En grej jag tycker är väldigt jobbigt, är att många inte tror på en man berättar om att denne blivit våldtagen av en kvinna. Visserligen kan en man få sympati, om denne berättar om övergrepp denne blivit utsatt för, om mannen berättar att det skedde när han var pojke och/eller berättar att förövaren var hans mamma eller kvinnlig släkt.
Men om en fullvuxen man berättar om att han nyligen eller någonstans i vuxenålder blivit våldtagen av en kvinna, så blir han inte trodd.
Förr i tiden var det svårt för en kvinna att berätta om att hon hade blivit våldtagen. Kvinnor har haft det svårt, men idag har det lättare för en kvinna att bli trodd. Men problemet är att trots kvinnor borde åtminstone förstå hur svårt och skamset det är att öppna upp sig, så kan inte ens kvinnor köpa vad mannen berättar om.
Men även andra män stöttar och tröstar inte mannen.
Jag har märkt av detta och jag tycker det är jobbigt över hur kalla vi är mot varandra.
Visserligen kanske en kvinna inte kan rent fysiskt ge sig på en man och få ner honom på backen. Men med hotelser och annat, så kan mannen bli underlägsen. Det är ju inte bara gå därifrån, om hotelserna rör sig om att kvinnan talar om för mannen att han kan råka illa ut, om han inte gör som hon säger. Hotelserna kan vara vad som helst, allt ifrån att hon kan berätta att hon är den som blivit utsatt och kan göra en polisanmälan. Och då kan mannen bli så pass rädd och gå med på vad som helst. Alla män kanske inte blir rädda, men nu utgår vi ifrån en man som blir rädd.
Snacket om att mannen inte kan få stånd, om han inte är sugen, är inte sant.
MEN, sen behöver det ju inte röra sig om penetration genom mannens penis. Utan kvinnan kan använda redskap eller få mannen att utföra oralsex mot kvinnan = våldtäkt.
Men att helt enkelt bara inte tro på mannen, är jobbigt tycker jag.
Hur kan vi vara så elaka mot varandra?
Varför tror inte kvinnor på mäns berättelser?
Varför har vi män svårt att stötta andra män, som blivit utsatt och ha empati mot varandra?
Men om en fullvuxen man berättar om att han nyligen eller någonstans i vuxenålder blivit våldtagen av en kvinna, så blir han inte trodd.
Förr i tiden var det svårt för en kvinna att berätta om att hon hade blivit våldtagen. Kvinnor har haft det svårt, men idag har det lättare för en kvinna att bli trodd. Men problemet är att trots kvinnor borde åtminstone förstå hur svårt och skamset det är att öppna upp sig, så kan inte ens kvinnor köpa vad mannen berättar om.
Men även andra män stöttar och tröstar inte mannen.
Jag har märkt av detta och jag tycker det är jobbigt över hur kalla vi är mot varandra.
Visserligen kanske en kvinna inte kan rent fysiskt ge sig på en man och få ner honom på backen. Men med hotelser och annat, så kan mannen bli underlägsen. Det är ju inte bara gå därifrån, om hotelserna rör sig om att kvinnan talar om för mannen att han kan råka illa ut, om han inte gör som hon säger. Hotelserna kan vara vad som helst, allt ifrån att hon kan berätta att hon är den som blivit utsatt och kan göra en polisanmälan. Och då kan mannen bli så pass rädd och gå med på vad som helst. Alla män kanske inte blir rädda, men nu utgår vi ifrån en man som blir rädd.
Snacket om att mannen inte kan få stånd, om han inte är sugen, är inte sant.
MEN, sen behöver det ju inte röra sig om penetration genom mannens penis. Utan kvinnan kan använda redskap eller få mannen att utföra oralsex mot kvinnan = våldtäkt.
Men att helt enkelt bara inte tro på mannen, är jobbigt tycker jag.
Hur kan vi vara så elaka mot varandra?
Varför tror inte kvinnor på mäns berättelser?
Varför har vi män svårt att stötta andra män, som blivit utsatt och ha empati mot varandra?
