Klarar inte av att sluta droga

Som sagt är drogberoende sen 15-20år tillbaka. Är blandmissbrukare och för tillfället har jag inte direkt någon huvuddrog allt som ger ett rus går bra. Har varit nykter 2 år och drack inget på 4,5 år sen gick jag på det igen, Och sakta har allt jag förfallit framförallt min psykiska hälsa som är värre än det någonsin varit i mitt missbruk trots att jag drogade hårdare för. Har nästan inget socialt liv och min ork är 0 går upp går till jobbet går bra men så fort jag kommer hem orkar inget får inget gjort vill bara sova typ. Kan inte se någon framtid där jag är stabil utan destruktiva betende, när jag var nykter jobbade jag som en dåre ist, Nu till mitt dilemma gjort många försök sista året att resa mig klarar 1-3 veckor sen skriker min hjärna efter berusning. Hur går till väga att slopa drogerna när jag har 0 tro på att jag klarar. Kan inte leva med drogerna och inte leva utan dom. ok kan inte vänta på att jag ska nå någon botten som kanske aldrig kommer.

Vad missbrukar du? Du är ju inte ensam om att få vårt tråkiga liv att fungera.

En del möter Jesus och blir nyktra genom frälsningen. Har du försökt?

Dom droger som är mest återkommande är väl alkohol cannabis opiater gabapentin och blir även en del tjack med fast jag starkt ogillar det blir bara manisk och beter skumt nuförtiden. Inte helt lätt att ge en bild då jag sällan använder 1 drog mer en några dagar i sträck pga toleransen gå i taket och får ingen effekt av drogen. Periodvis drogar jag "måttfullt" och andra perioder knarkar jag som om jag försöker ha livet av mig själv. Alltid haft lite drag av (periodare) aldrig förstått folk som går på samma drog dagligen.

Tips: Håll fast vid jobbet till varje pris, det är din chans att må bättre på sikt - vad du gör på helgerna och ledigheter får bli som det blir tills det känns bättre.

Sök närmasste NA grupp, ring deras jourtelefon redan ikväll. Du får det svårt att klara utan andras stöd.

Tror faktiskt att få en gudstro är det som hjälper effektivast att bli varaktigt nyktra, men tyvärr finns det inte en cell i min kropp som tror på någon gud som bryr sig om oss. Hade jag kunnat bli troende hade jag gärna blivit det.

Jag tror att du kan känna av Gud inom dig, men du märker det inte, därför att han döljs av sådant som du förväntar av dig själv att du ska förlita dig på. Så var det för mig, i alla fall, i många år. Men jag förstår att det kan kännas som att ”hur kan det finnas en Gud när jag har det så här?”. Det skulle jag kunna fråga mig också!

Ja jobbet är bra för det skapar struktur och lite måsten är bra. Tycker inte det är jobbigt att jobba. Mins hur jag alltid bruka få en bra känsla av att det är fredag och ledig efter jobbet. Nu är är det tvärtom fasar för att vara ledig. Orkar inte ta semester mm lite tragiskt att jobbet är det bästa i ens liv

Om du gillar att jobba kanske du kan hitta ett extrajobb som fyller mycket av ledigheten?

Ingen av oss vet hur universum fungerar förmodligen skulle vi inte förstå det även om vi skulle få det förklarat för oss. Är öppen för att det kan finnas något eller många krafter som sköter universum. Men att det skulle finnas en gud med ett medvetande som skapat oss i sin avbild och älskar oss tror jag inte alls på och hur får jag mig att tro på något som troligen inte existerar?

Gillar är kanske inte rätta ordet. Behöver absolut hitta något hobby. Men att skaffa mig ett jobb till är inte aktuellt då jag redan varit inne på den banan och jobbat från morgon till kväll för mig är det samma sak som att knarka, en med tiden destruktiv flykt.