Flashback bygger pepparkakshus!
2025-09-07, 14:44
  #1
Moderator
Pojken med guldbyxornas avatar
Stötte på denna programserie i dagens tv-tablå, ett historiskt lekprogram där två barnlag får resa i tiden, uppleva svensk skola i olika tidsåldrar och tävla mot varandra. Warner Bros. har producerat för SVT, manus av Susanna Eklund, regi av Martin Hellborgsson och Benjamin Thuresson (varav den sistnämnde också är producent). Tydligen visades den för första gången redan i våras men den verkar ha gått relativt obemärkt förbi (?).

https://www.svtplay.se/video/ePvVDk2...-genom-tiderna

Vore intressant att få flera synpunkter på programserien allteftersom den nu repriseras. Själv får jag efter det första avsnittet intrycket att den liksom åtskilliga andra SVT-produktioner i historisk miljö (Vår tid är nu, Fröken Frimans krig, julkalendern Mirakel) i hög grad syftar till att förfrämliga det förflutna, snarare än att ge barnpubliken en känsla av tillhörighet till ett historiskt sammanhang. Med all reservation för att det rör sig om ett barnprogram, som väl kräver ett visst mått av lättsamhet, barnhjältar och en speciell form av humor – är det ändå rimligt att låta 1942 års lärare (gestaltad av Joel Adolphson) framstå som en så ensidigt löjlig och hysterisk figur? Och tidens skolundervisning/lärostoff som framför allt präglat av förtryckande disciplinering, töntig militärfars och (bokstavligen) ofattbar morgonbön/gudsfruktan?

Det är tänkvärt hur förbjudet det numera är med stereotyper, förfrämligande och exotifiering i det geografiska rummet, men helt tillåtet när det gäller det historiska, det rum som tydligen uteslutande var befolkat av obegripliga kufar och skrikiga förtryckare. Alltså ett slags tidskolonialism. Eller kan någon föreställa sig en nutida produktion där barn reser runt i världen och sedan i enskilda klipp ett efter ett får framträda och förklara hur konstiga och dumma "de andra" är, de som inte omedelbart passar in i den egna matrisen? (Lite intressant hur textaren gör sitt bästa för att korrigera manusförfattarens/skådespelarnas historiska och grammatiska språkfel. )

Vet inte om jag är sur och småaktig, tyck gärna till. Producenten Benjamin Thuresson tycks f.ö. tillhöra de kulturmänniskor som numera övergivit Stockholm för att bli "återvändare" till landsorten/småstaden, om det nu kan betyda något i sammanhanget.
__________________
Senast redigerad av Pojken med guldbyxorna 2025-09-07 kl. 14:46.
Citera
2025-09-08, 00:46
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pojken med guldbyxorna
Stötte på denna programserie i dagens tv-tablå, ett historiskt lekprogram där två barnlag får resa i tiden, uppleva svensk skola i olika tidsåldrar och tävla mot varandra. Warner Bros. har producerat för SVT, manus av Susanna Eklund, regi av Martin Hellborgsson och Benjamin Thuresson (varav den sistnämnde också är producent). Tydligen visades den för första gången redan i våras men den verkar ha gått relativt obemärkt förbi (?).

https://www.svtplay.se/video/ePvVDk2...-genom-tiderna

Vore intressant att få flera synpunkter på programserien allteftersom den nu repriseras. Själv får jag efter det första avsnittet intrycket att den liksom åtskilliga andra SVT-produktioner i historisk miljö (Vår tid är nu, Fröken Frimans krig, julkalendern Mirakel) i hög grad syftar till att förfrämliga det förflutna, snarare än att ge barnpubliken en känsla av tillhörighet till ett historiskt sammanhang. Med all reservation för att det rör sig om ett barnprogram, som väl kräver ett visst mått av lättsamhet, barnhjältar och en speciell form av humor – är det ändå rimligt att låta 1942 års lärare (gestaltad av Joel Adolphson) framstå som en så ensidigt löjlig och hysterisk figur? Och tidens skolundervisning/lärostoff som framför allt präglat av förtryckande disciplinering, töntig militärfars och (bokstavligen) ofattbar morgonbön/gudsfruktan?

Det är tänkvärt hur förbjudet det numera är med stereotyper, förfrämligande och exotifiering i det geografiska rummet, men helt tillåtet när det gäller det historiska, det rum som tydligen uteslutande var befolkat av obegripliga kufar och skrikiga förtryckare. Alltså ett slags tidskolonialism. Eller kan någon föreställa sig en nutida produktion där barn reser runt i världen och sedan i enskilda klipp ett efter ett får framträda och förklara hur konstiga och dumma "de andra" är, de som inte omedelbart passar in i den egna matrisen? (Lite intressant hur textaren gör sitt bästa för att korrigera manusförfattarens/skådespelarnas historiska och grammatiska språkfel. )

Vet inte om jag är sur och småaktig, tyck gärna till. Producenten Benjamin Thuresson tycks f.ö. tillhöra de kulturmänniskor som numera övergivit Stockholm för att bli "återvändare" till landsorten/småstaden, om det nu kan betyda något i sammanhanget.
Redan i våras??? Säsong 1 första avsnittet är ju från 6/9. Avsnitt2 sänds 13/9.
Citera
2025-09-08, 07:49
  #3
Moderator
Pojken med guldbyxornas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kalle-i-KBA
Redan i våras??? Säsong 1 första avsnittet är ju från 6/9. Avsnitt2 sänds 13/9.

Jag gick på uppgifterna på Wikipedia.
https://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%A..._genom_tiderna

Och om man googlar på titeln hittar man även spår på sociala medier av att programmet tycks ha visats åtminstone på SVT Play och SVT Barn fr.o.m. januari i år. Programledaren Malin Olsson skriver t.ex. på Instagram den 7 januari att

Citat:
Se och njut….av att vi lever på 2000-talet! Tips till er som är lärare om ni vill få era elever att tycka att skolan är rätt nice ändå! Titta på SVTbarn SVTplay

Åtminstone för hennes vidkommande tycks det alltså som att mina gnälliga farhågor ovan är berättigade, att syftet med programmet ensidigt är att alienera barn från historien. Att där kunde finnas värden och kvaliteter värda att återfinna och bevara; att den är värdig ett visst mått av kärlek och respekt därför att det var där våra förfäder och förmödrar levde, slet och formades; att det vi nu älskar skulle ha varit annorlunda om historien inte hade varit vad den var... alla sådana aspekter av vår relation till historien är tydligen per definition uteslutna. I stället får vi den här alldeles kärlekslösa synen som en anti-humanist som Yuval Noah Harari har uttryckt något i stil med att "den enda orsaken till att intressera sig för historien är att bryta med den" (citerat ur minnet).

Jämför t.ex. med denna formulering ur 1946 års skolutredning, alltså fyra år efter det år som det första avsnittet gjorde sitt bästa för att förlöjliga och förfrämliga.

Citat:
Vi kunna icke göra oss urarva i fråga om de nationella inslagen i vår odlings former och innehåll, vi kunna icke rasera det hävdvunna för det nya, som kräver utrymme och växt, men vi kunna låta gammalt och nytt naturligt foga sig samman till en enhet, där båda få komma till sin rätt.
__________________
Senast redigerad av Pojken med guldbyxorna 2025-09-08 kl. 07:51.
Citera
2025-09-08, 19:58
  #4
Medlem
Hur verklighetstroget är det?
Får barnen som svarar fel eller inte uppför sig stryk i 1942 år avsnitt?
Annars är det inte realistiskt.
Citera
2025-09-08, 23:55
  #5
Moderator
Pojken med guldbyxornas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av dazzy
Hur verklighetstroget är det?
Får barnen som svarar fel eller inte uppför sig stryk i 1942 år avsnitt?
Annars är det inte realistiskt.

Det finns länk i startinlägget. Att barnen i 1942 års skolklass oupphörligen hotades av stryk av en halvfnoskig magister (med obegripliga bibelord på läpparna) är just den bild som SVT vill förmedla, så det behöver du inte oroa dig för. Den som vill tro att denna Hets for Kids är "realistisk" får förstås göra det.

Men den som gitter läsa kan väl t.ex. jämföra med denna klassrumsskildring från 1921 av en 14-årig Astrid Lindgren som jag nyss råkade stöta på:

Citat:
Ursprungligen postat av Astrid Lindgren, 14 år
Nu delade vi in oss i grupper, och varje grupp fick ett elektroskop och var sin ebonitstav. "Vad ska' vi använda ebonitstaven till", ropade vi. "Att ladda elektroskopet med", svarade fröken. "Hur ska' vi då bära oss åt?" "Ja, det ska jag tala om, om jag kan få en syl i vädret. Men som ni pratar är det nästan omöjligt. Nå, ni vet förut, att en sak kan bli elektrisk genom gnidning. Ni gnider era ebonitstavar med ylle. Sedan närmar ni den till stanniolkulan på elektroskopet, sätter fingret på kulan, ta'r bort det igen och drager undan ebonitstaven. Då ser ni, att guldbladen, som förut sutto tätt intill varandra, ha slagit ut. Varför de' månntro?" "Det vet jag", ropar en av flickorna. "Det finns två slags elektricitet, negativ och positiv. Nu ha guldbladen blivit laddade med samma slags elektricitet, och därför stöta de varandra från sig, ty likbenämnda (elektricitetsmängder) stöta bort varandra, men olikbemängda dra' varandra till sig." "Alldeles rätt", sade fröken H.

Och sen kanske eller kanske inte säga med Malin Olsson och produktionsteamet: Se och njut….av att vi lever på 2000-talet! – Arma Astrid och de andra flickorna som tvingades gå i den tidens skola, det hade varit mycket mer fett nice och de hade blivit mycket bättre människor om de gått i 2000-talets skola.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in