Skulle behöva lite hopp

Någon kanske har läst mina tidigare trådar också men en lång historia kort (men ändå lång) är att jag sedan i slutet av januari mått extremt dåligt med grov ångest främst men även Depp. Vet ej om det är någon slags utmattning eller inte. Troligen GAD iaf då jag haft två längre ångestskov tidigare.

För tre veckor sedan började jag trappa ut Escitalopram för jag mådde bara sämre och sämre av den. Sjuka biverkningar. Trappade sedan in duloxetin. På måndag har jag ätit 60 mg duloxetin i tre veckor och varit helt utan Escitalopram lika länge. Till en början kände jag en lättnad och jag har blivit av med den ständiga panikkänslan i kroppen iaf. Det är dock jäääävligt upp och ner nu. Kan vissa dagar känna ett uns av hopp om framtiden och att mitt rätta jag är på väg tillbaka men dagen efter vaknar jag med massa ångest igen och gråter mig igenom dagen och då kan det hålla i sig ett tag.

Tänker att detta aldrig kommer vända och att mitt liv nu är förstört. Kan tillägga att jag bara testat dessa två mediciner när det gäller ssri och SNRI. Har självklart testat Lergigan, atarax, theralen. Har sobril som jag tar när jag behöver en paus från helvetet. Fullt medveten om beroenderisken så behöver inga pekpinnar där.

Fråga: Kan det fortfarande vända gällande duloxetin? Har inte alls haft samma hemska insättning som jag hade med Escitalopram. Då var det nära psyket flera gånger. Har mellan mina skov stått på 5 mg Escitalopram i många år. Finns det annat som kanske kan hjälpa annars? Påbörjar kbt om två veckor.

Symtom som jag misstänker vara in/utsättning: huvudvärk, brain zaps, ljudkänslig och tinnitus. Kan liksom hoppa till av plötsliga ljud och får typ som en zap genom kroppen. Mest på kvällarna. Kan också få en en yrsel/swoshkänsla i huvudet. Mår alltså som en påse skridskor.

Har du GAD?

Jag hade också det och ingen SSRI eller liknande hjälpte. Det som hjälpte var:
- Äta nyttigt (men framförallt regelbundet, inte slarva)
- Dricka 2l vatten om dagen
- Röra på sig, men lagom. Om du är inaktiv, börja med 5-15 min om dagen.
- Sänk kraven. Du är bra även om du inte får så mycket gjort.

Som min läkare sa - lyssna på kroppen. Ångesten kommer av en anledning. Jag Han såg min ångest på ett annat sätt än andra (han sa det själv). För jag hade ångest utan anledning och ingen riktigt greppade vad det var. Men ångesten var en sorts kroppslig stress, inifrån sa han. Kroppen säger ifrån.

Jag köpte en träningsklocka och såg att pulsen var hög i princip hela dagarna, inte konstigt då att man inte får någon återhämtning, då kommer ångesten. Kroppen säger ju ifrån. Den säger ”ändra på något!”.

Efter det har jag sett allt annorlunda.

Jag tar Melatonin och Inderal mot hjärtklappning. Men jag har märkt att vätska sänker pulsen också (om jag inte har kört slut på mig under dagen för då räcker det inte). Så först och främst försöker jag bygga grunden själv. Med hjälp av mat och hälsosamma vanor. Men räcker inte det får man ju ta till det andra.

Det här var mina tips. Har 18 års ångest i bagaget där ingenting hjälpt tidigare.

Älskling du kan inte bara hänga upp ditt mående på tabletter och tro att livet ska bli fixat av det. Hade varit underbart om det vore så enkelt. Du kan prova hundra olika sorter men i slutändan måste man ner till roten.

Jag tänker att terapi och livsstilsförändringar är det viktigaste och medicin är något du stöttar upp med. Men mediciner löser ingenting i det långa loppet. Du skriver att du ska börja med KBT, jag hoppas att du hittar den hållbara lösningen i terapin. Ge ditt allt i terapin. Lycka till!!

Mikrodosera psilosybin och träna. Sluta med pillerskiten. Det äter upp dig.

Affirmera dvs tänk och föreställ dig i ditt huvud hur du och ditt liv ska vara, dagligen helst flera gånger/dag. Det tar tid men fungerar. Sinnets kraft är enormt, som universum.

Har ingen klar diagnos men det lutar åt att GAD är underliggande iaf. Det är samma för mig. Jag hittar ingen anledning till ångesten. Jag tar också inderal och den har räddat mig från att vakna med hjärtklappning vid 5 på morgonen. Tack för dina tips. Jag har alltid tränat 2-3 gånger i veckan på gym innan detta slog till. Jag blev helt sänkt av ångesten och har bara klarat promenader vissa dagar. Har som mål att vara tillbaka på gymmet.

Tack! Jag fattar verkligen att det inte finns något mirakelmedel men jag hoppades väl iaf att något skulle få mig till ytan för att orka ta tag i träning igen osv. Men ska verkligen de mitt allt i terapin.

Tack för tips! Der ska jag göra.

Påstår inte att jag vet hur du har det ts men generell ångest förstår man sig på.
Har du ordning på sömn, kost, träning, ekonomi och relationer? Säger inte att det är lösningen på allt men det är lättare att ta lite ångest om man är på topp på dom andra områdena.

Är just nu sjukskriven pga detta helvete. Sömnen är ändå helt ok. Vissa kvällar har jag tagit imovane för att slippa uppvak men oftast går det ändå bra. Sover absolut sämre än innan men ingen katastrof. Träningen har ju blivit helt åt helvete sedan jag blev sjuk. Har orkat promenera i perioder och kört lite med hantlar hemma. Men målet är att ta mig tillbaka till gymmet. Det jag tycker är svårt är att veta om det är utmattning eller inte och hur jag då ska förhålla mig till aktivitet osv.
Har stabila relationer. Sambo och två barn och ekonomin är ändå ok trots att jag är hemma. Vill dock inget hellre än att jobba. Har aldrig varit långtidssjukskriven tidigare.

Helt klart ut/insättnings problem,du har ju fortfarande brainzaps .det kommer ta kanske sex veckor innan det vänder. Och sedan om du höjer dosen börjar det om,tyvärr. Sedan är ju duloxetin värre att sätta in då det går på fler receptorer . Vilket kan vara positivt i slutändan (bättre effekt)

Rådfråga chat gpt man får ganska bra svar där

Ja men alltså Escitalopram var 10 ggr värre att sätta in för mig. Mådde så fruktansvärt dåligt på den. Men jag håller med, jag har forfarande symtom som antagligen är pga ändringen. Får hoppas att det stabiliseras snart så jag kan försöka börja jobba med ångesten.