Snetripp på arvikafestivalen(svamp)

Kön: Man
Ålder: 20
intagen substans: 2g torkad cubensis.

För 3e året irad var jag på arvikafestivalen. Jag och en poolare vi kan kalla L hade bestämt oss för länge sedan att vi skulle köra svamp där borta. Jag hade tagit det 1 gång förut och L skulle göra sin efterlängtade debut. jag L och 2 poolare gick o satte oss i en av poolarnas bil där vi käkade upp svampen. Sedan satt vi o snackade lite under tider vi inväntade effekterna.

Efter ungefär 20 minuter så kommer de första symptomen. Det började pirra sådär rastlöst i kroppen och jag börjar känna mig riktigt flummig. Va inte beredd på att det skulle slå så fort, men jag välkomnade självklart ruset. Efter 15 minuters flummande och garvande i bilen bestämde jag och L oss för att gå ut o upptäcka världen. Vi gick bort från campingen och bort mot travbanan. Alla färger började vid det här laget bli riktigt starka och fina och allt ändrade propotion i storlek. Jag ställde mig bakom ett hus och pissade och det kändes som att gräset, husknuten och det som fanns där iaktog mig när jag uträttade mina behov så jag frågade gentlemannamässigt om läget va bra o.s.v. Vi gick sedan vidare förbi travbanan och kom in på en cykelväg. Min poolare går och fnissar över hur en förbipasserande snubbe går, enligt L gick han väldigt ryckigt, konstigt och roligt.

När vi gått kanske 100 meter av cykelvägen och vi fortfarande inte har en aning om vart vi är påväg så föreslår jag att vi ska gå in i skogen som ligger precis brevid cykelvägen och jag börjar traska in. När vi kommit in ungefär 20 meter så sätter vi oss ner. Varje area á 5x5 meter känns som en egen värld, så vi sitter där i våran nyfunna mysiga lilla värld. Jag fick en stark känsla av att jag ville längre och längre in i skogen för att se vad som fanns där. Trots det så stannade vi ett tag och snackade och L ringer en poolare och ber honom komma dit. Han spelar även in en kort film på mobilen där jag ligger ner i skogen och säger att verkligeheten glider ifrån mig. Vi har kommit på att vi är helt hjälplösa vid det här laget och logiken är borta för länge sen. Vi hoppas att han kan komma bort och ta hand om oss men han tycker att vi ska komma bort till campingen istället. Sagt och gjort så går vi tillbaka.

När vi närmar oss campingen så ser vi honom en bit bort med ett stort flin i sitt ansikte. Vi möter upp och börjar gå bort till campingen, jag och L är vid detta laget nästan peakade och det börjar kännas olustigt med människor överallt. Ju längre in på campingen vi kommer ju mer känner jag rädslan och paniken komma krypande. Jag känner mig inte alls tillfreds med allt oväsen, allt skrik, alla människor, och absolut inte fulla och odrägliga människor. Jag vill ju bara leva i symbios med naturen, med L och en fridfull tyst solnedgång. Jag och L går och lägger oss i mitt tält för att försöka komma bort från allt men jag mår sjukt dåligt vid det här laget. Det enda som hörs utanför tältet är skrik från fulla människor och jag vill bara bort därifrån. Jag ligger i fosterställning och blundar och försöker hitta nån fin plats bakom ögonlocken men jag ser bara massa konstiga saker. Kommer inte ihåg exakt vad jag såg, men det var inget happy place i alla fall.

Jag är helt livrädd vid det här laget, går ut och pratar med lite poolare och säger att jag mår sjukt dåligt och inte vet vafan jag ska ta mig till. Jag undrar vafan som har hänt och varför jag mår som jag gör och hoppas att nån ska ha ett svar. Har helt glömt bort att jag ätit svamp och det enda jag känner är rädsla och panik. Kroppen skakar nästan och när dom säger att jag ätit svamp så tar jag en titt bakåt i mitt liv. Jag undrar om jag har tappat kontrollen över mitt knarkande och är påväg rakt åt helvete med mitt liv. Fattar inte hur i helvete jag kan ha betalat 300 spänn för att må 1000 gånger sämre än jag nånsin gjort tidigare i mitt liv. Jag kommer ihåg att min mormor bor 500 meter bortanför festivalområdet så jag frågar om någon vill följa mig dit så jag kan sova där. Jag har bestämt att ge mig själv en chans att försöka sova bort det, och om inte det funkar så får jag helt enkelt ta mitt liv dagen därpå tänker jag.

Ingen orkar ta följe med mig dit, vi står vid matställena och diskuterar och alla människor överallt får mig att nästan börja grina av panik. Vi går tillbaka och jag lägger mig i tältet i fosterställning och sluter ögonen igen. Jag har en krampaktig känsla i magen och hjärnan och kroppen surrar och pirrar fruktansvärt ångestfyllt. Det är nu det händer, det känns som att varje sekund är densamma, att tiden har stannat. Jag kommer att vara i detta tillståndet för alltid, jag är 100% övertygad nu. Till råga på detta så sätter någon på tysk hårdtechno på högsta volym utanför, monotont som fan vilket gör mitt tillstånd ännu värre och övertygande. Mitt liv är pasé och det finns inget jag kan göra åt saken, är övertygad om att jag kommer att dö. Jag försöker få kontakt med L som ligger breve med sin mp3-spelare men det går knappt för båda trippar så sjukt mycket nu så vi är totalt frånvarande i princip.

Efter ett tag till i tältet börjar jag känna mig skitnödig, är livrädd för att gå ut ur tältet men känner att det kanske kan hjälpa mig att komma ur mitt tillstånd. Börjar lunka bort mot bajamajorna med luva över huvudet stirrandes ner i marken. Vill inte se på människorna runt omkring mig, dom äcklar mig fruktansvärt mycket. Fulla och odrägliga och smutsiga. På vägen märker jag att jag helt plötsligt står i en 5cm djup vattenpöl, undrar hur fan jag kom dit och tittar runt mig. Märker att det är 2 meter åt alla håll för att komma ur och funderar på hur fan jag ska komma därifrån. Får för mig att jag är i en nödsituation och tar upp mobilen för att ringa 112. Hejdar mig i sista sekund och kommer fram till att jag ska försöka på egen hand först. Tar i allt vad jag kan och skuttar upp på torra land igen. Jag har hela tiden haft en fruktansvärt jobbig känsla i magen sedan jag sneade ur och känner att jag kanske kan skita ut det onda nu. Sätter mig på bajamajan och det säger bara PANG. Allt bara skjuts ut direkt och samtidigt som skiten lämnar min kropp hör jag ljudet när man åker ner i ett rör i mario3. Riktigt skumt.
Känner i alla fall en otrolig lättnad av att jag lyckats uträtta mitt behov i mitt tillstånd och känner att den olustiga känslan i magen till 80% försvann. Jag sitter kvar där inne i kanske 2 minuter och bara njuter av att det känns lite bättre. Då knackar det på dörren och nått jävla fyllo tycker att jag ska komma ut eftersom det är kö.

Vips, så kom all panik och ångest tillbaka, och jag fick lunka tillbaka till tältet med samma plågsamma psyke och fysiska tortyr som jag haft innan. Har ingen aning hur lång tid det tar men efter ett tag så börjar jag komma ner, L kommer ner samtidigt han också och när vi båda kommit tillbaka lite till verkligheten är vi som två små hobbar. Sitter i tältöppningen och fnissar och småskrattar och ser lustiga ut. Poolaren vars bil vi suttit i innan kommer och hoppar in mellan oss och börjar skrika och härja, det jävla fyllesvinet. Detta uppskattas verkligen inte av oss som vill ha lugn och ro och vi ber honom väldigt vänligt att ställa sig upp igen och sluta skrika oss i öronen. Han tar illa vid sig(han hade sagt medan vi käkade att om vi skulle knarka skulle vi inte vara otrevlig mot honom vid eventuellt umgänge bla bla bla), men det är inte så mycket vi kan göra åt saken. Det känns som att alla missuppfattar oss och det är lite jobbigt ibland, för vårt budskap är inte ovänligt menat. Vi är på en helt annan nivå än alla fyllon vilket gör det svårt att kommunicera och förstå vad den andra vill ha sagt. Jag ligger i tältet och myser ett tag i min sovsäck av att må bra igen och en STOR lättnad har spridit sig i kroppen och allt känns bra igen. Jag ligger kvar där inne tills jag kommit ner helt, och börjar reflektera över vad som faktiskt hänt.


Slutsats: Set & setting kunde nog inte ha varit sämre, mitt bland 6000 fyllon på en smutsig festival. Lärde mig en läxa här och hur illa det faktiskt kan gå. Hade vi inte gått tillbaka till campingen kunde trippen ha blivit hur bra som helst, men det är lätt att vara efterklok. Nästa gång det blir svamp så tänker jag inte ta det mitt bland massa folk i alla fall. Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv som jag va under dom 2-3 timmarna då jag var snead, va helt säker på att allt va kört, att jag antingen skulle dö, eller få leva resten av mitt liv i outhärdlig ångest och panik. Men det gick ju bra tillslut ändå

det var en mycket angenäm tripprapport detta, väldigt bra detaljerat och rolig story... tråkigt att du sneade dock... Kan tänka mig att arvika inte är den bästa festivalen för någon trippande med alla aggro synthare å allt vad det är men iaf bra rapport! 4/5 får du av mig.

Det lät mindre trevligt, jag vet hur det kan kännas då man snear. Kom ihåg en gång när jag låste in mig på toaletten, svettandes och försatt i paniktillstånd, bara för att jag inte skulle göra någonting förhastat.

Att trippa på festival är något av ett lotteri, med tanke på hur miljön kan variera. Även jag var på arvikafestivalen nu i sommar... och även jag trippade för första gången på festival. helt oplanerat och med en främling dessutom, något jag inte skulle ha gjort om jag haft vett i skallen, vilket jag inte hade efter att jag insupit alkohol.

Men konstigt nog var det kanske den bästa trippen jag haft. kanske var det nån som såg det dansade gorillaskelletet(jag hade en mask) där inne i dimman...
synd att du inte kunde njuta av soluppgången, det hade varit trevligt att dela, så vacker som den var.

Bra rappot, synd att du sneade bara 4/5 !

När lägger du upp filmen då ?

Väldigt intressant läsning och bra skrivet.

Bra skrivet!

Men hur tänkte du när du skulle ta debuten på svamp på en festival? Det är jävligt potenta grejer ju!
"Oh vi stoppar i oss knarksvampen mitt ibland 6000 drägg som druckit starköl en hel eftermiddag och är nog dryga som de är, DET känns som en bra plan"..Hahaha.
Det är som att köra radiobilar på tivoli med nitroglycerin i famnen.

Haha, det va inte min svampdebut, min poolares svampdebut dock Jag visste vad det handlade om men kunde aldrig i mitt liv tro att det kunde gå såhär illa. Dock va ju inte planen att hänga på campingen, det bara blev så.

Ja planen var väl att vi skulle va ute på badplatsen vid sågudden eller vad den heter. Jag är förövrigt L i Krim1's tripprapport om någon undrar.

Om Krim1 är cool med det så kan jag posta den





Jag tar och skriver ihop min vinkel på äventyret.

Vi satt då i våran kompis bil, min vän som vi kan kalla krim1 satt i baksätet och jag i framsätet och musiken skrålade ur högtalarna. Vi såg varann djupt i ögonen och sa att "no matter what så älskar vi varandra", sen började vi äta... Svamparna var torra och obehagliga men med lite öl att skölja ner med gick det ändå rätt hyffsat. När vi fått i oss svamparna var det bara att vänta. Efter ett tag kände jag en skum träningsvärk i armarna och ett begär efter att ligga i märkliga ställningar. Vår vän som hade bilen ville tillbaka in till festivalen och frågade om det skulle gå bra att lämna oss här. Absolut tyckte jag men hade svårt att förstå begreppet att man skulle låsa bilen. En underlig dumhet att hade krypit över mig utan att jag märkt det.

Iallafall tillslut så fick jag nycklarna i min hand och det var bara jag och Krim1 i bilen. Utav svampen kände jag mest träningsvärk/pirrighet och ganska skev tankegång. Vi bestämde oss för att gå ut. Det var då jag började märka av effekterna, solnedgången glödde och träden skimrade, jag var pigg och fylld av energi och bara njöt av se på omvärlden. Allt var jävligt fint. Ciggen jag höll i handen kändes som ett dött lillfinger.

När vi gått en stund blev jag lite paranoid och kunde inte förstå att det var ansett som något dåligt av omvärlden att äta svamp, jag ville inte ha med de människorna att göra så när Krim1 föreslog att vi bara skulle gå rätt ut i skogen blev jag fylld av förtjusning! När vi klev in i skogen blev allt genast riktigt mysigt, skogen var en vän och trygghet omfamnade oss. Det var en lugn och skön atmosfär och de gröna färgerna och himlen ovanför trädtopparna var grymt vackert. Vi satte oss ner i en glänta och pratade. Jag försökte uttrycka mina tankar om paranoian men jag tror inte det framgick så bra, jag fick inte ut vad jag tänkte. Vi låg nu nästan ner på marken och bara kände på skogen. Saker och ting kröp omkring på mig, inbillade eller verkliga vet jag inte men jag brydde mig inte nämnvärt om det. Mina festivalband slingrade sig runt handleden.

När vi pratat om våra upplevelser ett tag kände vi båda att vi hade blivit väldigt hjälplösa, vi var ungefär som två treåringar och kunde ta oss till vadsomhelst, insikten skrämde mig lite, jag vill inte hamna sittandes mitt på motorvägen, så liten koll kändes det som att vi hade. Jag ringde upp vår polare R och bad han ta hand om oss för vi var tillbaka på bebisstadiet. Han var inte så jävla pigg på det men gick med på att möta oss.

Vi hittade tillbaka till ingången till campingen där vi mötte R, han fråga hur det var och sådär, jag gav honom en stor kram. På väg mot vårat camp var det ju såklart fullt av festivalrusigt folk, jag kollade med stor fascination och fnittrade åt roliga människor. Jag såg även två tjejer med en stor skylt som det stod "Hej Flashback" på. Det här är jag osäker på om jag verkligen såg och inte inbillade mig. Krim1 hade iallafall inget minne av synen efteråt så troligtvis inbillade jag mig det. En av tjejerna såg ut som Kitty i bigbrother förövrigt. När vi kom till tälten gick jag direkt in och kröp ner i sovsäcken och drog mp3-spelaren över öronen.

Världen som visade sig för mig helt otrolig. Jag såg eld, tigrar, kvinnor, solar och gamla gubbar med stavar som mässade och hytte med käppen åt mig. Allt i en stor psykadelisk röra. 60-tals musiken tog mig i handen och förde iväg mig till en helt annan plats och jag låg alldeles uppslukad och följde med. När jag ibland öppnade ögonen såg jag kupoltältet mäktigt resa sig över mig. Svajandes och i nya proportioner varje gång.

Efter ett tag tröttnade jag lite på musiken och omvärldens ljud började sippra in i min hjärna. Det var fyllevrål, vansinneskratt som loopades i mina öron och en massa kalabalik. Alla ljud från festivalen manifesterade sig på mina hornhinnor och jag såg det sjukaste grejerna. Människor som pissade och brölade, med spya sprutandes ur näsa och munn och blod rinnandes från ögonen. Såhär höll det på och jag började bli trött på det. Det sköna var att jag alltid visste att det var svampen som visade allt för mig och jag bara följde med som om jag kollade på en film. Men det började bli jobbigt. Ruset höll ju i sig så jävla länge och det blev mentalt jobbigt att bombarderas av allt om och om igen. Mot slutet låg jag bara och väntade på att bli normal igen. Det lätta illamåendet som följt med under hela ruset blev också allt mer påtagligt. Blev grymt avundsjuk när krim1 lyckades gå att skita, jag pallar inte av att gå på bajamajor och sticka ut i skogen var alldeles för läskigt.

När vi började komma tillbaka båda två till verkligheten småpratade vi om våra upplevelser, jag var fortfarande lite fnittrig och kände mig fånig och barnslig i hjärnan. Vår vän med bilen rumlade in i tältet, full och högljud och vi båda kände att det blev alldeles för drygt. Han däremot förstod verkligen inte våra uppmaningar att han skulle avlägsna sig så vi skrek tillslut att han skulle sticka vilket sårade honom lite. Det gick inte att kommunicera på ett bra sätt med osvampade individer och vi blev gång på gång missförstådda av folk som kikade in i tältet. Märkligt för jag tyckte jag uttryckte mig hur klart som helst.

Efter detta hände väl inte så mycket mer, satt i dörröppningen ett tag och bara kollade på allt runtomkring för att sedan gå och lägga mig.

Det var en häftig upplevelse, men var inte så bra idé att vara på festival. Blev för jobbigt tillslut med allt festande runtomkring.

Känner verkligen igen mig i den första berättelsen! Sneade på svamp för några år sedan, och många av intrycken och känslorna verkar vara de samma. Men nu ska jag inte inkräkta på er tråd med mina upplevelser :P

Bra skrivet båda två. Mycket intressant att läsa!

Sneade lite sista dagen på fullmoon festival 2004 på 2 hits syra och 4g svamp så jag vet att det e jobbigt att snea. Var iofs rejält förkyld med och hade feber vilket bidrog en hel del till att jag inte mådde bra..
Var åxå fullt med folk överallt då men det är ju en helt annan stämning där än på en alkohol festival med massa fulla folk så jag kan tänka mej att det va väldigt jobbigt för er.

Tripppa bland fulla människor brukar aldrig va så lyckat, har bara testat det nåra ggr på DXM och då har det funkat betydligt bättre än psykadeliska. Man bryr sej inte lika mycket om alla intryck runt omkring en då, svamp förstärker ju istället sådant.

Thank goodness att jag inte tog de där svamparna jag hade på arvika... tog bara några sista kvällen och hade lite smått skoj åt saker och ting, men fick inte ens några CEV...

Bra skrivet!

Hehe, räcker nästan med lite cannabis för att störa sig på fulla människor - tricket enligt mig är att också vara full. Full och hög är festival!

Soft rapport, synd att du sneade dock ... vet hur surt det kan vara på cannabis i regnet med en miljard jävla drägg som bara välter ut dina drinkar, spiller öl överallt, skriker .. välter tält .. idioter, skulle blivit galen på svamp och gott och styckat alla med tältpinnar! ( hehe, nä, men nästan )