Citat:
Ursprungligen postat av
ljusljud
Änglarna måste verkligen tro på systemet om de till och med offrar sig på det sättet. Hoppas de har rätt och att allt arbete inte är i onödan.
Okej, bra.
New age andlighet är nog den korrekta etiketten för min tro. Min väg är att gå från lärare till lärare och ta del av det högsta och bästa som de har att erbjuda. I mitt viktigaste tidigare liv på jorden så jobbade jag tillsammans med en riktig gud-avatar. Så nu ville jag hitta en sådan lärare, någon med helt otroliga förmågor och som kan ge mig något speciellt. Och jag hittade honom för några år sedan, men vi, hans studenter, har inte uppnått det han lovade oss ännu, så många av oss har börjat tvivla på honom, men ändå så har vi inte lämnat honom ännu och gett upp, varför? För att jag känner igen en gud-avatar när jag ser en, vill jag så arrogant påstå.
Det finns en idé inom de Indiska siddha-yoga-traditionerna om jag minns rätt. Att en sann lärare har energi som strålar ut från dem konstant.
Hans hus är fullt av energi även när han inte är hemma, och när han kom hem förstärktes den gånger hundra. Tidigare hade jag bara känt en sån energi när jag fått shaktipat eller när någon kallat på änglar eller andliga varelser i en gruppmeditation.
Alltid kul att se folk som försöker, men bara tittar på andra inte på er själva.
Ni måste väl förstå att om dom inte lär er hur man uppnår det dom har så får ni skylla er själva.
Ska man bara vara i tjänst på andra och inte se hur man uppnår det dom har, så undrar man lite på vad ni ville från början.
Man äter det man får, kan man säga, de flesta är inte bönder som slaktar sina egna djur. Man vågar helt enkelt inte inse att man måste ge upp på sitt sätt att leva för att få annat. Om dom är såpass dåliga lärare så överge dom.
MEN, kan det vara så att ni inte är i rätt läge att få det dom har? Eller vem visste hur det gick till överhuvudtaget, kanske inte ens en guru visste det själv, bara ser vad dom har och hur dom fungerar på det? Kanske det inte är intressant för dom alls, man tycker att det man har egentligen inte har det som behövs för andra. Kan vara såpass att man inte kan applicera något på någon annan överhuvudtaget.
Egentligen tycker jag att det är bara dålig överbryggande på alla, man borde ha det lite bättre på hur saker fungerar. Man gissar för mycket på hur det borde vara, när egentligen ni inte ser var gränserna går för vad som fungerar för vad.
Det översinnliga hade alltid gränser för vad som fungerar för vad. Mycket blir bullshit när ni tittar för hårt på det ni har. Släpp eran skit och låt gå lite mer.
