Del 1 av 2
Storfurstar röt till åt Novgorods judiska befolkning men har fått problem med hemavancerade gardet medans Rubel då flytt över Östersjön till Rökstenen och Gygas angående deras inbjudandets av turkisk införsel upp genom Dnjepr åt Minsks gepider. Där fick ryssarna reda på att svenska västkusten har stött dem innan han farit hemåt ursäktandes sig inför gardet kvarvarandes efter hans entusiastiska underkuvningsbegärs åt gamle Gygas angående upptäckterna.
Storfurste Muses har hälsat upplänningarna på väg till Rabba hans förvillelse mellan satanistan och Minerva kvarvarandes innan storfursten meddelat dem deras svaghet där tillvida någon fraktion anfaller hamnen eller vägen tilll Baltikum i enhet med Juno, Linköpings stads och Jönköpings skyddsgudinna, enligt Muses nya teori om all militär händelse som historiskt förvarande. Därefter har venderna, goterna, ungrarna och ruserna bestämt tillvaratagande på området mellan ungrarna och Istanbuls relativt kristna befolkning i Sofias katedral emot bosättandet samt också påbörjat en belägringsrörelse mot Istanbul och därifrån västerom områdesmässigt, innan romarna har sökt fred åt grekerna.
Storfurste Acies har begett sig mot andra sidan av kontinentala Asiens kust för att fråga mongolerna vad satanistornas mål var i uppehållandet bland män rent politiskt och har då fått reda på deras upphälle som inkräktandet likt militärligen av plantorna på vägen dit till dem det vill säga skåningarnas uppehälle som utan ignorerande och inte i tillfrestelse, vilket dem och ruserna gör gemensam sak i - vetskaperna genom ansträngningen som påfiranden åtlämnandes.
Storfurste Zeus har stannat i Visingsborg och varnat inför litauernas separerande med teutonerna utan det forna lettisklitauiska gepiderrikets splittring under storfursten Muses tid, själv kvarvarandes observerande marsgötarnas militära tillträdelse från västkusten bortåt det förberedda arktemplet o Finnveden om Ljungby där en bytesriktigt fälla har gillrats av smålänningarna varpå marsgötarna har tagit bytet och lämnat staden inväntandes sitt konsekventa svar.
Halvseklet senare har storfurste Uranus angripit Rabba och Ammon på västkusten tillsammans med furste Jupiter där den respektive senare fästningen tillhandahållits där Skånes fredsgräns med göteborgarna har dragits därefter områdesmässigare. Storfursten dör när denne därefter har sökt fred med Göteborg och innan dess har de senare vänt vid Junabäcken tillbaks hem, stödjandes Saxen mot skåningarna likt Kain emot Abel samt vendernas och teutonernas frankiska motstånd jämte den svenska västkusten.
Storfurstar röt till åt Novgorods judiska befolkning men har fått problem med hemavancerade gardet medans Rubel då flytt över Östersjön till Rökstenen och Gygas angående deras inbjudandets av turkisk införsel upp genom Dnjepr åt Minsks gepider. Där fick ryssarna reda på att svenska västkusten har stött dem innan han farit hemåt ursäktandes sig inför gardet kvarvarandes efter hans entusiastiska underkuvningsbegärs åt gamle Gygas angående upptäckterna.
Storfurste Muses har hälsat upplänningarna på väg till Rabba hans förvillelse mellan satanistan och Minerva kvarvarandes innan storfursten meddelat dem deras svaghet där tillvida någon fraktion anfaller hamnen eller vägen tilll Baltikum i enhet med Juno, Linköpings stads och Jönköpings skyddsgudinna, enligt Muses nya teori om all militär händelse som historiskt förvarande. Därefter har venderna, goterna, ungrarna och ruserna bestämt tillvaratagande på området mellan ungrarna och Istanbuls relativt kristna befolkning i Sofias katedral emot bosättandet samt också påbörjat en belägringsrörelse mot Istanbul och därifrån västerom områdesmässigt, innan romarna har sökt fred åt grekerna.
Storfurste Acies har begett sig mot andra sidan av kontinentala Asiens kust för att fråga mongolerna vad satanistornas mål var i uppehållandet bland män rent politiskt och har då fått reda på deras upphälle som inkräktandet likt militärligen av plantorna på vägen dit till dem det vill säga skåningarnas uppehälle som utan ignorerande och inte i tillfrestelse, vilket dem och ruserna gör gemensam sak i - vetskaperna genom ansträngningen som påfiranden åtlämnandes.
Storfurste Zeus har stannat i Visingsborg och varnat inför litauernas separerande med teutonerna utan det forna lettisklitauiska gepiderrikets splittring under storfursten Muses tid, själv kvarvarandes observerande marsgötarnas militära tillträdelse från västkusten bortåt det förberedda arktemplet o Finnveden om Ljungby där en bytesriktigt fälla har gillrats av smålänningarna varpå marsgötarna har tagit bytet och lämnat staden inväntandes sitt konsekventa svar.
Halvseklet senare har storfurste Uranus angripit Rabba och Ammon på västkusten tillsammans med furste Jupiter där den respektive senare fästningen tillhandahållits där Skånes fredsgräns med göteborgarna har dragits därefter områdesmässigare. Storfursten dör när denne därefter har sökt fred med Göteborg och innan dess har de senare vänt vid Junabäcken tillbaks hem, stödjandes Saxen mot skåningarna likt Kain emot Abel samt vendernas och teutonernas frankiska motstånd jämte den svenska västkusten.
