Victoria Silvstedt
Läste en krönika skriven av Anna Lindblom publicerad i Skånska Dagbladet. Personligen var detta så vitt jag vet det första jag läst av Anna Lindblom så jag kan inte närmare artbestämma hennes politiska hemvist men en kvalificerad gissning är Mp alternativt VPK och antagligen feminist då dessa är dominerande inom svensk MSM. Krönikörens alster tänker jag därför försöka analysera utifrån en marxistisk samt feministisk synvinkel och utgår ifrån Simone de Beauvoirs ”Brigitte Bardot & Lolitasyndromet”.
Jag vill hävda att likheterna av hur hemlandet betraktar och behandlar dessa kvinnor är slående men med en signifikant skillnad att Simone de Beauvoir försöker försvara den framgångsrika glamourpersonligheten Brigitte Bardot gentemot inhemsk press och allmänheten socialt nedsättande skvaller och insinuationer av den enskilda människan medan i Sverige vill ingen uttalad feminist del av etablisemanget befatta sig med ”utviket” vilket enligt mig är ett svek mot människan Victoria Silvstedt samt även visar hur ryggradslöst och innehållslöst dagens feminism är.
Det som tidigare generationers marxister och feminister kritiserat är just borguasin ytliga och dekadenta livsstil där glitter och glamour var del av dekadensen samt den påklistrade intellektuella förställningen utan innehåll utom sociala koder. Den tidigare borguasin har nu genomgått en morfos och kan kanske bättre beskrivas som gåslevervänster dvs vänster och feministisk politiskt ställningstagande är inget annat en fernissa där en tidigare social kod blivit ersatt av en ny.
Citat:
”Jag har länge varit ofrivilligt hypnotiserad av Victoria Silvstedts blogg. Victoria Silvstedt är en så kallad glamourmodell. Vad är det i hennes lyxshopping och filmpremiärer som jag, totalt ointresserad av både mode och kändisar, gång på gång kommer på mig själv med att försjunka i?
Jag kan inte svara på det. Det finns glam och glitter på massor av ställen, som absolut inte lockar mig. Bara detta fastnar jag i. Varför?”
http://www.skd.se/2015/08/24/da-klev...n-ut-ur-sagan/
Simone skriver bla att ”Kärleken kan klara sig utan mysticism men inte eroticismen. Dess roll i filmkonsten minskade betydligt när de sociala skillnaderna mellan de två könen minskade.” Simone förespråkar således beaktande av skillnader mellan könen även om kvinnor ska beredas samma tillgång till det offentliga livet etc.
Vidare skriver Simone ”I alla tider har förnäma tänkare likställt köttet och synden och umgåtts med drömmen om att kasta de konstverk, böcker och filmer som behandlar köttet med alltför stor eftergivenhet och rättframhet på elden.” ”Hon erbjuder sig omedelbart till varje åskådare. Men erbjudandet är bestickande, ty åskådaren som betraktar henne vet mycket väl att denna vackra unga kvinna är berömd och rik, hyllad och fullkomligt otillgänglig. Det är inte förvånande att de känner sig lurade och hämnas genom att svartmåla henne.”
Anna Lindblom fastnar i sin krönika i diktomin att glamourmodellen Silvstedt inte på sin blogg fullständigt viker ut sitt liv utöver den photoshoppade verklighet. Bara det att kräva total transparens av en person visar att Lindblom ställer orimliga krav på en människa för att Lindblom ska ge sitt godkännande. Det faktum att Silvstedt aktivt väljer att inte vika ut sig fullständigt visar istället på integritet. Varför Lindblom önskar att Silvstedt ska diskutera kroppsfunktioner och hormoncykler säger mer om Lindblom än Silvstedt och det ger intrycket av att det mesta som rör sig i huvudet på Lindblom är menstruationscykler etc och klarar därför inte se intervjuobjektets dynamism.
Citat:
”Bloggen är en fantasi om en sagoprinsessa. Bal efter bal på slottet. Inte ett spår av vardag. Inte minsta antydan till dammtuss eller mensvärk. Bara kritvita stränder, stjärnspäckade poolpartyn och privatplan till New York.
Samtidigt – vilket förstås är kittlande – så är det ju på riktigt. Det är nån gräns där, som hon leker väldigt skickligt med. Gränsen mellan saga och verklighet. Det måste ju finnas stunder när hon INTE ler det där perfekta leendet. När hon är sur. Ledsen. Använder tandtråd. Eller?”
Utifrån val av frågor till Silvstedt säger det en del om krönikörens endimensionella syn på Silvstedt och överraskningen i Silvstedts svar medför att journalisten får ompröva sin bild av människan Silvstedt. Att Silvestedt aktivt väljer att inte svara på ytterligare frågor från krönikören är fullt förståeliga då de är på gränsen till oförskämda då frågorna förutsätter en hjärndöd lolita.
Citat:
”Slutligen skickar jag följande:
1. Är det ett medvetet val att enbart fokusera på det superglamourösa i ditt liv? I så fall – varför?
2. Eller ÄR ditt liv faktiskt såhär totalt glamouröst?
3. Vilka känslor hoppas du att du väcker hos den som läser din blogg?
4. Om någon skulle kalla din blogg för ytlig – vad skulle du svara?
5. Den bild du ger av jetsetlivet är extremt ljus. Har det inga mörka sidor?
6. Jag plågas ofta av skuldkänslor för att jag har det så bra, när det finns så många människor som har det svårt. Hur tänker du kring sådant?
7. Vad anser du är meningen med livet? ”
Men ändå. Jag har intervjuat Victoria Silvstedt. Helt plötsligt. Jag kan inte undanhålla er detta. Dessutom tycker jag att det var rätt klokt, det där om meningen med livet. Familj, barn (det vill säga i största allmänhet älskade människor), att vara positiv, lära sig från misstag och make a difference. Tillämpbart både ombord på lyxbåtar och i mitt lilla radhusliv.
Man tänker skriva en krönika om en glamblogg som man i grunden är rätt kritisk till. Man skriver i stället en krönika som hyllar bloggerskans livsvisdom. Ibland är det märkligt, allting.
http://www.skd.se/2015/08/24/da-klev...n-ut-ur-sagan/
"Brigitte Bardot och Lolitasyndromet"
http://www.modernista.se/bocker/brig...olitasyndromet
. Puta med läpparna och rumpan på sociala medier när man närmar sig 45 
