Jag kan inte se bröderna Lejonhjärta utan att gråta - vad säger detta om mig?

Men du förstår väl ändå att det är en inre störning/trauma/ignorans som får personen att börja gråta? Om han var mer utvecklad skulle han inte reagera så.
Jag tror vårat moderna samhälle har en kollektiv missuppfattning angående känslor och att gråta, man tror att det är en dygd att gråta, och en störning att inte gråta, men det är tvärt om.

I skolan när man växte upp så fanns det alltid några barn som var extra känsliga, de kanske började gråta när det åskade, eller när de saknade föräldrarna, eller liknande, gör det dem till bra personer? Var de barnen bättre än de andra barnen? Nej, de hade inre störningar som de andra barnen inte hade, och visst, de andra barnen har såklart andra inre störningar, ingen är perfekt, men det är inte en dygd att gråta.

Oj, wow, tror inte du ska försöka dig på den typen av analyser faktiskt. Ett tips; googla på högkänslig personlighet eller fråga ett proffs så lär du dig något nytt. Det är alltså inte en personlighetsstörning utan ett personlighetsdrag. Och nej, barn som inte är lika känsliga är givetvis inte sämre, ingen har påstått det.

Alla psykologiska processer som orsakar folk lidande är/kommer från störningar/trauma. Man kan bli av med dessa inre störningar, och då blir man mer stabil och lycklig. Högkänsliga personer har styrkor och svagheter, och de måste jobba på sina svagheter och använda sig av sina styrkor, precis som alla andra. Högkänsliga personer är inte dömda att lida hela sina liv, ett proffs skulle precis som jag rekommendera dem att utvecklas och jobba på sina svagheter.

Du verkar ha stora svårigheter med inlevelseförmåga om du inte förstår att det inte är ett lidande att ha lätt att bli berörd. Det är snarare en tillgång.

Så TS vill gråta när han kollar på Bröderna Lejonhjärta? Det verkade som att han tyckte det var jobbigt. Hmm, en tillgång att bli berörd, hmm, bättre än att vara apatisk? Absolut. Men det är barnsligt/outvecklat om man ser det från ett högre perspektiv.

Tror inte du behöver oroa dig faktiskt, finns många fördelar med att vara högkänslig… Om du tror att det är barnsligt/outvecklat så är det för att du saknar något själv.