Det hamnade hos Polismyndigheten som skulle pröva om ärendet inkommit i rätt tid. Vi fick inget målnummer hos Kammarrätten, så jag och poliskvinnan kom överens om att inget mer behövde göras när vi löste det utomrättsligt.
Så med andra ord hamnade ditt "case" aldrig i domstol... I så fall är det inte ett konkret exempel och du är fortfarande ett sådant exempel kort.
Citat:
Ursprungligen postat av Mr.RedHat
Just frågan om icke-besluts besvärsbarhet är en fråga som utarbetats genom praxis. Det avgörande är om icke-beslutet medfört rättsverkningar för den enskilde.
Vad är det för praxis kring icke fattade beslut du refererar till? Konkretisera.
Och om polismyndigheten vägrar ge ett skriftligt beslut och insisterar på att det muntliga gäller. Hur gör man då, menar du, om inte överklaga till Kammarrätten? Eller menar du att jag är den första som stött på det här problemet? Har juridiken inte en färdig lösning för just den här situationen?
Det är möjligt att det blev fel laghänvisning i mailet till myndigheten. Men poängen kvarstår. Jag menar att lösningen finns redan och att det går att överklaga icke-beslut.
Som jag skrev riskerar myndigheten kritik och det kan till och med väckas åtal mot enskilda personer på myndigheten för tjänstefel. Det finns definitivt påtryckningsmedel för att säkerställa att de agerar korrekt.
Så med andra ord hamnade ditt "case" aldrig i domstol... I så fall är det inte ett konkret exempel och du är fortfarande ett sådant exempel kort.
Vad är det för praxis kring icke fattade beslut du refererar till? Konkretisera.
Citat:
Ursprungligen postat av Iknowafewthings
Som jag skrev riskerar myndigheten kritik och det kan till och med väckas åtal mot enskilda personer på myndigheten för tjänstefel. Det finns definitivt påtryckningsmedel för att säkerställa att de agerar korrekt.
Jag kan ha underleveretat i mina inlägg. Jag beklagar det. Jag hoppas att detta ger en tydligare bild:
Det är alltså något snävare än vad jag först trodde, när jag invände mot dig (Gordon Blixt). Att en myndighet inte uttalar sig är till skillnad från vad jag trodde inte en grund för överklagande. Däremot, om en myndighet tar ställning utanför sin egen kompetens eller yttrar sig på ett sätt som i sig inte är ett beslut, men ändå får rättsverkningar för den enskilde, så kan beslutet bli överklagandebart. I andra fall ska det avvisas.
(Till Iknowafewthings) Jag står därmed fast i att det var korrekt att överklaga polismyndighetens icke-beslut (som lämnades muntligt, och vägrades lämnas skriftligt) till Kammarrätten, även om så skedde med fel laghänvisning (kammarrätten eller polismyndigheten hade korrigerat det, då de gärna ger benefit of the doubt i förvaltningsdomstolarna).
Källor jag inte hunnit gå igenom
RÅ 2010 ref. 29; prop. 2016/17:180 s. 331–333; prop.2017/18:105 s.164f.; SOU2010:29 s.279–281; Jägerskiöld, FT 1949 s.129; Bramstång, FT 1966 s.1; Ragnemalm, FT 2005 s.445; Lebeck, FT 2015 s.1; von Essen, FT 2013 s.1; Lavin, JT 2018 s.590.
FT = Förvaltningsrättslig Tidskrift
__________________
Senast redigerad av Mr.RedHat 2025-08-29 kl. 10:24.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
