Finns det ens djupa samtal kvar i dejtingvärlden?

Det riktigt fina och genuina är borta. Mycket osäkerhet och snabba beslut, ger fel beslut i slutänden?
Jag kanske redan swipat bort den jag hade matchat bäst med, så känner jag ibland. Och det kanske skedde i början av mitt nätdejtande 2022/2023.
Jag är absolut inte felfri eller perfekt, och gör många fel nästan varje omgång jag haft under dessa tre år. Kanske väljer jag helt fel, kanske har jag helt fel kriterier jag går efter. Jag kanske skall göra om helt, och välja annorlunda men ändå lita på magkänslan?

Nu är det så att jag träffade någon IRL på en AW för månad sedan, men där är det lite samma sak. Ingen djupare connection.
Inget har hänt mellan oss, träffats 4 ggr. De första 3 ggr med vänner. Han tittar på mig och han är intresserad, säger att jag har fina ögon, sist sade han när vi promenerade att jag hade fint leende och skratt. Fast inga närmanden, inga direkt djupa samtal. Och det mest oroväckande för mig är att 1. Han sade att han har problem med anknytning. 2. Istället för att skicka vanliga, fina, roliga, nyfikna sms eller något, har han senaste 2 dagarna skickat knasiga klipp, på diverse inte så roliga saker på skillnaden mellan män och kvinnor, och konstiga klipp där en kort utländsk man går med en lång blond modell. Något om att pengar spelar roll, antar jag. Jag fattar inte hur jag skall tolka dessa, inte min typ av humor ändå.

Ja han verkar def ha problem med känslor och knyta an till folk, och det är en röd flagga för mig, been there done that. Orkar inte mer med känslomässigt undvikande personer.

Nu när jag inte ens svarat på 2 dagar och på dessa "roliga" klipp så skrev han såg jag precis. Kanske är det jag som är kall, och inte heller särskilt på, men han har även sagt att han har mycket och en deadline, så jag låter honom vara liksom.
Egentligen har jag redan valt bort honom, nu efter sista dejten.
Jag försökte närma mig honom flera ggr, vara kärleksfull, ta hans hand. Gav honom en lätt puss på munnen sist vi sade hejdå....men inget...direkt gensvar.
Jag kände något på 2 och 3 dejten, men nu kände jag inget. Så kanske lika bra att ge upp det.
Till hans försvar, så hans sista (och han verkar vara en sån som gillar att vara i relationer) relation var en riktigt knasboll. Tom en advokat var inblandad, hon var väl B-cluster person, det var hot, m.m inblandat, fast såklart bra sex som vanligt.

Eller är vi bara fucked up för att ha relationer? Vi har för många sårade själar därute, och knasbollar så det är svårt att hitta de som är genuina, för de har redan gett upp för länge sedan?
Kanske bara de som skriker högst som får uppmärksamheten, och dejterna, sen lämnar dom en svans av sårade människor bakom sig.
Jag vet inte, bara svamlar...sorry.

Jag tror du är inne på något viktigt där. Digitaliseringen har ju gjort att vi kan matcha med folk från Kiruna till Malmö, och det skapar både möjligheter och problem. Utbudet känns enormt, men ändå är det få som verkligen lockar på djupet.
Jag upplever också att det blir för mycket “brus” ibland. Kanske är det därför jag själv har svårt att dejta. För mig känns det mer genuint att fokusera på en person i taget och verkligen se om det finns något där, även om det gör att det kan ta längre tid att hitta rätt.

Och jag håller helt med dig om att det är tröttsamt när så många bär på gamla sår och inte riktigt kan mötas på ett öppet sätt. Det gör det ännu viktigare att försöka hitta någon som faktiskt vill samma sak.

Hoppas verkligen att du hittar rätt person för dig. Det märks att du har tänkt mycket på vad som är viktigt för dig, och det borde öka chansen att det blir bra när det väl händer.

Ja lockelsen, utbudet är enormt så ingen vill "nöja" sig utan det finns alltid någon bättre?!
And the swipes goes on...

Tack detsamma!

Exakt så – det blir nästan som ett ekorrhjul. Och ändå fortsätter man hoppas att nästa swipe ska vara annorlunda.

Jag funderar på att göra saker helt tvärtom vad jag brukar. Om jag nu skall in och nätdejta igen.
Så att man på något sätt tar fram/vaskar fram guldkornen?

Inte gå direkt på första intryck, vara impulsiv, första fotot man gillar eller utseendet.
Utan söka mer djupt?

Kanske ha några standard frågor och fråga alla samma sak, jag tror jag gjorde så nån omgång för ett tag sedan/2 år sedan.
Fast sen blir man ju trött på att vara så strategisk, analytisk och konsekvent.
Blir ju mer som ett jobb, och jag är rätt sprallig, impulsiv och vill ha kul konversationer. Vill ju inte känna att det är jobbintervjuer, som det då kan bli.

Det kanske är så man måste göra?
Förstår du hur jag tänker?

ånga som försöker hitta ett “system” för att vaska fram guldkornen. Men jag tror lite som du är inne på själv – att det riskerar att kännas mer som ett jobb än något spontant och levande.
För mig handlar det mer om att låta kommunikationen växa naturligt och se vad som händer. När det finns ömsesidig respekt och nyfikenhet brukar det märkas ganska snabbt, utan att man behöver följa en strategi.

Kanske är det min naiva sida, men jag vill gärna tro att de bästa mötena uppstår just när man inte försöker kontrollera processen för mycket.

Många som försöker hitta ett “system” för att vaska fram guldkornen. Men jag tror lite som du är inne på själv – att det riskerar att kännas mer som ett jobb än något spontant och levande.
För mig handlar det mer om att låta kommunikationen växa naturligt och se vad som händer. När det finns ömsesidig respekt och nyfikenhet brukar det märkas ganska snabbt, utan att man behöver följa en strategi.

Kanske är det min naiva sida, men jag vill gärna tro att de bästa mötena uppstår just när man inte försöker kontrollera processen för mycket.

...

Eller är vi bara fucked up för att ha relationer? Vi har för många sårade själar därute, och knasbollar så det är svårt att hitta de som är genuina, för de har redan gett upp för länge sedan?
Kanske bara de som skriker högst som får uppmärksamheten, och dejterna, sen lämnar dom en svans av sårade människor bakom sig.
Jag vet inte, bara svamlar...sorry.

Ha?

Vad har hänt här då?

Du som var så lycklig ett tag sedan.

Jag tror kärlek ska komma ganska enkelt så när man pratar eller möter någon som aldrig ger sig eller aldrig vänder sig bort. Lägger aldrig på luren. Spammar sänder chatten som en bot. Då är det någon som verkligen är intresserad.

Jag hann inte ens swipa... skulle gärna vilja veta men jag tror inte det blir något den här gången eller någon gång till.

Det är känslan.

Två veckor kvar.

Vet inte hur jag skall tolka ditt svar, skadeglädje eller nyfiken?
Och två veckor kvar till vad?

Jo upp som en sol ner som en pannkaka antar jag, det varade några månader. Fantastisk tid tillsammans. Vi sade båda att detta var det bästa som hänt oss på år.
Men men...
Fast sen har han bara velat fram och tillbaka och egentligen borde jag bara gått första omgången av hans osäkerhet/velande.
Människor som inte vet vad de vill och undvikande anknytningsmönster.
Jag trodde att när man blev äldre så vet man mer vad man vill och inte vill ha, fast det gäller kanske inte alla.
Det är vad det är.

Tills jag träffar någon...det kommer bli bra det.

Jag var nyfiken och försökte att på något sätt skapa en gnista av hopp.

Jag trodde det hade gått bra och läste det här idag och undrade hur det kunde gått som det gjorde för dig.

Ja, även om vi inte själva förstår just nu så finns det någon som älskar oss för den vi är, förstår oss och vill ge mer än det vi själva kan ge i kärlek. Att acceptera detta är en liten detalj som jag tror är viktig för vi vet som sagt inte när och vem och hur det sker utan att det kan ske. Just när jag var lite nere tänkte jag tanken även om den inte direkt gav effekt då. Jag tänkte på den för att försöka få förståelse för mina känslor i stunden och komma framåt även om det inte kändes så just då. Det verkar ha hjälpt på ett litet sätt i alla fall.

Tills jag träffar någon...det kommer bli bra det.

Jag var nyfiken och försökte att på något sätt skapa en gnista av hopp.

Jag trodde det hade gått bra och läste det här idag och undrade hur det kunde gått som det gjorde för dig.

Ja, även om vi inte själva förstår just nu så finns det någon som älskar oss för den vi är, förstår oss och vill ge mer än det vi själva kan ge i kärlek. Att acceptera detta är en liten detalj som jag tror är viktig för vi vet som sagt inte när och vem och hur det sker utan att det kan ske. Just när jag var lite nere tänkte jag tanken även om den inte direkt gav effekt då. Jag tänkte på den för att försöka få förståelse för mina känslor i stunden och komma framåt även om det inte kändes så just då. Det verkar ha hjälpt på ett litet sätt i alla fall.