbetsmoral och extremt låg sjukfrånvaro. Jag betalar skatt och gör rätt för mig.. Men när man verkligen behöver få hjälp så sviker samhället?! Snälla hjälp mig orka fortsätta. Jag är inte stark nog att klara detta utan hjälp och känner mig så uppgiven, ledsen och besviken. Jag har sökt allt jag tänkas kan. Allt från diakoni och kyrka, frälsningsarmén, fonder kollat och tagit kontakt med det som går.. men bor nog i fel kommun för här finns ingen som helst möjlighet att få tillfällig ekonomisk akut hjälp.. Allt kräver tid och är en lång process och det är det enda jag inte har just nu. Kan vi inte bara vara ett civilsamhälle där vi stöttar varandra när systemet sviker. Jag önskade verkligen det var så, känner inget hopp om något längre.
Jag känner mig verkligen desperat och vet inte alls vad jag ska göra.
Jag har fixat nytt bankkonto, nytt bankid så det kommer han inte åt längre men mitt problem kvarstår. Har ni några som helst tips och råd att ge skulle jag bli mer än tacksam 🙏❤ Jag behöver hjälp att kunna få behålla den lägenheten och få en chans till en nystart. Jag ska väl inte behöva sälja mig själv för att lyckas 😞
